Ahmarova är beläget cirka 25 kilometer nordväst om Svanstein och cirka 6 kilometer
söder om Aapua i norra delen av Övertorneå kommun. Området består till största delen
av urskogsartade miljöer av låg påverkansgrad och med höga naturvärden. I reservatet
finns det två berg, Ahmarova i öster vars flacka topp når cirka 300 meter över havet och
Vinsa i väster som är cirka 270 meter högt. De yttre kanterna i öster och väster av
reservatet, nedanför bergen, ligger under Högsta kustlinjen. I den östra delen finns det
spår av ett forntida mindre jorskred som beror på att den senaste inlandsisen
orsakade jordbävningar i norra Sverige som utlöste jordskred. Berget Ahmarovas östra
sida är renspolat av inlandsisens smältvatten och isälvssediment har avsatts på
sluttningen nedanför det kalspolade berget. Ett mindre berg, Järvilaki, snuddar vid södra
reservatsgränsen och dess nordbrant ingår i reservatet. Den skogsklädda bergsbranten
kantar sjön Ahmajärvis sydöstra sida. Berggrunden består av granit och arenit, båda är
sura samt näringsfattiga bergarter.

Området karaktäriseras av orörda lövrika successionsskogar, stammarna står tätt och är
till viss del självgallrande. Denna självgallring skapar kontinuerligt stora mängder död
ved av främst lövträd, men även av gran och i viss mån tall. Det finns gott om asp i
olika dimensioner och dessa träd sätter sin tydliga prägel på området. Utöver asp
förekommer det även allmänt med sälg och björk.

Reservatet är märkbart påverkat av brand och i vissa delar har det brunnit kraftigt. Spår
efter branden kan ses i stort sett hela området, både som brandljud i träd och kolade
stubbar. Vid Vinsaberget står det kvar höga stubbar som visar kraften hos branden. I
hela den östra slänten av Ahmarovaberget har det också brunnit hårt och det ser man
delvis på att barrblandskogen har ett stort inslag av lövträd. Denna skogstyp, så kallad
lövbränna, finns även väster om sjön Ahmajärvi och på berget Vinsa.

Åldern på skogarna i reservatet skiftar, ytterkanterna har skogar som är 150-200 år
gamla med inslag av granar och tallar som är ännu äldre, de är uppemot 250-350 år.
Medan det i mittenpartiet finns skogar som är cirka 100 år. I västligaste delen av
området, söder om Vinsaberget, växer det urskogsartad granskog med rika inslag av
lövträd. I de talldominerade delarna är skogen flerskiktad, det finns inslag av gamla
överståndare med knotiga kronor och som många gånger har brandljud nere vid
stambasen. Den döda veden består främst av stående döende eller döda träd. I ett parti i
öster återfinns urskogsartad tallskog i senvuxen hällmarksmiljö. Några delar av
reservatet bär spår av plockhuggning samt gamla gallringsvägar men har också
urskogskaraktär. Dessa är klassade som utvecklingsmarker på grund av den mänskliga
påverkan som har skett och ska få utvecklas för framtida naturvärden.

Nedanför Ahmarovaberget i söder finns en gammal, urskogsartad granskog som till stor
del har sumpskogskaraktär. Det finns även här ett stort inslag av gamla lövträd. Myrarna
som ligger i reservatets östra och västra kanter tillhör större våtmarkområden som har
bedömts ha höga naturvärden i länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI). Källflöden
förekommer rikligt i myrarna. I östra delen av området finns smala remsor av
urskogsartad granskog insprängda i bland våtmarkerna.

Reservatet hyser ett flertal arter som är kännetecknande för orörd skog. Gräddticka och
rynkskinn är två exempel på sådana arter och de kan påträffas på grova granlågor i
opåverkad granskog i området. I övrigt finns överallt spår av spillkråka och tretåig
hackspett på jakt efter föda. Det finns även spår av fornlämningar i reservatet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

459,62

37,92

702,37

740,15