Bye kalkbarrskog
Beskrivning
Bye kalkbarrskog, omfattar en areal på 12,2 hektar, ligger knappt 10 km sydsydost om Östersunds centrum vid byn Marieby och är beläget i en svag östsluttning 375 ¿ 400 meter över havet. Bergrunden utgörs av kalksten och jordarten är lerig och moig morän. Området avgränsas i norr av en större skogsbilväg.
Skogen i området utgörs av sammanhängande och grandominerad 110-120 årig kalkbarrskog med spridda äldre träd. Fläckvis finns större inslag av tall, men andelen tall i hela området är liten, cirka 5 %. Lövträd förekommer i mycket liten utsträckning. Björk är vanligast medan sälg och asp förekommer sällan. Granskogen är anmärkningsvärt virkesrik och grovstammig på grund av den höga tillväxten. Diametrar kring 50 cm är vanligt, men enstaka äldre granar med diameter upp till 70 cm kan påträffas. Gamla stubbar vittnar om att hela området är påverkat av plockhuggning, men trädskiktet har kontinuerligt varit intakt under lång tid. Död ved i form av rotvältor, torrträd och lågor förekommer mestadels sparsamt, men kan fläckvis finnas mera frekvent. På grund av kraftig blåst i området 2011 och 2013 har en del skog inom främst naturreservatets sydvästra del blåst omkull och här finns därför mera rikligt med rotvältor. Även i norra delen finns fläckvis med vindfällen så att mindre stormluckor har uppstått.
Vegetationstypen är generellt frisk blåbärstyp med rikligt inslag av örter. Från norr till de centrala delarna av objektet, där ett underjordiskt bäcksystem ibland kommer i dagen, finns ett förhållandevis stort parti frisk-fuktig, örtrik kalkbarrskog med stort inslag av kalkindikerande örter. Även i de östra och södra delarna finns örtrika partier med kalkbarrskog. Bäcken rinner ut från området i sydöst. Där det är örtrikt finns också högre frekvens äldre och grova granlågor samt torrträd. Exempel på rödlistade vedsvampar som setts i området är rosenticka, granticka, ullticka och gränsticka (alla NT).
Exempel på kalkindikatorer, som förekommer påfallande rikligt i området är blåsippa, vispstarr, trådfräken och den rödlistade flattoppade klubbsvampen (NT). Andra kalkindikatorer är finbräken, kransrams, svart trolldruva, bäckbräsma, vispstarr, grönkulla, blåsippa, underviol, skogstry, måbär och skogsvicker. Marksvampfloran är inte ordentligt inventerad, men det finns anledning att tro att det finns en stor andel kalkgynnade mykorrhizasvampar i området. Hittills har åtminstone 6 stycken kalkindikerande svamparter noterats. Exempel på funna rödlistade marksvampar är orange taggsvamp (NT), äggvaxing (NT), druvfingersvamp (NT), gultoppig fingersvamp (NT) och spricktaggsvamp (VU).
Observerade och rödlistade fågelarter är tretåig hackspett och lavskrika (båda NT).
Kulturhistoria och tidigare markanvändning
Kalkbarrskogen påminner om en svunnen kultur då kreaturen betade i skogarna. Många äldre granar bär fortfarande vittnesmål om denna betning.
I områdets nordöstra hörn ligger, enligt Riksantikvarieämbetets fornsök, en fossil åker d v s övergiven åkermark, formad genom äldre tiders brukningsmetoder. Här kan handplockade, regelbundna röjningsrösen ses.
Rennäring
Området kring Bye kalkbarrskog utgör vinterbetesland för Njaarke sameby.
Friluftsliv
Området ligger nära staden Östersund och vid byn Marieby och kan därför bli ett välbesökt friluftsområde.
Skogen i området utgörs av sammanhängande och grandominerad 110-120 årig kalkbarrskog med spridda äldre träd. Fläckvis finns större inslag av tall, men andelen tall i hela området är liten, cirka 5 %. Lövträd förekommer i mycket liten utsträckning. Björk är vanligast medan sälg och asp förekommer sällan. Granskogen är anmärkningsvärt virkesrik och grovstammig på grund av den höga tillväxten. Diametrar kring 50 cm är vanligt, men enstaka äldre granar med diameter upp till 70 cm kan påträffas. Gamla stubbar vittnar om att hela området är påverkat av plockhuggning, men trädskiktet har kontinuerligt varit intakt under lång tid. Död ved i form av rotvältor, torrträd och lågor förekommer mestadels sparsamt, men kan fläckvis finnas mera frekvent. På grund av kraftig blåst i området 2011 och 2013 har en del skog inom främst naturreservatets sydvästra del blåst omkull och här finns därför mera rikligt med rotvältor. Även i norra delen finns fläckvis med vindfällen så att mindre stormluckor har uppstått.
Vegetationstypen är generellt frisk blåbärstyp med rikligt inslag av örter. Från norr till de centrala delarna av objektet, där ett underjordiskt bäcksystem ibland kommer i dagen, finns ett förhållandevis stort parti frisk-fuktig, örtrik kalkbarrskog med stort inslag av kalkindikerande örter. Även i de östra och södra delarna finns örtrika partier med kalkbarrskog. Bäcken rinner ut från området i sydöst. Där det är örtrikt finns också högre frekvens äldre och grova granlågor samt torrträd. Exempel på rödlistade vedsvampar som setts i området är rosenticka, granticka, ullticka och gränsticka (alla NT).
Exempel på kalkindikatorer, som förekommer påfallande rikligt i området är blåsippa, vispstarr, trådfräken och den rödlistade flattoppade klubbsvampen (NT). Andra kalkindikatorer är finbräken, kransrams, svart trolldruva, bäckbräsma, vispstarr, grönkulla, blåsippa, underviol, skogstry, måbär och skogsvicker. Marksvampfloran är inte ordentligt inventerad, men det finns anledning att tro att det finns en stor andel kalkgynnade mykorrhizasvampar i området. Hittills har åtminstone 6 stycken kalkindikerande svamparter noterats. Exempel på funna rödlistade marksvampar är orange taggsvamp (NT), äggvaxing (NT), druvfingersvamp (NT), gultoppig fingersvamp (NT) och spricktaggsvamp (VU).
Observerade och rödlistade fågelarter är tretåig hackspett och lavskrika (båda NT).
Kulturhistoria och tidigare markanvändning
Kalkbarrskogen påminner om en svunnen kultur då kreaturen betade i skogarna. Många äldre granar bär fortfarande vittnesmål om denna betning.
I områdets nordöstra hörn ligger, enligt Riksantikvarieämbetets fornsök, en fossil åker d v s övergiven åkermark, formad genom äldre tiders brukningsmetoder. Här kan handplockade, regelbundna röjningsrösen ses.
Rennäring
Området kring Bye kalkbarrskog utgör vinterbetesland för Njaarke sameby.
Friluftsliv
Området ligger nära staden Östersund och vid byn Marieby och kan därför bli ett välbesökt friluftsområde.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
12,01
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
12,22
Areal totalt (hektar)
12,21
(Logga in för att skriva en kommentar)
