Ängsö
Beskrivning
Ängsö naturreservat är Västmanlands läns största naturreservat och omfattar hela Ängsö socken med huvudön Ängsön, samt ett antal andra öar holmar och skär. Området utgörs av ett varierat och småbrutet sprickdalslandskap med ett stort inslag av glest bevuxna hällmarker och lerslätter mellan hällmarkerna. Området präglas av det välbevarade och varierade odlingslandskapet med strandängar, ekhagar och hällmarkstorrängar, men även skogslandskapet är varierat med ett stort inslag av hällmarkstallskogar.
Reservatet har präglats av att det, med undantag av Kuröhalvön, tillhört en ägare sedan medeltiden och att fastighetsstrukturen i huvudsak bibehållits. Ängsös topografi och ägoförhållanden har bidragit till att ålderdomliga brukningsformer bevarats i jordbruket. Ända in i detta sekel levde ålderdomliga brukningstraditioner kvar och spåren av dessa syns än i form av ekklädda åkerholmar, små brukningsenheter, strandängar och hagmark med lång kontinuitet. Bebyggelsen är starkt präglad av det f.d. fideikommisset med slottet som centrum. Arrendegårdar och ett 60-tal små torp med i de flesta fall rödfärgade träbyggnader, utgör ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden.
Naturskogarna domineras av tallskogar, ek- och ädellövskogar, men även äldre blandskog och lövsumpskog förekommer i området. Jordbruk bedrivs utöver på Ängsön även på Långholmen. Betesmarken domineras av de trädklädda betesmarkerna som i huvudsak är ekdominerade, men det förekommer även blandlövhagar med t.ex. ek, björk, asp, rönn och tall. Därutöver finns många öppna betesmarker som i stor utsträckning har en artrik flora. Hällmarkstorrängarna har i länet sin huvudförekomst i området och här växer bland annat orkidén Adam och Eva. Fuktängar finns framförallt på Ängsöns och Långholmens södra del. Vid flera av de torpen finns kulturväxter, exempelvis paddfot, hjärtstilla och riddarsporre.
Reservatet har präglats av att det, med undantag av Kuröhalvön, tillhört en ägare sedan medeltiden och att fastighetsstrukturen i huvudsak bibehållits. Ängsös topografi och ägoförhållanden har bidragit till att ålderdomliga brukningsformer bevarats i jordbruket. Ända in i detta sekel levde ålderdomliga brukningstraditioner kvar och spåren av dessa syns än i form av ekklädda åkerholmar, små brukningsenheter, strandängar och hagmark med lång kontinuitet. Bebyggelsen är starkt präglad av det f.d. fideikommisset med slottet som centrum. Arrendegårdar och ett 60-tal små torp med i de flesta fall rödfärgade träbyggnader, utgör ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden.
Naturskogarna domineras av tallskogar, ek- och ädellövskogar, men även äldre blandskog och lövsumpskog förekommer i området. Jordbruk bedrivs utöver på Ängsön även på Långholmen. Betesmarken domineras av de trädklädda betesmarkerna som i huvudsak är ekdominerade, men det förekommer även blandlövhagar med t.ex. ek, björk, asp, rönn och tall. Därutöver finns många öppna betesmarker som i stor utsträckning har en artrik flora. Hällmarkstorrängarna har i länet sin huvudförekomst i området och här växer bland annat orkidén Adam och Eva. Fuktängar finns framförallt på Ängsöns och Långholmens södra del. Vid flera av de torpen finns kulturväxter, exempelvis paddfot, hjärtstilla och riddarsporre.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västmanlands län
IUCN-kategorisering
IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)
Areal skog (ha)
1 348,12
Areal vatten (ha)
4 204,11
Areal land (ha)
3 020,53
Areal totalt (hektar)
7 224,91
(Logga in för att skriva en kommentar)