Naturreservatet Tjuorre-Biessetjåhkkå är ett stort urskogs- och lågfjällsområde vid Stensund, beläget ca 1,5 mil nordost om Arjeplog. Området omfattar i norra delen lågfjället Tjuorrebuovdda samt bergen Tjuorrevárátj och Biessetjåhkkå. I öster ingår delar av berget Bállek samt i söder delar av Lilla och Stora Sågberget. Området är variationsrikt med småbrutna och natursköna skogssluttningar med små sjöar och våtmarker insprängda i urskogen.

Lövrik, mager granurskog med inslag av tall dominerar på bergen i området. Det finns även inslag av mer produktiva bestånd, exempelvis i Tjuorres östsluttning samt i reservatets nordvästligaste del. Brandljud i levande tall och gran samt områdets stora inslag av sälg och björk visar på att området har brunnit. Men brandspåren är förhållandevis få och skogen är i mycket sen succession.

Lågfjället Tjuorres kala topp kantas av fjällbjörkskog som i sluttningarna övergår i urskogsartad, lövrik höjdlägesgranskog. Insprängt i urskogen finns sluttande mindre våtmarker. Väster om Tjuorre breder Tjuorrestormyran ut sig, en myr som har höga naturvärden enligt Länsstyrelsens våtmarksinventering.

Sydost om Tjuorre finns en mosaik av urskog, små sjöar, mindre myrar och blockfält som sträcker sig ner mot Sågbergen. I dalgången mellan Tjuorre och Biessetjåhkkå rinner en bäck ner till Ballekjauratj.

Söderut, på berget Balléks nordvästsluttning, utgörs skogen av en urskogsartad blandskogsbränna. Längre söderut längst ostsluttningen övergår skogen i gammal, urskogsartad granskog som klarat sig bättre från den senaste branden. Från Ballék söderut, ner mot lägre höjd, fortsätter skogen som urskogsartad produktiv barrblandskog.

I området runt Sågbergen i sydligaste delen av reservatet är skogen mer påverkad av äldre dimensionsavverkning och plockhuggning, men håller trots detta mycket hög beståndsålder och höga naturvärden. Här finns bland annat sandtallskog på skarp hed av lavristyp där tillgången på död ved är god.

Övre delarna av Lilla Sågberget och Stora Sågberget är till stora delar lövdominerade medan skogen längre ner i sluttningarna övergår i gammal lövrik granskog respektive tallskog på blockig mark. Skogen är urskogartad med mycket få spår av tidigare avverkningar.

Området väster om Sågbergen utgörs av ett småkuperat, vackert moränbacklandskap med omväxlande tallklädda åsar, myrar och små klarvattentjärnar. Skogen domineras av tall och är i varierande grad påverkad av dimensionsavverkning och senare även ett större uttag under beredskapsåren. Även om trädskiktet till övervägande del har höga naturvärden finns därför inslag av triviala fläckar där det underbestånd som uppkommit efter avverkningarna på 1930-talet dominerar. I dessa fläckar förekommer spridda gamla överståndare, vilket innebär att även dessa delar har lång trädkontinuitet för till exempelvis marktaggsvampar. I reservatet ytterkanter ingår även ett antal mindre hyggen och ungskogar efter avverkning.

Reservatet erbjuder livsmiljöer för ett stort antal arter kopplade till gammal skog och olika trädslag. På gamla lågor av gran växer bland annat taigaskinn, lappticka, ostticka och rosenticka. De solbelysta gammeltallarna i reservatet bär spår av den sällsynta reliktbocken. De gamla sälgarna bär ofta skrovellav och lunglav och på asp har liten aspgelélav hittats. I reservatet trivs även lavskrika, tjäder, tretåig hackspett och många andra av gammelskogens typiska fågelarter. Inom reservatet finns också forn- och kulturlämningar i form av gamla samiska barktäkter och härdar.

Sammanfattningsvis är naturreservatet Tjuorre-Biessetjåhkkå ett skogsområde i sen succession med riktigt höga urskogskvalitéer. Vissa lägre liggande skogspartier är påverkad av äldre plockhuggning, men stora delar av området är helt opåverkad av skogsbruk.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

801,11

19,81

1 653,31

1 673,08