Sonekulla
Beskrivning
Sonekulla är beläget på Biskopsmålahalvöns nordöstra del, vid Bräkneåns utlopp i västra kanten av Väbyfjorden. Reservatet som är 63 hektar stort omfattar en del av Bräkneåns mynningsområde med deltabildning, vassar och strandängar, en del av havsviken med Kalvön, samt två skilda delar av fastlandet. Det är ett kuperat och varierat landskap som är starkt präglat av lång hävdkontinuitet som utmarksbete. Terrängen är bergig med en granitplatå som ligger på 25-30 m.ö.h. och sluttar mot öster ner till vattnet.
Platåområdet är småkuperat och mosaikartat med bland annat senvuxna ekar och tallar. I de mindre sprickdalarna och i sluttningen ner mot deltat är jordlagren djupare och vegetationen rikare med stora vidkroniga ekar samt tallar, björkar och bokar. Buskskiktet utgörs av hassel, vildapel, en-, slån- och nypon. I sluttningen ner mot strandängen växer björk och al i en tät ridå. Området är starkt präglat av lång hävdkontinuitet och utgör ett genuint utmarksbete i dessa trakter. Till största delen är naturtypen trädklädda betesmarker. I tätare trädmiljöer blommar exempelvis blåsippa och buskstjärnblomma. Mer öppna delar har en rik hävdgynnad kärlväxtflora med arter som stortimjan, Adam och Eva, blåsuga, trift, styvmorsviol och knippfryle. Havsstrandängen på deltaområdet bildar en plan slätt, präglad av lång betestradition med hävdgynnade och salttåliga arter, såsom gåsört och bunge. Stortimjan och sävsparv är prioriterade arter inom reservatet.
Kalvö är en delvis bergig ö dominerad av silikatgräsmarker med artrik kärlväxtflora, med till exempel backtimjan, backnejlika och darrgräs. Den rödlistade flikrosen växer på ön. Delar med hällmarkstorräng har fläckvis ett tunt jordtäcke med torktåliga kärlväxter, lavar och mossor och lågvuxen gles vegetation. Kärlväxterna är konkurrenssvaga arter som gul fetknopp, käringtand och bergsyra.
Den norra fastlandsdelen betas av nötboskap och på Kalvö betar får. På den södra fastlandsdelen, som varit utan hävd i många år och vuxit igen, ska hävden återupptas. Inom ramen för LIFE-projektet Bridging the Gap kommer under åren 2016¿2021 åtgärder att genomföras inom Sonekulla med syfte att gynna ekar och arter knutna till ekmiljöer.
Där ån möter havet finns ett estuarium, en varierad livsmiljö med sand- och gyttjebankar och såväl marina arter som sötvattensarter. De grundare delarna, som tidigare varit ängsmark, är nu vassbevuxna. Estuarier är bra reproduktionsområden och uppväxtmiljöer för fisk som gädda, abborre och sik. Miljön är även viktig för fågellivet. I Bräkneåns mynning är allt fiske förbjudet under perioden 15 september - 31 december med undantag av fiske efter ål som utövas med stöd av enskild fiskerätt.
Naturreservatet ingår i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000 enligt Art- och habitatdirektivet och sammanfaller med området Sonekulla SE0410089, förutom en liten del av Bräkneån som tillhör Natura 2000-området SE0410168 Bräkneån. Sonekulla innefattas i ett område av riksintresse för naturvården (Bräkne-Hoby skärgård NK10). Naturreservatets västra del är beläget intill en mindre landsväg mellan Sonekulla och Biskopsmåla, vilket gör det relativt lättillgängligt.
Platåområdet är småkuperat och mosaikartat med bland annat senvuxna ekar och tallar. I de mindre sprickdalarna och i sluttningen ner mot deltat är jordlagren djupare och vegetationen rikare med stora vidkroniga ekar samt tallar, björkar och bokar. Buskskiktet utgörs av hassel, vildapel, en-, slån- och nypon. I sluttningen ner mot strandängen växer björk och al i en tät ridå. Området är starkt präglat av lång hävdkontinuitet och utgör ett genuint utmarksbete i dessa trakter. Till största delen är naturtypen trädklädda betesmarker. I tätare trädmiljöer blommar exempelvis blåsippa och buskstjärnblomma. Mer öppna delar har en rik hävdgynnad kärlväxtflora med arter som stortimjan, Adam och Eva, blåsuga, trift, styvmorsviol och knippfryle. Havsstrandängen på deltaområdet bildar en plan slätt, präglad av lång betestradition med hävdgynnade och salttåliga arter, såsom gåsört och bunge. Stortimjan och sävsparv är prioriterade arter inom reservatet.
Kalvö är en delvis bergig ö dominerad av silikatgräsmarker med artrik kärlväxtflora, med till exempel backtimjan, backnejlika och darrgräs. Den rödlistade flikrosen växer på ön. Delar med hällmarkstorräng har fläckvis ett tunt jordtäcke med torktåliga kärlväxter, lavar och mossor och lågvuxen gles vegetation. Kärlväxterna är konkurrenssvaga arter som gul fetknopp, käringtand och bergsyra.
Den norra fastlandsdelen betas av nötboskap och på Kalvö betar får. På den södra fastlandsdelen, som varit utan hävd i många år och vuxit igen, ska hävden återupptas. Inom ramen för LIFE-projektet Bridging the Gap kommer under åren 2016¿2021 åtgärder att genomföras inom Sonekulla med syfte att gynna ekar och arter knutna till ekmiljöer.
Där ån möter havet finns ett estuarium, en varierad livsmiljö med sand- och gyttjebankar och såväl marina arter som sötvattensarter. De grundare delarna, som tidigare varit ängsmark, är nu vassbevuxna. Estuarier är bra reproduktionsområden och uppväxtmiljöer för fisk som gädda, abborre och sik. Miljön är även viktig för fågellivet. I Bräkneåns mynning är allt fiske förbjudet under perioden 15 september - 31 december med undantag av fiske efter ål som utövas med stöd av enskild fiskerätt.
Naturreservatet ingår i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000 enligt Art- och habitatdirektivet och sammanfaller med området Sonekulla SE0410089, förutom en liten del av Bräkneån som tillhör Natura 2000-området SE0410168 Bräkneån. Sonekulla innefattas i ett område av riksintresse för naturvården (Bräkne-Hoby skärgård NK10). Naturreservatets västra del är beläget intill en mindre landsväg mellan Sonekulla och Biskopsmåla, vilket gör det relativt lättillgängligt.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Blekinge län
IUCN-kategorisering
IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)
Areal skog (ha)
20,41
Areal vatten (ha)
17,95
Areal land (ha)
44,79
Areal totalt (hektar)
62,78
(Logga in för att skriva en kommentar)
