Området ligger längs den västra och södra kanten av Fardumeträsk och är delvis kraftigt kuperat. I den norra delen dominerar barrsumpskogar och frisk, talldominerad barrskog. I de mellersta delarna finns hällmarker som sluttar ner till träsket. I sluttningarna dominerar kalkbarrskogar och inlandsklintar med raukbildning. De geologiska och biologiska förutsättningarna med rika förekomster av värdefulla substrat och naturskogselement tyder på att området kan hysa många sällsynta och rödlistade arter.

Den södra delen av området öster om Hellvi kyrka som kallas för ?Bånghagen? utgörs av betad hagmark med senvuxa, gamla och delvis grova ekar (kyrkoreservat). Under nyckelbiotopsinventeringen har flera rödlistade epifytiska lavar hittats, bl.a. rosa lundlav, gammelekslav, lunglav, mjölig klotterlav, grå skärelav, ädellav och blå halmlav. Ekarna är rik på håligheter och bör erbjuda livsmiljö för en exklusiv skalbaggsflora. Området är även kulturhistoriskt mycket intressant och innehåller flera fornlämningar.

Ca 50 hektar av området utgörs av hällmark och hällmarkstallskog. Här finns många gamla, spärrgreniga tallar och en del senvuxna granar. Fläckvis förekommer rikligt med död ved i form av torrakor, lågor och torrträd både av tall och också gran. Påträffade signalarter i hällmarksmiljön är tallticka, vågbandand barkbock, svart praktbagge och granbarkgnagare.

I sluttningarna mellan hällmarken och träsket växer kalkbarrskog med tall och gran. Trädskiktet är olikåldrigt med inslag av många gamla tallar och senvuxna granar. Även här förekommer död ved fläckvis rikligt. Underlaget utgörs av revkalksten som här och var kommer i dagen och bildar små raukar. Det finns även välutpräglade klintkanter av vilka de mest värdefulla har biotopskyddats 1995. I klintkanterna hittas bl.a. signalarterna grov och platt fjädermossa som även förekommer mer sparsamt på småraukar i den omgivande kalkbarrskogen. Trädkontinuitet av tall och gran, rörligt grundvatten i sluttningen och underlag av revkalksten ger mycket goda förutsättningar för en exklusiv marksvampsflora. Bland signalarterna i kalkbarrskogen har bl.a. kattfotslav, murgröna, granbarkgnagare och tallticka observerats.

Det område som egentligen kalls för ?Träskvidar? omfattar en yta på ca 60 hektar och utgörs av tallskog med inslag av gran på relativt plan mark i den norra delen av området. Trädskiktet i denna del är olikåldrigt med många spärrgreniga tallar i åldersklassen 150-200 år och även flera gamla granar. Död ved förekommer sparsamt till relativt allmänt inom hela området. Markfuktigheten varierar och vissa delar utgörs av sumpskog med stillastående vatten. Sumpskogsarter som stor revmossa, västlig hakmossa och havstulpanlav visar att luftfuktigheten är hög. Trots att skogsmarken här har bra bonitet har nästan inget rationellt skogsbruk förekommit utan skogen har använts för extensiv plockhuggning och längre tillbaka i tiden även för bete.

Stranden längs Fardumeträsk, en av Gotlands största träsk, är flikig med många vikar och holmar, bl.a. Norrgårdsholm, Klockareholm och Blåbärsholm. Norrgårdsholm har liknande vegetation av högmossetyp som storholmens naturreservat mitt i träsket. Vegetationstypen på Norrgårdsholm med arter såsom tranbär, kråkbär, odon och skvattram och många olika vitmossor är mycket ovanlig på Gotland. Hela kustremsan är upptagen som ett klass-1 objekt i Länsstyrelsens våtmarksinventering (objekt 07J2H01).

Länsstyrelsen i Gotlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

147,19

0,35

195,76

196,12