Dysjöberget
Beskrivning
Naturreservatet ligger i Dysjöbergets och Långmarksbergets sydvästsluttningar ner mot Dysjöån, cirka tio kilometer nordväst om Ånge. Området är 85 hektar stort och beläget 320-400 meter över havet. Centralt finns en liten tjärn, Stora Lilltjärnen, knappt en hektar stor, och från den rinner Lilltjärnsbäcken vidare ner mot Dysjöån.
Berggrunden utgörs mestadels av metagråvacka, en omvandlad bergart med sedimentärt ursprung, som huvudsakligen bildar magra jordar. I öster förekommer den mer basiska bergarten diabas, och där är också växtförhållandena rikare. Terrängen är småkuperad och blockrik morän är den dominerande jordarten.
Skogen i reservatet har en tydlig brandprägel. Senaste branden ägde sannolikt rum kring förra sekelskiftet. I norr finns tallnaturskog med riklig förekomst av tallöverståndare äldre än 200 år, torrakor och grova tallågor. Många av tallarna och torrakorna har brandljud. Branden har även givit upphov till ett stort lövinslag och i söder finns delar som helt domineras av klen asp och björk.
Diabasen i marken bidrar till att skapa bra livsmiljöer för flera kalkgynnade kärlväxter, som skuggviol (NT*), kärrfibbla, liljekonvalj, trolldruva, tibast och torta. Dessa arter påträffas framförallt i fuktigare partier i närheten av Lilltjärnsbäcken.
I tallmiljöerna finns arter som gräddporing (VU*) och dvärgbägarlav (NT*), som båda är knutna till tallågor. På gammal gran har påträffats gammelgranskål (NT*) och i lövskogen kandelabersvamp (NT*), koralltaggsvamp (NT*), lunglav (NT*) och stor aspticka (NT*).
Det finns spår av dimensionsavverkningar i form av avverkningsstubbar. Sannolikt har de besvärliga blockrika markförhållandena bidragit till att uttagen av virke har varit mycket begränsade i stora delar av naturreservatet.
Området besöks i begränsad omfattning av allmänheten och det finns inga kända kulturmiljövärden.
*) Kategorier enligt 2010 års rödlista: VU="sårbar", NT="nära hotad".
Berggrunden utgörs mestadels av metagråvacka, en omvandlad bergart med sedimentärt ursprung, som huvudsakligen bildar magra jordar. I öster förekommer den mer basiska bergarten diabas, och där är också växtförhållandena rikare. Terrängen är småkuperad och blockrik morän är den dominerande jordarten.
Skogen i reservatet har en tydlig brandprägel. Senaste branden ägde sannolikt rum kring förra sekelskiftet. I norr finns tallnaturskog med riklig förekomst av tallöverståndare äldre än 200 år, torrakor och grova tallågor. Många av tallarna och torrakorna har brandljud. Branden har även givit upphov till ett stort lövinslag och i söder finns delar som helt domineras av klen asp och björk.
Diabasen i marken bidrar till att skapa bra livsmiljöer för flera kalkgynnade kärlväxter, som skuggviol (NT*), kärrfibbla, liljekonvalj, trolldruva, tibast och torta. Dessa arter påträffas framförallt i fuktigare partier i närheten av Lilltjärnsbäcken.
I tallmiljöerna finns arter som gräddporing (VU*) och dvärgbägarlav (NT*), som båda är knutna till tallågor. På gammal gran har påträffats gammelgranskål (NT*) och i lövskogen kandelabersvamp (NT*), koralltaggsvamp (NT*), lunglav (NT*) och stor aspticka (NT*).
Det finns spår av dimensionsavverkningar i form av avverkningsstubbar. Sannolikt har de besvärliga blockrika markförhållandena bidragit till att uttagen av virke har varit mycket begränsade i stora delar av naturreservatet.
Området besöks i begränsad omfattning av allmänheten och det finns inga kända kulturmiljövärden.
*) Kategorier enligt 2010 års rödlista: VU="sårbar", NT="nära hotad".
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
77,27
Areal vatten (ha)
0,58
Areal land (ha)
84,46
Areal totalt (hektar)
84,99
(Logga in för att skriva en kommentar)
