Päävaara är beläget 10 km sydost om Sattajärvi i Pajala kommun. I väster utgörs reservatet av bergen Päävaara och Kiojulehtolaki och i öster av svagt sluttande skogsmark med insprängda våtmarker. I den norra delen av det planerade reservatet finns en mindre gransumpskog som i dagsläget är skyddad som biotopskyddsområde och som även ingår i det europeiska nätverket Natura 2000. Bäckarna som rinner genom reservatets norra- respektive södra del ingår i Natura 2000-området Torne- och Kalix älvsystem.

Området domineras av mycket lövrika, brandpräglade granskogar där bestånden ofta är självgallrande, stamtäta och har stor diameterspridning. Lövträden utgörs av vårtbjörk, sälg, asp och glasbjörk och förekommer ofta i grova dimensioner. I vissa fläckar är lövinslaget så stort att lövträden dominerar trädskiktet. På sälg finner man arter som lunglav och doftticka och på de grova asparna förekommer bland annat skinnlav, stiftgelélav och den sällsynta vedsvampen stor aspticka. Gamla överståndare av gran och vårtbjörk är vanligt förekommande och på dessa finns ofta brandljud.

I den östra sluttningen finns örtrika dråg och källmiljöer med inslag av riktigt grova gamla sälgar. Fältvegetationen är frodig med arter som brudborste, ögonpyrola, korallrot, hultbräken, majbräken samt stora bestånd av lappranunkel. Särskilt i fuktigare partier förekommer garnlav rikligt på de gamla granöverståndarna. Här finner man även hela grupper med granöverståndare, ofta med brandljud.

Inslaget av tall är generellt litet i skogarna i Päävaara och tallen förekommer främst som enstaka eller mindre grupper av träd i bestånden. Längre upp mot bergstopparna ökar dock inslaget av tall. Tallarnas ålder varierar mellan ca 150 till 350 år och de sistnämnda är ofta riktigt grova med pansarbark.

Päävaara hyser en rikedom av död ved av olika trädslag. Självgallrande klenare lövträd och granlågor är mest frekvent, men även lågor av grövre gammal vårtbjörk, sälg och asp är vanliga. Granlågor av olika diametrar och i olika nedbrytningsstadier förekommer också allmänt i hela reservatet. Bland intressanta arter som noterats på granlågor i området kan nämnas taigaskinn, rynkskinn, sprickporing, rosenticka och lappticka; arter som är starkt knutna till högklassiga naturskogsmiljöer.

Skogarna i reservatet uppvisar generellt en mycket låg påverkansgrad. Förutom det slutavverkade beståndet i reservatets östra del finns överlag inga eller mycket få synliga spår av skogsbruk. De mindre delar som har påverkats av vedtäkt och plockhuggning ingår i reservatet som utvecklingsmarker. Vid inventeringen noterades en bläcka i en mycket gammal tall i den norra delen av området. Här fanns årtalet 1899 samt någons initialer inristade, vilket styrker bedömningen att ett större uttag av främst ved gjorts i det aktuella beståndet i slutet av 1800-talet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

365,64

0,00

443,42

443,24