Norr om Rotåberget ligger ett mosaikartat bestånd med myrar och hyggen runtom. Området sluttar något i öst o väst och har ett relativt storblockigt inslag. Skogen är grandominerad i väster men övergår i talldominans i öster. I väster mera lövinslag i form av björk asp och enstaka sälg. En bäck skapar sumpiga delar av den västra delen med mycket grov död ved. Ett litet område har gallrats nordöst om den lilla tjärnen. Rotån meandrar sig i den norra talldominerande delen. Marken är övervägande frisk och fältskiktet domineras av blåbärstyp.Hela området genomgående värdefull barrskog med lövinslag. En stor del,över 57 ha, utgör nyckelbiotop. Omkringliggande skogsmark hårt brukat.
Egon Jakobsson

Utjöslogarna, januari 2005.
Utsjöslogarna består av ett kvarvarande gammelskogsområde med höga naturvärden. Här finns lövrik granskog, blockig barrblandskog och en mosaik av tallskog och blötmyrar.
Längst i väster ligger den gamla granskogen med högt lövinslag. Flera gamla björkar har fina bålar av norsk näverlav (VU) på stammen, totalt hittades 6 olika växplatser för denna sällsynta lav. I denna västra kant ringlar en skogsbäck fram och ställvis är här lite sumpigt. När man passerat bäcken på vandringen österut i området, börjar terrängen stiga lite och man passerar den blockrika blandskogen för att sedan komma upp på en platå. Denna platå består av en skogs och myrmosaik. Skogen domineras av tallskog med graninslag och spridda björkar och sälgar. Här och var finns små områden med gransumpskog. Mitt i områdets hjärta finns en riktig blötmyr med flera myrtjärnar och härifrån ser man endast gammalskog åt alla håll. Detta är en skön känsla för kropp och själ. Öster om denna lilla glänta står tallskogen tät. Självföryngrad tallskog som delvis har börjat självgallra. Troligen har här föryngrats efter brand och plockhuggning. På flera platser hittas brandstubbar och dimensionsavverkningsstubbar. Någon enstaka överståndare av tall finns med välövervallat brandljud. På denna sida myren finns även grannaturskog med hänglavrika miljöer och spridda lövträd. Här stod t ex en sälg som var alldeles draperad av lunglav, från basen till kronan. Närmare myren i öster övergår skogen ännu en gång till talldominerad miljö. Många brandstubbar och fina klena myrtallar i myrkanterna syns. Nere i sydost har markägaren gallrat sin tallskog och den håller inte alls de kvaliteter som den ogallrade tallskogen gör. Här finns dock en riktigt fin gammeltall med pansarbark och platt krona. Västerut börjar skogen sluta sig igen och blir av barrblandskogstyp. Här och var hittas gamla lövträd av björk, asp och sälg. På dessa träd hittas ofta intressanta arter för biologisk mångfald. Strax innan en tjärn utmed den södra gränsen för inventeringsobjektet står flera gamla överståndare av tall. Dessa träd ger en aning om hur tallskogens träd en dag kommer att se ut. Fina grova grenar, pansarbark och platta trädkronor, dessa gamlingar är kring 250-300 år.Längst i väster stiger terrängen upp en bit och här uppenbarar sig en liten höjd med relativt brant sluttning mot öster. I denna sluttning finns gott om grövre granar och björkar. Även stora mängder död ved syns. Efter att ha passerat höjden får man gå nerför genom en grandominerad skog med ganska stort lövinslag. Här står en mycket vacker torrfura. Denna grova och brandskadade silverfura i fullväxt tillstånd, är ett monument från en svunnen tid. Vid bäcken är det dominerat av sumpskog. Längst bort i öster finns ett barrblandskogsbestånd med gamla träd av både gran och tall. Äldsta tallen som borrades hade passerat 200-årsgränsen lite drygt. Även här finns flera bevis på brand i form av förkolnade brandstubbar.
Sebastian Kirppu

Artlista:
Lunglav, skrovellav (NT), stuplav, bårdlav, norsk näverlav (VU), skuggblåslav, garnlav, violettgrå tagellav (NT), dvärgtufs, gulnål, kortskaftad ärgspik, vedskivlav, vedflamlav, kvistspik sp., gammalgranskål (NT), vedticka, doftskinn (NT)

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

68,62

0,13

112,61

112,76