Täxberg
Beskrivning
Skogen i reservatet är uppkommen efter en stor skogsbrand som härjade år 1888, den så kallade Lädebrännan. Reservatet domineras av äldre barrskog, mest tall, med ett bitvis stort inslag av björk, asp och andra lövträd.
De flesta hotade arter och signalarter som hittats i området indikerar höga värden kopplade till lövträden i området. Skinnlav, stuplav, korallblylav, lunglav och gelélavar växer på levande äldre asp och sälg, medan rävtickan är en vitrötare som växer på döda eller döende lövträd. Undantaget är den violettgrå tagellaven som växer på gran. Arterna är spridda över reservatet och hittas där det finns lämpliga substrat i form av gamla eller döda lövträd.
Den östra sluttningen är reservatets kärnområde, med störst andel löv. Närmast toppen, växer en bördig blandskog med rikligt med gammal asp och sälg. Längre ner i sluttningen minskar bördigheten något och andelen tall ökar. Det är mycket blockigt i sluttningen ner mot skogsvägen. Längst ner mot skogsvägen och öster om den dominerar tall, men det finns grupper av framförallt asp i ganska stor mängd. I sydost är marken fuktigare och det finns inslag av gräs och örter, bland annat ormbär, i den annars steniga omgivningen. I söder finns idag ett självgallrande stavatallbestånd, en tät klenstammig tallföryngring.
Sydvästsluttningen har gott om grupper med döende asp, däremellan är dock naturvärdena inte lika höga som i östsluttningen. Ett eller ett par träd som överlevt 1888 års brand finns här.
De flesta hotade arter och signalarter som hittats i området indikerar höga värden kopplade till lövträden i området. Skinnlav, stuplav, korallblylav, lunglav och gelélavar växer på levande äldre asp och sälg, medan rävtickan är en vitrötare som växer på döda eller döende lövträd. Undantaget är den violettgrå tagellaven som växer på gran. Arterna är spridda över reservatet och hittas där det finns lämpliga substrat i form av gamla eller döda lövträd.
Den östra sluttningen är reservatets kärnområde, med störst andel löv. Närmast toppen, växer en bördig blandskog med rikligt med gammal asp och sälg. Längre ner i sluttningen minskar bördigheten något och andelen tall ökar. Det är mycket blockigt i sluttningen ner mot skogsvägen. Längst ner mot skogsvägen och öster om den dominerar tall, men det finns grupper av framförallt asp i ganska stor mängd. I sydost är marken fuktigare och det finns inslag av gräs och örter, bland annat ormbär, i den annars steniga omgivningen. I söder finns idag ett självgallrande stavatallbestånd, en tät klenstammig tallföryngring.
Sydvästsluttningen har gott om grupper med döende asp, däremellan är dock naturvärdena inte lika höga som i östsluttningen. Ett eller ett par träd som överlevt 1888 års brand finns här.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
120,59
Areal vatten (ha)
0,17
Areal land (ha)
125,41
Areal totalt (hektar)
125,59
(Logga in för att skriva en kommentar)