Öster om Göta älvs dalgång vid Lilla Edet utbreder sig ett barrskogslandskap med ett flertal sjöar och våtmarker. Terrängen är småkuperad med bergryggar och sprickdalar i nord-sydlig riktning. Berggrunden utgörs av urberget och är mycket näringsfattig. Centralt och ostört i detta landskap ligger Långemossen med anslutande naturskog.

Långemossen anses som en av länets värdefullare våtmarker på grund av orördheten och det ganska rika fågellivet. Väster om mossen ligger ett 80 hek-tar stort naturskogsområde. Detta tycks under lång tid ha fått utvecklas fritt, och mycket få tecken på ingrepp går att finna.

Skogen lär ha uppkommit efter en brand på 1850-talet och är nu mestadels120-140 år gammal. Den befinner sig i ett ganska långt framskridet utvecklings-stadium med hög andel gran, efter att flertalet av de lövträd som växte upp efter branden konkurrerats ut. Andelen död ved är nu betydande. Flera granbestånd blev efter de senaste decenniernas stormar kraftigt angripna av granbarkborre och utgör nu lämplig miljö för vedinsekter, vedsvampar m.fl. växt- och djurgrupper.

Terrängen är tämligen flack men bruten i den lilla skalan; små höjder och sprickdalar ger en varierad skog med tall på lavbevuxna bergryggar, björk-tall i sumpmarker med bärris samt gran på sluttningarna däremellan.

Floran i naturskogen är förhållandevis välutvecklad. Hällmarkstallskogen hyser ett artrikt lavsamhälle med ett flertal knappnålslavar. I sumpskogspartierna växer utbredda mattor av stor revmossa och olika vitmossor samt på träden mer krävande arter såsom lavarna glansfläck, rostlav och kattfotslav. Orkidéerna korallrot, spindelblomster och knärot har påträffats i området.

Den ca 100 hektar stora våtmarken Långemossen-Kullemossen är sammansatt av två skilda mosseplan där mosse- och kärrpartier omväxlar. Det västliga in-flytandet i vegetationen är påtagligt med riklig förekomst av pors, klockljung och myrlilja. Ute på Långemossen finns ett litet tjärn med en bård av mjukmattor. Våtmarken, som är nästan helt orörd, avvattnas åt nordöst till Gravlången.
Fågellivet är ganska artrikt och karakteristiskt för de två ingående naturtyperna: på mossarna förekommer t.ex. häckande kricka, grönbena och trana, och i skogsmarken ormvråk, duvhök och spillkråka. Mindre spelplatser finns för både orre och tjäder.

Av rödlistade arter, dvs hotade eller sällsynta arter, är bl.a. pulverädellav, mindre hackspett och tretåig hackspett funna i reservatsområdet. Utöver dessa har ett 20-tal s.k. signalarter noterats bland såväl svampar, lavar och mossor som kärlväxter - arter som indikerar att området har högt naturvärde.

Långemossen med dess naturskog har även ett potentiellt intresse för friluftslivet. Området är beläget i en relativt ostörd miljö långt från större vägar och tätorter men kan ändå nås för dagsutflykter av befolkningen i Göteborgsregionen. Värdet är kopplat till storleken, vildmarkskaraktären och orördheten samt friheten från buller och andra störningar.

Västkuststiftelsen

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

89,79

0,65

184,93

185,72