Klusåberget
Beskrivning
Klusåberget ligger ca 8 kilometer norr om Bodträskfors, i nordvästra delen av Bodens kommun. Reservatet består av ett stort flyggberg som reser sig drygt 200 meter över älvdalen med sin branta östsida ner mot Luleälven. 2006 rasade här en stor skogsbrand vilken resulterade i ett 1800 ha stort brandfält som täckte berget. Reservatet utgör den norra delen av brandfältet. Innan den stora branden bestod huvuddelen av skogen i reservatet av äldre skog och tallskogen som växte på bergets övre delar höll redan då höga naturvärden.
Uppe på bergsryggen är andelen hällmarksskog betydande, speciellt uppe på toppen av berget. Bergets östsida består av en brant sluttning som delvis stupar ner mot den frodiga, lövrika skogen nedanför. Tall är det dominerande trädslaget i reservatet och skogens ålder varierar men är övervägande ca 130-200 år. I norra sluttningen är skogen endast ca 60 år och här var intensiteten av branden något lägre, en lättare markbrand, vilket resulterade i att överlevnaden av träden här är hög. I reservatets nordöstra del ligger ett område bestående av äldre granskog med mycket lövinslag som sedan tidigare varit klassad som nyckelbiotop.
Kronbrand har endast inträffat i mindre fläckar och branden har framförallt dragit fram som en intensiv markbrand med hög flamfront eller, i fuktigare partier, som en lågintensiv glödbrand/torvbrand. Denna typ av lågintensiva brand har konsumerat rötterna och humustäcket utan öppna lågor och har lett till att skogen fällts/dödats. Även uppe på hällmarken på toppen har det brunnit hårt och dödligheten här är stor.
Successionen de närmaste decennierna efter branden kommer sannolikt att bestå av tät tallungskog, så kallad stavatallskog, med stora mängder död ved från branden. Detta är en skogstyp som sannolikt varit mycket vanlig i det obrukade skogslandskapet men som numera är mycket sällsynt. Den självgallring av senxuxna tallar som sker som en effekt av branden är värdefull för rödlistade arter såsom Cholodkovkys bastborre.
Studier för att studera den brandgynnade insektsfaunan har gjorts i området och fynden som kartlagts i samband med fällfångst är synnerligen intressant. Området uppvisar såväl typiska brandarter som riktiga rariteter inklusive flera rödlistade arter. Bland annat har arten, Trogoderma glabrum, som ansetts försvunnen i Sverige påträffats på nytt på Klusåberget.
Klusåberget var redan tidigare nyttjat av lokalbefolkningen som utflyktsmål då utsikten över älvdalen från toppen av berget är hänförande. Efter branden har flera exkursioner hållits till det välbevarade brandfältet på berget varför man kan anta att området har en betydande potential som besöksobjekt, såväl för undervisning som för rekreation. I dagsläget är området bitvis svårframkomligt på grund av den stora mängden död ved som ligger kors och tvärs.
Uppe på bergsryggen är andelen hällmarksskog betydande, speciellt uppe på toppen av berget. Bergets östsida består av en brant sluttning som delvis stupar ner mot den frodiga, lövrika skogen nedanför. Tall är det dominerande trädslaget i reservatet och skogens ålder varierar men är övervägande ca 130-200 år. I norra sluttningen är skogen endast ca 60 år och här var intensiteten av branden något lägre, en lättare markbrand, vilket resulterade i att överlevnaden av träden här är hög. I reservatets nordöstra del ligger ett område bestående av äldre granskog med mycket lövinslag som sedan tidigare varit klassad som nyckelbiotop.
Kronbrand har endast inträffat i mindre fläckar och branden har framförallt dragit fram som en intensiv markbrand med hög flamfront eller, i fuktigare partier, som en lågintensiv glödbrand/torvbrand. Denna typ av lågintensiva brand har konsumerat rötterna och humustäcket utan öppna lågor och har lett till att skogen fällts/dödats. Även uppe på hällmarken på toppen har det brunnit hårt och dödligheten här är stor.
Successionen de närmaste decennierna efter branden kommer sannolikt att bestå av tät tallungskog, så kallad stavatallskog, med stora mängder död ved från branden. Detta är en skogstyp som sannolikt varit mycket vanlig i det obrukade skogslandskapet men som numera är mycket sällsynt. Den självgallring av senxuxna tallar som sker som en effekt av branden är värdefull för rödlistade arter såsom Cholodkovkys bastborre.
Studier för att studera den brandgynnade insektsfaunan har gjorts i området och fynden som kartlagts i samband med fällfångst är synnerligen intressant. Området uppvisar såväl typiska brandarter som riktiga rariteter inklusive flera rödlistade arter. Bland annat har arten, Trogoderma glabrum, som ansetts försvunnen i Sverige påträffats på nytt på Klusåberget.
Klusåberget var redan tidigare nyttjat av lokalbefolkningen som utflyktsmål då utsikten över älvdalen från toppen av berget är hänförande. Efter branden har flera exkursioner hållits till det välbevarade brandfältet på berget varför man kan anta att området har en betydande potential som besöksobjekt, såväl för undervisning som för rekreation. I dagsläget är området bitvis svårframkomligt på grund av den stora mängden död ved som ligger kors och tvärs.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
136,19
Areal vatten (ha)
0,23
Areal land (ha)
218,98
Areal totalt (hektar)
219,27
(Logga in för att skriva en kommentar)
