Mellan Lundsbrunn och Källby har mariedalsånden skurit djupt
ner i lätteroderade jordarter. Flacka åkermarker dominerar omgivningarna kring åns nedre lopp, men mellan Dalakvarn och Mariedals slott från 1600-talet, har en variationsrik skog brett ut sig i den djupa åravinen.

Ravinsluttningarna är till största delen beklädda med urskogsartad lövblandskogar. Luftfuktigheten är hög och jämn och lågor av lövträd är förekommer rikligt. Längst ner i åravinen dominerar klibbal, gråal och ask på den fuktiga till blöta marken. Små partier av denna skog på öar i ån och längs åkanten är tidvis översvämmad. Ravinen har troligen lång skoglig kontinuitet.
Karaktärsarter är svalört och humleblomster. Andra påträffade arter är skriftlav,krushättemossa, stubbspretmossa och skogsbräken. Kamtuffmossa växer i rika källföden nära ån är.

Längs med ån finns partier som domineras av örtrik granskog på frisk till blöt mark. Delar av granskogarna är gamla. I dessa är grova granar ganska vanliga, liksom lågor och högstubbar. Här finns bl.a. hasselmossa, gullpudra, skavfräken ,harsyra, blåsippa, strutbräken, skogshakmossa och gammelgranlav. Den senare är dessutom riklig och fertil, vilket bl.a. tyder på hög luftfuktighet. I flera grova granar vid ån har ingångshål av den rödlistade skalbaggen granbarkgnagare observerats.

I västra delen av området i anslutning till Mariedalss lott finns hagar både väster och öster om vägen främst bevuxna av ek, men även andra lövträd förekommer. På 1800-talet kan inslaget av barrträd varit större. Buskskiktet är glest. Hagen öster om vägen betas av nöt. Här är många ekar grova och gamla med diametrar över 2 meter. Mellan ekarna närmast vägen och ekarna i nordost är betesmarken helt öppen.

Hagen väster om vägen, mellan ån och vägen, är hästbetad. Här är ekarna yngre vilket är viktigt för kontinuiteten, men även här finns ett par grova ekar. Nära ån i nordväst står en mycket gammal, grov ochdöende ek. I hästhagen finns också ganska mycket gråal vid ån och små rännilar i hagen, samt öppnare gräsmark och andra trädslag som bok, ask, vårtbjörk och lind. Karaktärsarter som noterats är svavelticka, bitterlav och slånlav.
Förekommande typiska arter är fällmossa, de rödlistade svamparna oxtungsvamp och tungticka, brun nållav, gulpudrad spiklav, sotlav samt den rödlistade almlaven. Här förekommer också läderbagge. Även strandkanten mot Mariedalsån är intressant med arter i fältskiktet som missne, kalmus och rankstarrr. Grässvålen är i dessa hagar, förutom små partier i den västra hagen, övergödd och mindre värdefull. Många av de gamla ekarna har håligheter med mulm, knäsocklar och grov sprickbark. Det finns också en del bohål. Död ved finns bl.a. i form av döda och av ålder döende, grova ekar.

Betesmarken väster om hagen ????? trivialare trädskikt? Nyrestaurerad??

Söder om den östra hagen och österut löper ett småkuperat skogsparti bestående av sekundär lövskog som börjat anta naturskogskaraktär. Skogen hyser bitvis rikligt med död lövved. Fläckar med gräsmarksväxter samt ett rikligt inslag av grova spärrgreniga ädellövträd vittnar om en historia som öppnare betesmark.
En stor del av skogen är klassad som nyckelbiotop. I öster finns ett fuktigt albestånd med alkärrskaraktär. Några mindre bestånd av planterad gran löper genom lövskogen, främst på åsryggar.

Området har även stor betydelse för friluftslivet. En vandringsstig slingrar sig fram i bäckravinen och längs denna finns gamla informationsskyltar uppsatta.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

23,46

2,55

23,89

26,36