Skarjak
Beskrivning
Skarjak ligger ca 20 km sydväst om Arjeplog och består av bergen Stor-Skarjak, Lill-Skarjak och östra sluttningen av det lilla berget Kraja. Det sistnämnda berget ligger på vattendelaren mellan Laisälven och Skellefteälvens vattensystem. Nära 2/3 av området ligger mer än 500 m ö h.
Skogen på bergen utgörs av relativt produktiva gran- eller grandominerade barrblandskogar vilka till större delen är urskogsartade vilka i betydande grad är helt orörda. Två skogsbilvägar går in i området. utmed den väg som går mellan Skarjakbergen finns hyggen från 2001 i tidigare orörd skog. Bergen i objektet är klädda med gran- eller barrblandskog som domineras av gran. Vegetationstypen är nästan uteslutande frisk blåbärstyp men inslag av lågörtstyp förekommer fläckvis. Sumpskog finns bara längs bäck- och källdrågen i svackan mellan Skarjakbergen samt mellan Stor-Skarjak och Kraja, där bäckstråket till större delen kantas av myrmark. Myrandelen är annars ovanligt låg i området.
Skogarna är för höjdläget ganska produktiva, vilket beror på de långa, relativt branta sluttningarnas "lideffekt" på närings- och vattentillgången. På övre och västra delen av Stor-Skarjak samt på Krajas östsluttning är granskogen gammal och urskogsartad med varierande inslag av tall. En del tallar är ca 400-500 år gamla. Stora delar av sluttningen kan ha påverkats av en icke beståndsdödande brand för ca 200 år sedan. Spår efter dimensionsavverkning finns på västra delen av Stor-Skarjak liksom i östra sluttningen av Lill-Skarjak. Även på norrsidan av bergen är påverkan från plockhuggning påtaglig. trots det finns naturliga strukturer och goda förekomster av rödlistade och kontinuitetskrävande arter.
Lill-Skarjak och lägre halvan av Stor-Skarjaks östsluttning har härjats av en omfattande skogsbrand år 1823 och täcks idag av flerskiktad skog där stora delar är helt opåverkad av skogsbruk. Glest spridda gran- och tallöverståndare finns kvar i bestånden, ofta med brandljud från ovannämnda brand. I käll- och bäckdråg har skogen undgått brand och här finns rikligt med granlågor och död ved.
Det är glesare med fynd av rödlistade arter i brännan från år 1823, speciellt fynd av mer krävande urskogsarter. Men en art som harticka (NT), en viktig förrötare i naturskogen, förekommer frekvent. På Stor-Skarjak och Kraja är det däremot inte långt mellan fynden av de starkt kontinuitetskrävande vedsvamparna.
Skogen på bergen utgörs av relativt produktiva gran- eller grandominerade barrblandskogar vilka till större delen är urskogsartade vilka i betydande grad är helt orörda. Två skogsbilvägar går in i området. utmed den väg som går mellan Skarjakbergen finns hyggen från 2001 i tidigare orörd skog. Bergen i objektet är klädda med gran- eller barrblandskog som domineras av gran. Vegetationstypen är nästan uteslutande frisk blåbärstyp men inslag av lågörtstyp förekommer fläckvis. Sumpskog finns bara längs bäck- och källdrågen i svackan mellan Skarjakbergen samt mellan Stor-Skarjak och Kraja, där bäckstråket till större delen kantas av myrmark. Myrandelen är annars ovanligt låg i området.
Skogarna är för höjdläget ganska produktiva, vilket beror på de långa, relativt branta sluttningarnas "lideffekt" på närings- och vattentillgången. På övre och västra delen av Stor-Skarjak samt på Krajas östsluttning är granskogen gammal och urskogsartad med varierande inslag av tall. En del tallar är ca 400-500 år gamla. Stora delar av sluttningen kan ha påverkats av en icke beståndsdödande brand för ca 200 år sedan. Spår efter dimensionsavverkning finns på västra delen av Stor-Skarjak liksom i östra sluttningen av Lill-Skarjak. Även på norrsidan av bergen är påverkan från plockhuggning påtaglig. trots det finns naturliga strukturer och goda förekomster av rödlistade och kontinuitetskrävande arter.
Lill-Skarjak och lägre halvan av Stor-Skarjaks östsluttning har härjats av en omfattande skogsbrand år 1823 och täcks idag av flerskiktad skog där stora delar är helt opåverkad av skogsbruk. Glest spridda gran- och tallöverståndare finns kvar i bestånden, ofta med brandljud från ovannämnda brand. I käll- och bäckdråg har skogen undgått brand och här finns rikligt med granlågor och död ved.
Det är glesare med fynd av rödlistade arter i brännan från år 1823, speciellt fynd av mer krävande urskogsarter. Men en art som harticka (NT), en viktig förrötare i naturskogen, förekommer frekvent. På Stor-Skarjak och Kraja är det däremot inte långt mellan fynden av de starkt kontinuitetskrävande vedsvamparna.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
724,30
Areal vatten (ha)
0,25
Areal land (ha)
889,71
Areal totalt (hektar)
890,09
(Logga in för att skriva en kommentar)
