Kalvön ligger i Kalvöfjorden, mellan Orust och Bokenäset.
Med undantag för några fritidshus är ön helt obebyggd. Här möter du en kraftigt kuperad
terräng och branta stup. De högsta höjderna är nästan hundra meter över havet. Dalgångar med lättvandrade stigar gör stora delar av ön enkel att nå.

Stränder och strandängar
Du når ön landvägen via en gångbro. Strax norr om bron finns en vacker strandäng med den
ätliga glasörten, saltgräs och strandaster. Söder om bron ligger en äng på en skalgrusblandning där dvärglin, vildlin, trift och käringtand växer. Klippstränder med sin vackra mosaik av
skorplav är vanliga runt ön och populära bland badgästerna.

Fåglar bland barr eller bok
Kalvön är nästan helt skogklädd, i skyddade lägen mest gran och på höjderna glest växande
martall. Här finns höga hundraåriga granar och många döda förmultnande träd eftersom skogen lämnas ifred. I gammelskogen trivs kungsfågel och mesar som tofsmes och svartmes.
På Kalvön finns inslag av bok och andra lövträd, och härifrån kan du höra grönsångaren sjunga.
Det finns fler som gillar den gamla skogen. Svampplockare dyker upp om hösten eftersom det
finns gott om matsvamp.

Fynd från Hedenhös tid
Ön har bebotts och brukats av människor under 8 500 år. Det finns spår i form av forn- och kulturlämningar som vassa flintaspetsar, gravfält, torpmiljöer och gamla åkerytor. I samband
med den stora sillperioden under 1700-talet var ön också befolkad. Vid Stusholmen, på öns nordspets, ligger rester av ett trankokeri från den tiden.

- Namnet Kalvö har nog inget med djurkalv att göra. Troligtvis är det från norskan i betydel se en mindre ö bredvid en större.
- Många besökare kommer hit sjövägen. Kalvöbågen i väst, Skänklinge uddar i syd och Store bukt i öst är bra hamnar med bryggor.
- Du hittar fina badstränder vid Skänklinge uddar, Mjölkevik, Storebukt och Djupvik.

Västkuststiftelsen

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

98,03

1,19

127,07

128,32