Naturreservatet Rudjärvberget är ett brant kalottberg som ligger i höjd med Östra Rödupp, norr om Överkalix. Berget når ca 270 m över havet och ingår i en värdetrakt som sträcker sig från Överkalix och upp längs älvdalen. Trakten kännetecknas av produktiva skogar och kalottberg. Ett kalottberg är ett berg vars topp ligger ovan den s.k. Högsta Kustlinjen, som markerar den högsta nivå Bottenviken hade strax efter att inlandsisen smälte. Vid denna tid var alltså Rudjärvberget en ö, drygt två mil ut i dåvarande Bottenviken. På nordöstra sidan av toppen har man fin utsikt över omgivande skogslandskap.

Berggrunden i området utgörs av granodiorit till kvartsdiorit i sydost och av granit i resten av området. Ovanför högsta kustlinjen täcks berget av ett tunt jordtäcke och under högsta kustlinjen är jordarten svallad morän där hällarna inte är helt kalspolade.

Skogarna på berget utgörs av tydligt brandpräglade, produktiva barrblandskogar med stort inslag av lövträd som asp och björk. I samband med den senaste branden har man tagit ut brandskadad skog, men omfattningen av uttaget varierar mycket inom området. I den nordöstra delen av området finns det gott om överståndare av både tall, gran och vårtbjörk med brandljud. Spritt i området förekommer även gamla, mycket grova jättetallar som undgått dimensionsavverkningen. Dessa urgamla jätteträd bedöms ha en ålder på mer än 400 år och har under sin livstid överlevt många skogsbränder. I en högstubbe hittades spår efter inte mindre än fem bränder. På bergets sydvästsluttning var uttaget av brandskogen större och gamla överståndare med brandljud är därför mindre vanliga här.

Skogarna på berget är till stor del högproduktiva och fältskiktet utgörs mest frisk ristyp, med inslag av lågört. Tillgången på död ved varierar mycket i området. I delar av området förekommer mycket rikligt med död ved medan tillgången i andra delar är mindre. I sydvästsluttningen växer arter som Jungfru Marie Nycklar, hässlebrodd, bergslok, nattviol och kattfot i princip direkt på klipphällarna.

På vissa av de gamla tallarna i reservatet växer tallticka, en art som är bunden till just gamla tallar. Arten orsakar ringröta och är en viktig faktor för skapandet av torrfuror och ihåliga högstubbar, som i sin tur är viktiga boplatser för t ex slaguggla.

Högst uppe på berget finns ett relativt nytt hygge och ett par beståndungskog som klassats som utvecklingsmarker. Ett av bestånden är delvis dominerat av klen, självgallrande asp och utvecklingsmarkerna bedöms ha goda förutsättningar för att utvecklas till en värdefulla lövrika blandskogar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

73,01

0,00

93,84

93,86