Smulterskäret är en naturskön, relativt stor ö som ligger i yttre delarna av Luleå skärgård. Ön är obebyggd och i allt väsentligt opåverkad av människan, även om fornlämningar bl a i form av ett gammalt fiskeläge vittnar om att ön haft betydelse för äldre tiders befolkning. Eftersom det saknas naturhamnar och ön till stor del omges av grunda och steniga vatten är det förhållandevis få människor som besöker Smulterskäret. Men den som tar mod till sig och hittar ett ställe att lägga till på, kommer att upptäcka en riktig pärla!

På Smulterskäret är det bara öns nordvästra udde som utgörs av öppen mark med klappersten och klippor. I övrigt är ön klädd med gammal, grandominerad barrnaturskog. Påverkansgraden är låg och inskränker sig till spridda spår av äldre plockhuggning samt ett visst uttag av stormfällt virke under mitten av 1980-talet. Skogen är naturligt luckig och det finns ofta stora mängder död ved i olika dimensioner och nedbrytningsstadier. På många torrgranar ses hackspår av tretåig hackspett och på de många rötbrutna granlågorna förekommer också många svamparter som är knutna till naturskogsmiljöer. Bland dessa märks rosenticka, ullticka, rynkskinn, ostticka, finporing, gränsticka, harticka, kötticka, gulporing och blodticka. Ett anmärkningsvärt fynd är den mycket sällsynta och exklusiva arten finflikig brosklav, Ramalina roesleri som hittats i strandskogarna på ön. Arten förekommer bara på några få lokaler längst kusten i Norr- och Västerbotten.

I det grunda sundet mellan Smulterskäret och Mjoön ger landhöjningen i kombination med en bruten bottentopografi upphov till ett dynamiskt landskap där nya öar och grund ständigt bildas, samtidigt som vikar snörs av och så småningom ombildas till våtmarker. Det stora antalet små öar och grund ger tillsammans med skyddade småvikar, laguner och frodiga strandängar mycket goda förutsättningar för ett rikt fågelliv. Norra delen av grundområdet har varit skyddat som fågelskyddsområde sedan 1969 och områdets höga värde som häckningslokal för bland annat sjöfågel och vadare har även bekräftats i nya inventeringar. Av Länsstyrelsens kustfågelinventering framgår till exempel att fågelbeståndet i området är synnerligen individrikt, bland annat finns här det som troligtvis är landets största dvärgmåskoloni samtidigt som området hyser den tätaste populationen av svärta i Norrbotten. Vid en undersökning av bottenfauna under 2005 uppvisade området mellan Smulterskäret och Mjoön både högst individantal och högst artantal av alla vikar som ingick i undersökningen. Området bedömdes därför hysa höga naturvärden för bottenfauna. Utöver detta har grundområdet sannolikt även stor betydelse som lek- och uppväxtområde för värmeälskande fiskarter som gädda och abborre i ytterskärgården.

De frodiga strandängarna närmast Mjoön har bedömts som högsta naturvärdesklass i Länsstyrelsens våtmarksinventering. På strandängarna dominerar arter som knappsäv, agnsäv, krypved och madrör tillsammans med olika arter av starr och i området finns även en större lokal av den lilla ormbunksväxten ormtunga. I avsnörda laguner finns stora mängder hästsvans, ibland tillsammans med sälting.

Norr om grundområdet ingår även en zon med frodiga strandskog och strandnära våtmarker på Mjoön i reservatet. Närmast stranden domineras skogen helt av lövträd som gråal och björk, med rik tillgång på död ved. Fältskiktet i strandskogarna är till stor del örtrikt med arter som majbräken, älgört, hässlebrodd och åkerbär. Inslaget av underväxande gran ökar successivt och högre upp på Mjoön förekommer även fläckar med mycket täta bestånd av yngre och medelålders gran.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

54,35

239,58

83,98

323,54