Lundbäckskogen naturreservat ligger i centrala delen av bodens kommun cirka tio kilometer sydost om Harads och söder om Luleälven. Södra delen av naturreservatet ligger i en nordsluttning som blir brantare närmare länsväg 676. Vägen delar naturreservatets äldre naturskogar i söder från de igenväxande kulturmarkerna i norr. Genom områdets norra del skär flera raviner, de största med ett djup av 15-20 meter, vilka skapar en stor variation av topologi och skogsstruktur. Det är sannolikt här man har den mest intakta skogskontinuiteten i området och följaktligen är det där man hittar kontinuitetskrävande arter. Den utvidgade delen av naturreservatet ligger norr om det befintliga reservatet och sträcker sig hela vägen fram till Luleälven. Berggrunden i området består av gråvacka, en sedimentär bergart. Jordtäcket utgörs av morän i den södra delen och övergår till älvsediment närmare älven. Naturreservatets södra delar utgörs av tidigare Lundbäckskogens naturreservat, en lövrik barrblandskog, uppkommen efter en brand för ca 150 år sedan. Lövträden utgörs mestadels av björk men här finns även gott om asp och spridda sälgar. Sedan dimensionsavverkningen för cirka 100 år sedan har skogen i princip fått stå orörd och skogen är därför tät. En viss självgallring har påbörjats, främst av lövträd och bitvis finns gott om lövträdslågor. Tallarna har inte hunnit bilda liggande död ved i samma mängd som lövträden. Här syns självgallringen istället genom en stor mängd torrträd. Skogen är tämligen enskiktad vilket delvis beror på den äldre plockhuggningen av grövre tallar. I områdets mellersta del är markens näringstillgång lite högre och här finns inslag av lågörter i fältskiktet samt grova aspar. I den norra delen ringlar sig en liten bäck norrut och bildar en grund ravin, omgiven av örtrik skog. I sluttningen närmast vägen växer en lövrik blandskog med flera surdråg och små begynnande raviner. I surdrågen och i de fuktigare partierna finns ett ganska stort inslag av örter. Skogen är flerskiktad och olikåldrig och många träd bedöms ha en ålder mellan 150 och 200 år. Lövträden utgörs främst av björk men här finns också gott om sälg och asp och även spridda trädformiga rönnar, vilket är mycket ovanligt. Mindre områden med talldominerad skog finns insprängda i blandskogen. Längs hela sluttningen och framförallt i surdrågen självgallrar sig skogen vilket leder till att det finns gott om död ved. Den döda veden gynnar bland andra tretåig hackspett vars typiska hackspår kan ses runtom i området och i synnerhet i den äldre naturskogen söder om vägen. Än finns inte så mycket av äldre rötade granlågor. Enstaka fynd av kontinuitetskrävande arter som rosenticka, ullticka och kötticka tyder dock på att kontinuiteten av död ved inte är bruten. Gammelgranskål och knottrig blåslav tyder på lång trädkontinuitet. På samma sätt är spridda fynd av arter som lunglav, koralltaggsvamp och doftticka tydliga indikatorer på lång lövträdskontinuitet. Norr om vägen ner mot älven gräver sig ravinerna allt djupare innan dom mynnar ut i Luleälven. I ravinerna växer en lövrik blandskog som bitvis är helt lövdominerad. Mängden död ved är stor på grund av skred och ras längs sluttningarna ner mot botten av ravinen. Sammantaget är området avsevärt värdefullare som helhet än i dess olika beståndsdelar. Just förekomsten av lövrika och lövdominerade skogar i skiftande åldrar innebär en kontinuitet av lövskog och lövrika blandskogar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

135,66

6,37

142,72

149,03