Naturreservatet Krutbergen är ett stort urskogsartat granskogsområde, beläget ca 2,5 km öster om Hedberg och 4 km norr om länsgränsen mot Västerbotten. Området utgörs av Mausberget i norr, Alderliden i sydväst och Krutbergen i sydost. Mellan de tre bergen som reser sig ur landskapet finns en mosaik av mindre höjder, flackare skogsmark, små sjöar och myrmarker. Berggrunden utgörs i huvudsak av granit och vulkaniter som gör marken relativt näringsfattig. Krutbergen i sydost har en mer näringsrik berggrund med mafisk vulkanit. Norr om Alderliden finns det Veikimorän, ett moränbacklandskap med inslag av tjärnar, något som endast förekommer i norra Norrlands inland. Sedan förekommer det även ytor med rösberg, uppfrusen hällmark, på Alderlidens sydsluttning.

Höjden varierar inom naturreservatet, från ca 450 m ö h i reservatets södra del upp mot ca 630 m ö h på Alderlidens och Krutbergens toppar. Drygt tre fjärdedelar av ytan ligger högre än 500 m ö h. Naturreservatet ligger således ovan Högsta kustlinjen och har aldrig utsatts för havets vågerosion.

De tre bergen Alderliden, Krutbergen och Mausberget har ett karaktäristiskt utseende för höjdlägesområden i länets södra inland. Urskogsartad granskog med markvegetation av frisk blåbärsristyp är den helt dominerande skogstypen. Majoriteten av skogarna har en beståndsåldern på över 160 år. Skogarna är luckiga och olikåldriga och det finns gott om granar med åldrar på mellan 200-300 år.

På de högre höjderna är granskogen typiskt gles och lågvuxen. Det finns gott om hänglavar , torrträd och granlågor. Överlag finns ett rikligt inslag av äldre sälg och björk som vuxit upp efter skogsbränder för 150 år sedan eller mer.

I reservatet hittar man de arter som är typiska för gamla granurskogar i regionen. Exempelvis vistas den tretåig hackspetten och den orädda lavskrikan i området. På gamla granlågor växer bland annat vedsvamparna ostticka, doftskinn, gränsticka och stjärntagging.

På bergens sluttningar är skogen av typen äldre granbränna. Spritt i området finns många gamla granar som har överlevt branden och bär spår av denna i form av brandljud. Ett annat tecken på att skogen har brunnit längre tillbaka i tiden är det stora inslaget av gamla sälgar. Många kläs av vackert grön lunglav eller skrovellav och på vissa finns dofttickan med sin karakteristiska doft av anis. Att skogen är gammal och har lång kontinuitet indikeras också av att det har börjat bildas en hel del granlågor och att träden är rikligt draperade av hänglavar. Markvegetationen är överlag av frisk blåbärsristyp men övergår på vissa håll till frodigare lågörtstyp. I vissa delar, exempelvis Alderlidens och Hundryggens branta syd- och sydvästsluttningar, finns talldominerade brännor med varierat inslag av gran och löv. Skogarna är relativt likåldriga och stamtäta. De har växt upp efter skogsbrand och spåren kan ses bland annat i form av kolad ved. På bergens toppar finns det enstaka partier där själva berget kommer i dagen

Generellt är skogen i naturreservatet urskogsartad och endast på vissa håll svagt till måttligt påverkad av äldre plockhuggning. Skogen har bibehållen urskogslik karaktär och har mycket höga naturvärden. I reservatets ytterkanter finns några små bestånd som har slutavverkats och där det nu står ungskog av tall. Dessutom finns inom området tre yngre lövrika bestånd som också har etablerats efter avverkning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

1 427,30

32,24

2 191,77

2 224,01