Utvidgning:
I öster stora delar som är talldominerade med ett påtagligt inslag av tall som börjar utveckla överståndarkvaliteter. Mestadels ganska sparsamt med torrakor. Ner i ostsluttningen ökar inslaget av gran och löv. Även där finns en del äldre tall samt en del gammgranar. Hela denna östra utvidgning ligger och balanserar på gränsen mellan att vara starkare utvecklningsmark och svagare värdekärna.

Väster om reservatet är graninslaget större. Även där finns bitvis gott om tallöverståndare. Dessutom en del gammal gran samt en del fint löv.


Reservatet i stort:
Naturreservatet utgörs av berget Vändåtberget (410 m.ö.h.), med topparna Mittiberget och Ytterberget, samt delar av skogsmarken norr om berget mot Ytter-Holmsjön och Sör-Holmsjön. Terrängen är starkt kuperad med ett antal långsträckta moränryggar som löper genom området i nordvästlig-sydostlig riktning. Berggrunden är grå revsundsgranit, en grovkristallin bergart med stora fältspatkorn. Hela området täcks av sandig-moig morän som avsatts ovanför högsta kustlinjen och därför är osvallad. Moränryggarna är bitvis mycket storblockiga.

Skogen i reservatet är starkt präglad av skogsbränder, endast några mindre partier undgick den näst senaste branden 1858. Inom reservatet finns spår av sammanlagt sex bränder sedan 1600-talets början. Årtalen för bränderna har daterats till 1629, 1653, 1705, 1780, 1858 och 1933. Den senaste branden berörde dock bara Mittibergets topp.

Vändåtbergets nordsluttning domineras av barrblandskog medan skogen blir mer tall-dominerad i bergets sydsluttning och i reservatets östra delar runt sjöarna. Rena gran-skogspartier med hög andel död ved och granar i åldrar upp till 285 år återfinns i fuktiga stråk. Ålderssammansättningen på skogen i reservatet är mycket varierad men branden 1858 har satt tydliga spår i åldersfördelningen då en stor del av trädskiktet är föryngrat efter denna brand. I tallbestånden är det bitvis gott om torrakor och gamla tallöverståndare, den äldsta funna tallen är drygt 375 år gammal. Grova tallöverståndare finns spridda i hela reservatet.

Vändåtberget hyser en artrik skalbaggsfauna, över 394 arter har noterats, varav många med mycket begränsad utbredning i Skandinavien. Många av skalbaggsarterna är indikatorarter på naturskogslika förhållanden som t.ex. den mindre barkplattbaggen (Pytho abieticola) och reliktbock (Nothorhina muricata) och skrovlig flatbagge (Calitys scabra). I brandrefugiala delar i områdets nordvästra del förekommer den starkt hotade större barkplattbaggen (Pytho kolwensis). Artens förekomst är känd här sedan 1983 och under inventering 2005 återfanns den på två lågor. Skalbaggen lever på färska, grovbarkiga granlågor, ofta på fuktig mark.

Intressanta kärlväxter som kan ses i reservatet är bland annat spädstarr (Carex disperma), skogsnycklar (Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii), nattviol (Platanthera bifolia), trolldruva (Actaea spicata) och fjälltolta (Cicerbita alpina). Den rikaste örtfloran finns i Vändåtbergets sydsluttningar och raviner. Andra arter påträffade i området är bland annat lappticka, laxporing, fläckporing, doftticka, ostticka och blackticka, alla rödlistekategori VU (2010).

Skogen på Vändåtberget har utnyttjas extensivt av människor under lång tid, men den har bevarats relativt orörd eftersom det tidigare var alltför långa transportavstånd till närmaste flottled. Inom delar av reservatet syns inga spår från tidigare avverkningar. Andra är i lite varierande grad påverkade av dimensionsavverkningar från 1800-talets andra hälft fram till omkring år 1940.

- Området berörs av ett sedan 2008 förfallet undersökningstillstånd för diamanter (licensid 2005:80).

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

299,06

26,29

319,22

345,28