Älvravinerna mellan Bullerforsen och Domnarvsbron är en grön lunga nära Borlänge tätort. Till stor del har den naturliga älvravinmiljön fått utvecklats fritt i området. Där finns svårgenomträngliga, lummiga lövskogsbestånd, som hyser en hel del mindre vanliga arter.
Jordarterna i området är mo och mjäla. De är avsatta i Tunafjärden under tiden efter isavsmältningen då hela slättområdet var en vik av Östersjön. På forsens östra sida finns lite berg i dagen. Det har kommit fram genom att vattnet i älven har "ätit" sig ner i de olika lagren och till slut nått berggrunden. På den östra sidan i höjd med Hönsarvsholmen finns en sträcka där älvmo har lagrats. Här har älven i sen tid avsatt materialet, därav namnet älvmo.
Trädvegetationen domineras av lövträd. De vanligaste lövträden är björk, asp, gråal, sälg och rönn, men även hägg, druvfläder, alm, lönn och mandelpil förekommer. Fältskiktet får mest ljus på våren innan löven har slagit ut och därför finns här många tidiga vårblommor som t.ex. vitsippa och liljekonvalj. Andra arter som harsyra, är istället skuggtåliga. Närings- och vattentillgången är god och arter som kräver det är vanliga här: gullpudra, kabbeleka, lundstjärnblomma, springkorn och strutbräken. Storgröe växer i en av ravinerna. Gråalen, som förekommer rikligt i hela området, har en förmåga att binda luftens kväve till jorden. En art som gynnas av kväve är brännässla och den växer på sina ställen mycket frodigt här.
Fågellivet längs älven är typiskt för denna del av landet. Bland de lite udda arterna kan nämnas mer eller mindre regelbunden förekomst av mindre hackspett, kattuggla, stenknäck och kungsfiskare. Djurlivet i övrigt är sparsamt. Rådjur, hare, räv och hermelin förekommer. Bäver och grävling sätter sin prägel på landskapet.

Borlänge kommun

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

29,75

0,90

36,75

37,79