Skärmyrlok
Beskrivning
Skärmyrlok utgörs av ett mycket märkligt stycke natur, beläget strax norr om Mångsbodarna i sluttningen ner mot Vanån. En mycket grovblockig sandstensmorän är grunden till naturens särprägel genom att skapa hydrologiska förutsättningar med mycket stora grundvattenvariationer. Moränryggar bilr därigenom mycket torra med skarpast tänkbara lavtallskog. Denna är tack vare storblockigheten i stora delar föga påverkad av skogsbruk, och helt opåverkad av modernt skogsbruk. Trånvuxen gammal tall av lägsta bonitet dominerar på dessa ryggar, där inslaget av mycket gamla träd, torrakor och lågor är betydande. Brandprägeln är tydlig. Andra delar hyser mer växtlig tallskog som, särskilt i delområdet vid Svartlok, har en påtaglig naturskogsprägel. En beskrivning av Skogsstyrelsen gällande ett naturvärde är som följer: ¿Område med senvuxen tall, ca 200 år. Insprängt med äldre överståndare som är närmare 300 år. I området finns bitvis gott om äldre död ved som är biologiskt mycket viktig. Gott om asp och sälg som har mycket höga naturvärden. Området är gallrat och där den döda veden, gammeltallarna och sälg/asp saknas är beståndet mer trivialt men var dessa gränser går är mycket svårt att avgöra.¿
Flera parallella dräneringsstråk löper tvärs mot sluttningen. Dessa har en fullständigt annorlunda vegetation med högvuxen granskog och fuktigt bottenskikt med mossor, fältskikt mer eller mindre örtrikt.
Av särskilt intresse är de märkliga lokar som tidvis i stort sett helt torkar ut. Genom denna naturliga vattenståndsfluktuation uppkommer särpräglade växtsamhällen med förutsättningar för sällsynta arter att förekomma.
I de lägre delarna där sluttningen flackar ut uppträder större myrytor.
Ett flertal artfynd har gjorts i de delområden som har besökts, bland annat av urskogsporing (EN), gräddporing (VU) och aspfjädermossa (VU). (Se vidare bifogad excelförteckning)
Närmast Mångsbodarna finns lämningar efter äldre brukande i form av insprängda, sedan länge övergivna små åkertegar, enkla sandstensmurar mm. Möjligen är Svartloks stora bestånd av rörflen en rest efter äldre slåtter.
Markägare är till ca hälften Älvdalens besparingsskog, resten privata. Nyckelbiotopsandelen är stor, vilket har ställt till en del bekymmer för vissa markägare.
Flera parallella dräneringsstråk löper tvärs mot sluttningen. Dessa har en fullständigt annorlunda vegetation med högvuxen granskog och fuktigt bottenskikt med mossor, fältskikt mer eller mindre örtrikt.
Av särskilt intresse är de märkliga lokar som tidvis i stort sett helt torkar ut. Genom denna naturliga vattenståndsfluktuation uppkommer särpräglade växtsamhällen med förutsättningar för sällsynta arter att förekomma.
I de lägre delarna där sluttningen flackar ut uppträder större myrytor.
Ett flertal artfynd har gjorts i de delområden som har besökts, bland annat av urskogsporing (EN), gräddporing (VU) och aspfjädermossa (VU). (Se vidare bifogad excelförteckning)
Närmast Mångsbodarna finns lämningar efter äldre brukande i form av insprängda, sedan länge övergivna små åkertegar, enkla sandstensmurar mm. Möjligen är Svartloks stora bestånd av rörflen en rest efter äldre slåtter.
Markägare är till ca hälften Älvdalens besparingsskog, resten privata. Nyckelbiotopsandelen är stor, vilket har ställt till en del bekymmer för vissa markägare.
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
142,77
Areal vatten (ha)
1,49
Areal land (ha)
179,59
Areal totalt (hektar)
181,15
(Logga in för att skriva en kommentar)