Naturreservatet Åkerby ligger i Boden kommun, ca 25 km nordväst om Boden tätort. Det befintliga reservatet bildades 1967 för att bevara en påfallande högproduktiv skog med sällsynta örter och omfattar knappt 2 hektar längs en 200 meter lång sträcka av en frodig bäckravin. Utökningen gör reservatet 35 gånger större och tillför produktiva skogar av delvis samma karaktär som inom det ursprungliga reservatet; frodig granskog med stort inslag av lövträd. I väster ingår en våtmark som avvattnas genom bäcken som rinner genom reservatets södra del. Ett mindre bäckdråg finns även i reservatets norra del. Vegetationen inom området består till stor del av låg- och högörtstyp och är rik på ovanliga arter som tibast, ormbär, norna, guckusko, liljekonvalj och olika ormbunksarter. Området är starkt präglat av en brand som troligen drog över sluttningen i slutet av 1800-talet. Brandens effekter märks bland annat genom den rika förekomsten av lövträd i stora delar av reservatet. I vissa bestånd finns även inslag av äldre asp samt tallar i åldrarna 200-250 år. De flesta överlevande barrträd har dock avverkats efter branden.

Längs med hela bäcken växer frodig granskog med stort inslag av björk, asp och sälg. Skogen är ganska kraftigt plockhuggen och har en beståndsålder på uppskattningsvis 100-130 år. Rikedomen av olika lövträd, den höga boniteten och artrikedomen gör att skogen ändå hyser höga naturvärden. Kransmossa täcker marken i stora delar av området och här trivs arter som röd trolldruva, tibast, ormbär, strutbräken, skogsnäva och liljekonvalj och fläckvis förekommer rönn i buskskiktet. Nere i bäckravinens frodiga ormbunkssnår ligger rikligt med grova sälglågor och det har även börjat bildas en hel del död ved av gran; varav flera med födosöksspår av tretåig hackspett.

I norra delen av reservatet breder ett stort område av lövdominerade ungskogar ut sig. Avverkning och därefter fri utveckling har lett till att stora delar består av cirka 50-årig, ren lövskog som domineras av björk och asp med inslag av sälg. Självgallringen är bitvis mycket kraftig och har skapat en rik mängd död lövved, vilket är värdefullt för många skogslevande arter. Spritt i beståndet finns lunglavsklädda gamla sälgar, där lunglaven dessutom ofta är fertil, vilket tyder på mycket gynnsamma förhållanden. I vissa delar finns inslag av fröträdstallar på ca 250 år. Markskiktet domineras av lågörtsvegetation, men även högörtsväxter förekommer i stora delar.

Inom reservatet ingår även ett antal bestånd som idag har lägre naturvärden men som med rätt förvaltning har god potential att utveckla högre naturvärden inom kort. I östra delen finns ett par björkdominerade täta ungskogar med mer sparsam förekomst av gamla lövträd och ett fältskikt av mestadels frisk ristyp. Väster och söder om myren ingår enskiktade, ca 100-åriga tall- och barrblandskogar. Centralt i reservatet finns även ett par hyggen med uppslag av asp och björk. Av arronderingsskäl ingår i östra delen även en talldominerad ungskog.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

60,50

0,00

71,57

71,58