Visttjärnliden
Beskrivning
Visttjärnliden ligger i det sydvästra hörnet av Älvsbyns kommun, ca 1 km norr om Brännbacka och gränsen till Piteå kommun. Berggrunden i naturreservatet utgörs i norr av sur till intermediär monzonit som längre söderut övergår till basisk och mer näringsrik gabbro och diorit. Sluttningen täcks till största delen av morän. Naturreservatet ligger ovan Högsta kustlinjen och är därför helt opåverkat av havets vågsvallningar. Markvegetationen består i huvudsak av frodig blåbärs- och lingonristyp med inslag av låg- och högörtstyp i mer produktiva delar. Längs med reservatets västra och östra gränser rinner skogsbäckar som tillhör Piteälvens avrinningsområde.
En stor andel av naturreservatet utgörs av högproduktiva skogar. Delar av reservatet består av urskogsartad barrblandskog med stora inslag av lövträd och insprängda myrmarker. Lövträden utgörs såväl av björk som av asp och sälg. Skogen har vuxit upp naturligt efter en skogsbrand som ägde rum för ca 170 år sedan och i hela området finns äldre tallar, granar och enstaka björkar som överlevt branden. Dessa överståndare bär spår efter skogsbranden i form av brandljud. Brandspår kan även skönjas genom kolad ved på flera högstubbar och lågor. I torrare och mer stamtäta bestånd står rikligt med tallöverståndare, många av dem högvuxna och en del med dubbla brandljud. Detta tyder på att skogen brunnit upprepade gånger under tidens lopp. Mängden död ved är måttlig och utgörs främst av lågor av olika trädslag, men även av en del högstubbar. Där tallöverståndarna står som tätast finns också gott om grova torrfuror.
Längs med bäcken i nordost samt i området söder om Lillmyran övergår den gamla barrblandskogen i en örtrik gransumpskog. Fortsatt finns rikligt med lövträd av olika slag men antalet tallöverståndare minskar markant. De gamla granarna är rikligt draperade av hänglavar, främst garnlav, vilket indikerar att skogen är gammal och har lång kontinuitet. Mängden död ved är fläckvis riklig. Den döda veden består främst av ganska klena och nyligen självgallrade stammar av gran och björk, men även torrfuror och kolade högstubbar förekommer.
Inom naturreservatet finns det än idag kvar vissa spår efter äldre plockhuggning i form av gamla rötade stubbar. Östra delen är mer påverkat av modernt skogsbruk. Här finns ett bestånd som gallrats men som ändå har kvar en del naturskogskvaliteter, bl.a. gamla överståndare av gran och tall samt hög andel lövträd. Öster om vägen ligger tre relativt nyupptagna hyggen. De är lövrika och bedöms kunna utveckla värden på sikt med rätt skötsel.
Hela området utgör levnadsmiljöer för flera ovanliga och hotade arter. Bland annat växer det rikligt med grönskimrande lunglav och karaktäriskt doftande doftticka på gamla sälgar. På de äldsta granarna påträffas gammelgranskål, violettgrå tagellav och på död ved växer svampar som gränsticka, ullticka och rosenticka. Här finns också andra ovanliga lavar som brunpudrad nållåv, stiftgelélav, rödbrun blekspik och knottrig blåslav. Naturreservatet hyser även fåglar och insekter knutna till naturskogsmiljöer, här kan man till exempel hitta reliktbock, lavskrika och tretåig hackspett.
En stor andel av naturreservatet utgörs av högproduktiva skogar. Delar av reservatet består av urskogsartad barrblandskog med stora inslag av lövträd och insprängda myrmarker. Lövträden utgörs såväl av björk som av asp och sälg. Skogen har vuxit upp naturligt efter en skogsbrand som ägde rum för ca 170 år sedan och i hela området finns äldre tallar, granar och enstaka björkar som överlevt branden. Dessa överståndare bär spår efter skogsbranden i form av brandljud. Brandspår kan även skönjas genom kolad ved på flera högstubbar och lågor. I torrare och mer stamtäta bestånd står rikligt med tallöverståndare, många av dem högvuxna och en del med dubbla brandljud. Detta tyder på att skogen brunnit upprepade gånger under tidens lopp. Mängden död ved är måttlig och utgörs främst av lågor av olika trädslag, men även av en del högstubbar. Där tallöverståndarna står som tätast finns också gott om grova torrfuror.
Längs med bäcken i nordost samt i området söder om Lillmyran övergår den gamla barrblandskogen i en örtrik gransumpskog. Fortsatt finns rikligt med lövträd av olika slag men antalet tallöverståndare minskar markant. De gamla granarna är rikligt draperade av hänglavar, främst garnlav, vilket indikerar att skogen är gammal och har lång kontinuitet. Mängden död ved är fläckvis riklig. Den döda veden består främst av ganska klena och nyligen självgallrade stammar av gran och björk, men även torrfuror och kolade högstubbar förekommer.
Inom naturreservatet finns det än idag kvar vissa spår efter äldre plockhuggning i form av gamla rötade stubbar. Östra delen är mer påverkat av modernt skogsbruk. Här finns ett bestånd som gallrats men som ändå har kvar en del naturskogskvaliteter, bl.a. gamla överståndare av gran och tall samt hög andel lövträd. Öster om vägen ligger tre relativt nyupptagna hyggen. De är lövrika och bedöms kunna utveckla värden på sikt med rätt skötsel.
Hela området utgör levnadsmiljöer för flera ovanliga och hotade arter. Bland annat växer det rikligt med grönskimrande lunglav och karaktäriskt doftande doftticka på gamla sälgar. På de äldsta granarna påträffas gammelgranskål, violettgrå tagellav och på död ved växer svampar som gränsticka, ullticka och rosenticka. Här finns också andra ovanliga lavar som brunpudrad nållåv, stiftgelélav, rödbrun blekspik och knottrig blåslav. Naturreservatet hyser även fåglar och insekter knutna till naturskogsmiljöer, här kan man till exempel hitta reliktbock, lavskrika och tretåig hackspett.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
117,61
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
136,24
Areal totalt (hektar)
136,17
(Logga in för att skriva en kommentar)
