Mossavattenberget
Beskrivning
Mossavattenberget ligger ca 40 km sydsydväst om Lycksele på 410-580 meters höjd över havet. Området utgörs av Mossavattenbergets topp samt av dess sydsluttningar. Mossavattenberget gränsar i norr mot en stor nyckelbiotop på Sveaskogs mark, i övriga riktningar omges området av hyggen och yngre produktionsskogar. Området är helt obrutet av vägar och har överlag en låg påverkasgrad med få spår av sentida skogsbruk.
Berggrunden inom reservatet består av grovporfyrisk, grå till röd s.k. Revsundsgranit. Revsundsgranit är karakteristisk för länets inland och ger upphov till näringsfattig morän. Området ligger över högsta kustlinjen, HK, och har därmed ej utsatts för svallningsprocesser. Berggrunden inom reservatet täcks delvis av ett tunt moräntäcke. Bergets södra sida är tydligt format av glacial erosion från den dominerande isrörelseriktningen från nordväst. Berget kan betecknas som ett tydligt exempel på restberg ute på bergkullslätten.
Skogen på Mossavattenberget består till stor del av en grandominerad höglägesskog med inslag av björk. Skogen, framförallt på de högre delarna av berget, är gles och välskiktad med en hög ålder på närmare 200 år. Det är dock inte ovanligt med ännu äldre träd mellan 200-300 år. Granarna har ofta två toppar, är knotiga och draperade i hänglavar. Det finns allmänt med död ved i form av torrträd och lågor.
I den lite lägre terrängen är skogen något yngre men har även här inslag av riktigt gamla granar. I sydsluttningen finns en del grova aspar och delvis allmänt med 200-300-åriga tallar. Brandspår finns i form av kolade stubbar samt brandljud på äldre tall. Så gott som helt orörda granskogar finns i den branta sydvästsluttningen. I denna sluttning finns även ett parti med hällmark med gles barrblandskog med allmänt med 250-350-åriga tallar och drygt 200-åriga granar. Här återfinns måttligt med lågor och allmänt med torrträd. Det äldre hygget i öster har vissa naturvärden och utvecklingspotential. Hygget har tallöverståndare på ca 300 år som lämnats kvar efter avverkningen, samt en uppväxande lövrik föryngring av björk och asp.
Naturvårdsarter:
Området utgör en mycket lämplig miljö för arter knutna till äldre grannaturskog och hällmarkstallskog. Följande arter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens Rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Svampar: doftskinn (NT), doftticka (NT), gammelgranskål (NT), granticka (NT), gränsticka (NT), kötticka (NT), lappticka (VU), ostticka (VU), rosen-ticka (NT), rynkskinn (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), vedticka, barkticka, Lavar: garnlav (NT), knottrig blåslav (NT), kortskaftad ärgspik (NT), lunglav (NT), skrovellav (NT), violettgrå tagellav (NT), bårdlav, stuplav, skinnlav, vitmosslav; Mossor: vedtrappmossa (NT), Kärlväxter: jungfru Marie nycklar, torta, Fåglar: orre, tjäder.
Berggrunden inom reservatet består av grovporfyrisk, grå till röd s.k. Revsundsgranit. Revsundsgranit är karakteristisk för länets inland och ger upphov till näringsfattig morän. Området ligger över högsta kustlinjen, HK, och har därmed ej utsatts för svallningsprocesser. Berggrunden inom reservatet täcks delvis av ett tunt moräntäcke. Bergets södra sida är tydligt format av glacial erosion från den dominerande isrörelseriktningen från nordväst. Berget kan betecknas som ett tydligt exempel på restberg ute på bergkullslätten.
Skogen på Mossavattenberget består till stor del av en grandominerad höglägesskog med inslag av björk. Skogen, framförallt på de högre delarna av berget, är gles och välskiktad med en hög ålder på närmare 200 år. Det är dock inte ovanligt med ännu äldre träd mellan 200-300 år. Granarna har ofta två toppar, är knotiga och draperade i hänglavar. Det finns allmänt med död ved i form av torrträd och lågor.
I den lite lägre terrängen är skogen något yngre men har även här inslag av riktigt gamla granar. I sydsluttningen finns en del grova aspar och delvis allmänt med 200-300-åriga tallar. Brandspår finns i form av kolade stubbar samt brandljud på äldre tall. Så gott som helt orörda granskogar finns i den branta sydvästsluttningen. I denna sluttning finns även ett parti med hällmark med gles barrblandskog med allmänt med 250-350-åriga tallar och drygt 200-åriga granar. Här återfinns måttligt med lågor och allmänt med torrträd. Det äldre hygget i öster har vissa naturvärden och utvecklingspotential. Hygget har tallöverståndare på ca 300 år som lämnats kvar efter avverkningen, samt en uppväxande lövrik föryngring av björk och asp.
Naturvårdsarter:
Området utgör en mycket lämplig miljö för arter knutna till äldre grannaturskog och hällmarkstallskog. Följande arter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens Rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Svampar: doftskinn (NT), doftticka (NT), gammelgranskål (NT), granticka (NT), gränsticka (NT), kötticka (NT), lappticka (VU), ostticka (VU), rosen-ticka (NT), rynkskinn (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), vedticka, barkticka, Lavar: garnlav (NT), knottrig blåslav (NT), kortskaftad ärgspik (NT), lunglav (NT), skrovellav (NT), violettgrå tagellav (NT), bårdlav, stuplav, skinnlav, vitmosslav; Mossor: vedtrappmossa (NT), Kärlväxter: jungfru Marie nycklar, torta, Fåglar: orre, tjäder.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västerbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
74,87
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
78,63
Areal totalt (hektar)
78,62
(Logga in för att skriva en kommentar)
