Reservatet ligger i en östvänd sluttning i Ätrans dalgång, i den del som kallas Hössnadalen. Landskapet är delvis mycket kuperat och höjdskillnaden i området är drygt 40 meter. Områdets högsta punkt ligger 300 meter över havet.

Geologiskt domineras området av kalkhaltiga isälvsavlagringar som i kombination med höjdskillnaderna har skapat en hel serie av kalkrika kärr längs sluttningen.

Spår av det förhistoriska kulturlandskapet finns som ger exempel på hur odling, bosättning och vägar kunde se ut under olika epoker. Gruskullarna utgör de tidigaste jordbrukarnas odlingsmarker. På moränmarkerna uppe på dalsidornas sluttningar finns spår efter järnålderns åkrar. Den flacka uppodlade dalbottnen belyser den omfattande uppodling av madmarkerna som skedde under 1800-talet. Inom fornåkerområdet finns fyra gravar, en skålgropsten samt en hålväg registrerade.

Rik flora
Vegetationen är mycket artrik och varierad med en rad sällsynta arter. Den intressantaste floran finner man i rikkärren där bland annat kärrknipprot, fjällskära, axag och majviva växer, tillsammans med intressanta mossor som grov källklomossa, piprensarmossa och kalklungmossa. I öppnare och torrare delar finns flera hävdgynnade växter som trollsmultron, backsippa, slåttergubbe, fjällskära, kåltistel, smörboll och jungfrulin.

Västkuststiftelsen

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

25,77

0,05

61,38

61,48