Varshultamyren är ett myrkomplex bestående av tydligt välvda mosseplan med större dråg, en gungflykantad göl, laggkärr och skogsbevuxen myr. Mossen delas på mitten av en brukningsväg. Förutom ovan nämnda naturtyper finner man även andra miljöer i området. Det finns ett antal granplanteringar samt mindre partier av blandskog med bland annat björk, tall och ek. Både granplanteringarna och blandskogen finner man på torrbackar (Moränbackar). På sina håll, exempelvis på en fastmarksholme i nordväst, har blandskogen ett inslag av bok och ek. Det finns även mindre öppna gläntor med enar och hedvegetation, huvudsakligen dominerad av kruståtelhed.

Större delen av mossen är relativt opåverkad jämfört med många andra skånska mossar. Diken i anslutning till skogsbruk finns dock längsmed i stort sett hela myren, mestadels i laggkärren, men även på vissa partier av högmossen. Myrens största dike är uppdelat i flera grenar och löper från överfartvägens södra sida mot sydsydväst. Större diken finns även i nordväst samt i öster utmed myrens södra halva där ett vattendrag har rensats och delvis rätats ut.

Naturtypen högmosse (7110) består i området av flera välvda mosseplan. Det stora mosseplanet söder om brukningsvägen är koncentriskt och tydligt välvt. Mossen är i huvudsak öppen med kärlväxter såsom dystarr, hjortron, klockljung, kråkbär, ljung, rundsileshår, storsileshår, tranbär, tuvsäv, tuvull och vitag. I botten finner man vitmossor av olika arter, exempelvis flaggvitmossa, flytvitmossa, praktvitmossa, rostvitmossa, rubinvitmossa, ullvitmossa och snärjvitmossa, varav den sistnämnda i liten mängd. Artsammansättningen har vid testinventering för uppföljning och basinventering av Natura 2000-områden ansetts vara god. Mängden småtallar på mosseplanet noterades vid test av basinventeringen och ansågs på sina håll vara riklig.

Två större fuktdråg finns på mossen, ett i norr med nord-sydlig sträckning och ett bågformat på södra halvan av myren. Båda fuktdrågen domineras av myrlilja. Laggkärr runt mosseplanen förekommer sparsamt, tydligast är de längst i norr samt utmed östra sidan i söder. Även här är myrliljan vanligt förekommande. I övrigt är floran lik den som förekommer på själva högmossen och i den skogsbevuxna myren även om kärren är blötare. Både fuktdrågen och laggkärren tillhör naturtypen Öppna svagt välvda mossar, fattiga kärr, intermediära kärr och gungflyn (7114).

Naturtypen Dystrofa sjöar (3160) utgörs av en mindre gyl (Gylet) som i princip är vegetationslös. Naturtypen Öppna svagt välvda mossar, fattiga kärr, intermediära kärr och gungflyn (7114) förekommer även kring gylen. Här är denna naturtyp gungflyartad med växter såsom dystarr, myrlilja, rundsileshår, vitag, brunag och olika vitmossor.

Högmossen omges av randskog bestående av skogsbevuxna mosseplan. Trädskiktet domineras av tall, björk och en del gran. Fältskiktet domineras av tuvull i de fuktiga partierna och av olika ris när det blir torrare. Träden i dessa skogsbevuxna mosseplan på Varshultamyren är inte särskilt gamla och står för större delen av igenväxningen i området.
Lövsumpskogen (9080) i områdets norra del utgörs av ett mindre alkärr. Al dominerar i trädskiktet och i fältskiktet finner man bland annat harsyra, hultbräken, majbräken och
mannagräs.

Antalet diken har ökat kraftigt på Varshultamyren under senare hälften av 1900-talet. Många av dikena har lagts i anslutning till laggkärren som därmed växt igen och försvunnit till stor del. Dikena har grävts i samband med dagens markanvändning runt myren som i huvudsak utgörs av skogsbruk med inriktning mot granproduktion. Ett uppgrenat dike på myrens västra sida söder om överfartsvägen utgör myrens största dike.

Området är inte mycket besökt av tillresta. En mindre yta som kan användas till parkering finns intill brukningsvägen drygt 300 meter öster om Gylet. Ett markerat stigsystem saknas, men mossen kan upplevas från brukningsvägen som korsar myren.

Länsstyrelsen i Skåne län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

70,11

0,23

153,80

154,04