Urskogsområdet Ainavarto ligger 10 km nordost om Nattavaara by i Gällivare kommun och utgörs i nordost av berget Ainavarto, 525 meter över havet, och i nordväst av berget Artuvaara, 497 meter över havet. I väster och söder flackar marken ut och övergår i ett mosaikartat myr- och skogslandskap.
I den norra halvan av reservatet, på bergens sydsluttningar, domineras skogen av flerskiktad, urskogsartad barrblandskog där tallbeklädda åsar bryter av med blötare partier med gamla granar. De skogsbeklädda myrholmarna täcks av gammal granskog med inslag av enstaka gamla, grova tallöverståndare. Generellt domineras skogen här av gran men man hittar regelbundet grova och frodvuxna tallar, framförallt i den nordvästra delen. Den södra halvan av reservatet består främst av våtmark med skogsholmar som domineras av gammal granurskog. Överlag har träden i reservatet imponerande åldrar. Vissa tallar har en ålder på minst 350 år och även granarna uppvisar höga åldrar, en gran har åldersbestämts till 267 år. I reservatet finner flertalet rödlistade arter sin hemvist. Bland annat tajgaskinn, rosenticka, ullticka, harticka, rynkskinn och knottrig blåslav finns här.
På det flacka skogsberget Naularova finns ett brandpräglat område med cirka 200-årig talldominerad skog med inslag av gran och löv som vuxit upp efter senaste branden. Tallarna är ofta kvistiga och förhållandevis storvuxna. Området har få avverkningsspår men de enstaka stubbar som finns är rester från förra sekelskiftet då grova, gamla tallar som överlevt branden plockhöggs. Här finns allmänt till rikligt med rötlågor av gran och vindfällen från senaste branden samt gott om hänglav i de gamla träden.
Stora delar av Ainavarto innefattar genuin urskog i sen succession, skog som saknar spår av mänsklig påverkan. Den senaste branden uppstod för mer än 200 år sedan. I övrigt består den påverkan man hittar mestadels av enstaka grova, dimensionsavverkade stubbar och viss plockhuggning i sparsam frekvens. I centrala Ainavarto finns ett område som har något större påverkansgrad. Området har plockhuggits efter tallöverståndare men har fortfarande kvar ett skikt med gamla granar som bevarat den långa skogliga kontinuiteten och höjer naturvärdena.
Bitvis är mängden död ved mycket hög, framförallt i de nordvästra och de nordöstra delarna ligger lågorna bitvis som plockepinn i den gamla urskogen. Det finns även åtskilliga grova silverfuror i stora delar av området. Andelen löv är bitvis påtaglig och man stöter ofta på stora gamla björkar och sälgar i området. På några av sälgarna kan man hitta den sällsynta och väldoftande dofttickan.
Reservatet har också höga limniska värden. De två bäckarna som rinner i reservatet, Talhaanjoki och Kirvesjoki är klassade som särskilt värdefulla vatten. De ingår i Råneälvens respektive Kalix- och Torneälvens vattensystem och är därmed skyddade enligt EU:s nätverk Natura 2000. Även våtmarkerna håller hög naturvärdesklass och myrstråket, Pirttijänkkä och Kallanvuoma, har vid Länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts hålla höga naturvärden.
I den sydöstligaste delen av reservatet finns en gammal renvall. Lämningen skvallrar om den äldre samiska aktiviteten som funnits i området. Även aktiva samiska anläggningar finns i reservatet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

513,02

0,11

1 486,61

1 487,05