Björnbergen ligger ca 3 km sydväst om byn Valvträsk i östra delen av Bodens kommun. Området utgörs av ett större, platåliknande skogsberg med flera små toppar. Höjden spänner från ca 80 m.ö.h. i östra kanten till drygt 270 m.ö.h. på Björnbergets flacka topp. Trots de flacka övre delarna av området är topografin bitvis dramatisk och i östra och nordöstra delen av området störtar berget brant ner i ett s.k. flygg mot Råneälven som rinner ca en dryg kilometer från foten av berget. Också sluttningarna som kantar de två större tjärnarna Vitträsket och Björnbergstjärnen är relativt branta.

Berggrunden i området utgörs till största del av s k Linagranit, en medelkornig röd granit. I nordväst utgörs berggrunden av Bälingeporfyrit.

Björnbergen är ett mycket varierat område med en mångfald av skogstyper och småbiotoper, såsom lövbrännor, brandpräglad tallskog, hällmarksskog, granurskog i sen succession, sumpskogar och örtrika dråg, bäckar, järnockrakällor, blockmarker och branter. Inslag av små myrar finns i anslutning till tjärnarna. Skogarna i området är relativt produktiva och är vanligen av frisk ristyp, även om skogar av lågörtstyp samt torra, lavrika vegetationstyper också förekommer. De senare har relativt liten utbredning och förekommer främst i mer svallade delar och på eller i anslutning till häll- och blockmarker.

Skogarna i Björnbergen är tydligt brandpräglade och till större delen föryngrade efter omfattande skogsbränder under 1800-talet. Beståndsåldrar på ca 100-150 år dominerar men vanligtvis är skogen flerskiktad med både yngre träd och äldre överståndare som överlevt den senaste branden. Det rör sig dels om gamla tallar men i nästan lika hög grad gamla granar, vårtbjörkar och till och med aspar som överlevt brand och som är synbart äldre än den dominerande generationen. Kolad ved i form av urbrända stubbar, kolade högstubbar och gamla tallrotvältor påträffas spritt över hela området, liksom barrträd och vårtbjörkar med brandljud. Enstaka tallar har upp till tre brandljud.

Bränderna har skapat naturliga successionsskogar med hög andel löv. Genomgående finns ett stort inslag av framförallt äldre asp och vårtbjörk. Glasbjörk förekommer frekvent på fuktigare mark. I större delen av området finns också gott om grov sälg. Den rikliga tillgången på grova lövträd skapar goda förutsättningar för krävande arter knutna till äldre lövträd. Talrika fynd av rödlistade arter och signalarter knutna till lövträd har också gjorts i Björnbergenområdet. Arter som stiftgelélav, liten aspgelélav, lunglav och skrovellav förekommer spritt i större delen av området medan enstaka fynd av stor aspticka, koralltaggsvamp och doftticka har gjorts runtom i området. Stinkmussling, en relativt ovanlig art i Norrbotten finns med ett fynd på senvuxen asp i södra kanten av topplatån.

Överlag finns gott om torrträd, högstubbar och lågor av framförallt gran och lövträd. I delar av området finns också gott om lågor och högstubbar av tall, dels gamla, grova rotvältor och dels efter snöbrott av klenare träd. Det finns mycket stående död ved i form av torrträd och högstubbar av både löv- och barrträd. Skogsbrukspåverkan inskränker sig till äldre tiders plockhuggningar och dimensionsavverkningar av grova träd, främst tall. Den dominerande, brandföryngrade åldersklassen kring 100-150 år verkar inte har berörts av några avverkningar. Det finns också en hel del kvar av de gamla överståndarna.

Björnbergen ligger i ett område med ett flertal skogsreservat eller områden som är under reservatsbildning. Dessa områden har liknande karaktär och förstärker varandra då de
bildar en värdefull trakt med landhöjningsberg

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

246,73

23,62

275,34

299,06