Lill-Furuön
Beskrivning
Natursköna Lill-Furuön i Luleå yttre skärgård känns igen på sina slätslipade högresta hällor som breder ut sig i sydväst. Besökare kan angöra vid hällorna eller välja den mer skyddade sandiga viken strax norr om för ett härligt strandhugg. Men ön bjuder även på vacker naturskog med spännande historik; för drygt 100 år sedan härjade här en häftig brand som skadade och dödade många träd. Mycket av det skadade virket togs tillvara, men den skog som sedan vuxit upp i brandens spår har lämnats i stort sett orörd. Här och var syns stubbar svart av kol och även spridda brandskadade tallar. Trots att ön är relativt liten rymmer den många olika naturtyper; från karg hällmarksskog och gles tallhed på sandig mark till frodig blandskog av gran- och lövträd.
Variationen ger stor artrikedom, och trots att branden har gjort att träden biologiskt sett är ganska unga hyser skogen redan många sällsynta arter. Vid stenbundna partier växer talltickan på knotiga äldre tallar som överlevt den senaste branden. På den sluttande sandiga tallheden i nordväst kan du hitta sällsynta marksvampar som goliatmusseron och skrovlig taggsvamp. Laven finflikig brosklav växer på asp i den sydligaste delen av ön; en art som i Sverige bara är noterad på ett fåtal lokaler längst kusten i Norr- och Västerbotten. På många håll, främst i lövrika barrblandskogen, har det bildats rikligt med rötade lågor av gran- och lövträd med tidiga nedbrytande vedsvampar som harticka, granticka och kötticka. Öns ostörda läge och orörda naturmiljöer gör att den även hyser ett rikt djurliv. I skogen syns spår av tretåig hackspett och spillkråka, hare och älg. Vid rätt tid på året kan man stöta på dalripor och njuta av sången från många olika småfåglar. I havet runt ön syns bland annat fiskmås, fisk- och silvertärna, grågås, tobisgrissla samt stor- och småskrake.
Öns skogar är inbjudande att ströva i med sina naturliga gläntor, vackra högstubbar och liggande träd ¿ som dessutom ger fina rastplatser på promenaden. Det är ingen match att ta sig runt hela ön på en dagstur; den är bara cirka en gånger en halv kilometer och når som högst ungefär 15 meter över havet.
Variationen ger stor artrikedom, och trots att branden har gjort att träden biologiskt sett är ganska unga hyser skogen redan många sällsynta arter. Vid stenbundna partier växer talltickan på knotiga äldre tallar som överlevt den senaste branden. På den sluttande sandiga tallheden i nordväst kan du hitta sällsynta marksvampar som goliatmusseron och skrovlig taggsvamp. Laven finflikig brosklav växer på asp i den sydligaste delen av ön; en art som i Sverige bara är noterad på ett fåtal lokaler längst kusten i Norr- och Västerbotten. På många håll, främst i lövrika barrblandskogen, har det bildats rikligt med rötade lågor av gran- och lövträd med tidiga nedbrytande vedsvampar som harticka, granticka och kötticka. Öns ostörda läge och orörda naturmiljöer gör att den även hyser ett rikt djurliv. I skogen syns spår av tretåig hackspett och spillkråka, hare och älg. Vid rätt tid på året kan man stöta på dalripor och njuta av sången från många olika småfåglar. I havet runt ön syns bland annat fiskmås, fisk- och silvertärna, grågås, tobisgrissla samt stor- och småskrake.
Öns skogar är inbjudande att ströva i med sina naturliga gläntor, vackra högstubbar och liggande träd ¿ som dessutom ger fina rastplatser på promenaden. Det är ingen match att ta sig runt hela ön på en dagstur; den är bara cirka en gånger en halv kilometer och når som högst ungefär 15 meter över havet.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
28,08
Areal vatten (ha)
110,20
Areal land (ha)
40,01
Areal totalt (hektar)
150,19
(Logga in för att skriva en kommentar)
