Stämpelhön
Beskrivning
Naturreservatet är beläget cirka 27 kilometer nordväst om Åre, strax väster om Häggsjön. Området är totalt 203 hektar stort varav cirka 170 hektar utgörs av produktiv skogsmark. Den produktiva skogsmarken ligger ovanför gränsen för fjällnära skog. Högsta höjden, som är ungefär 650 meter över havet, är lågfjället Stämpelhön i områdets sydvästra del. Ned till de lägsta delarna i områdets östsluttning är höjdskillnaden cirka 200 meter. Berggrunden utgörs av de sedimentära bergarterna kalkfyllit och kalkförande glimmerskiffer. Jordarten är moig morän. I områdets högre liggande delar bryter hällar (berg i dagen) genom jordtäcket. Stämpelhöns västliga läge i förhållande till det norska havsklimatet ger naturreservatet ett speciellt klimat med ett årsmedelvärde för nederbörd på 900 mm för perioden 1961 till 1990. Det speciella klimatet gör att flera suboceaniska arter trivs och har hittats i området.
Skogen utgörs till övervägande del av gran, men inslag av björk finns i hela området. Björk förekommer mera frekvent upp mot toppen av Stämpelhön som fjällbjörkskog och vid myrarna i sydvästra delen av området. Spridda inslag av grövre sälg och rönn finns också. Granskogen är ungefär 100-160 år gammal. Äldre trädbestånd finns, främst på magrare marker i sydväst där också hänglavar kan förekomma rikligt. Effekterna av gammal dimensionsavverkning syns tydligt i form av stor luckighet i skogen i de områden som har lägre tillväxt. På marker med hög skoglig tillväxt och god föryngring är de synbara effekterna av dimensionsavverkningen betydligt mindre. Död ved förekommer fläckvis rikligt, mest i form av liggande död ved. Stående död ved är mindre vanligt, men förekommer något mera frekvent i områdets sydvästra del. Där är också inslaget av gamla träd och högstubbar av björk större. Trots det fjällnära läget har skogen i större delen av området en ovanlig hög tillväxt med grova träd och med ökande produktionstakt av död ved, som inom en snar framtid kommer att resultera i naturskog av ännu högre kvaliteter.
Fältvegetationen, framför allt i områdets östra del, domineras av högörter, framför allt trota och nordisk stormhatt, i så hög grad att man gärna vill benämna den som extrem högört. Kalkpåverkan är här också påtagligt stor.
Våtmarkerna i väster och på höjdplatån vid Stämpelhöns topp är av typen fattiga starrkärr. På naturreservatets sluttande marker övergår våtmarkerna i näringsrika kärr. Områdets östsluttningar genomkorsas av dräneringsstråk i form av ängsartad mark till rikkärr. Förutom klassiska rikkärrsmossor är vanligt förekommande kärlväxter exempelvis gräsull, tvåblad, fjällruta, svarthö, och brudsporre. Andra exempel på spridda och kalkgynnade arter är sibirisk björnloka och bruntåg.
Modernt skogsbruk har ej bedrivits i området, men spåren efter gamla tiders dimensionshuggningar är förhållandevis stora. I områdets närhet finns det flera historiska kulturlämningar. Minst fyra olika kojlämningar kan ses. Strax sydväst om området finns en fäbodlämning, Nordervallen, där det ligger en husgrund. Inne i området finns rester av en gammal rastplats för Karolinerna bestående av rader av fyrkantiga gropar.
Skogen utgörs till övervägande del av gran, men inslag av björk finns i hela området. Björk förekommer mera frekvent upp mot toppen av Stämpelhön som fjällbjörkskog och vid myrarna i sydvästra delen av området. Spridda inslag av grövre sälg och rönn finns också. Granskogen är ungefär 100-160 år gammal. Äldre trädbestånd finns, främst på magrare marker i sydväst där också hänglavar kan förekomma rikligt. Effekterna av gammal dimensionsavverkning syns tydligt i form av stor luckighet i skogen i de områden som har lägre tillväxt. På marker med hög skoglig tillväxt och god föryngring är de synbara effekterna av dimensionsavverkningen betydligt mindre. Död ved förekommer fläckvis rikligt, mest i form av liggande död ved. Stående död ved är mindre vanligt, men förekommer något mera frekvent i områdets sydvästra del. Där är också inslaget av gamla träd och högstubbar av björk större. Trots det fjällnära läget har skogen i större delen av området en ovanlig hög tillväxt med grova träd och med ökande produktionstakt av död ved, som inom en snar framtid kommer att resultera i naturskog av ännu högre kvaliteter.
Fältvegetationen, framför allt i områdets östra del, domineras av högörter, framför allt trota och nordisk stormhatt, i så hög grad att man gärna vill benämna den som extrem högört. Kalkpåverkan är här också påtagligt stor.
Våtmarkerna i väster och på höjdplatån vid Stämpelhöns topp är av typen fattiga starrkärr. På naturreservatets sluttande marker övergår våtmarkerna i näringsrika kärr. Områdets östsluttningar genomkorsas av dräneringsstråk i form av ängsartad mark till rikkärr. Förutom klassiska rikkärrsmossor är vanligt förekommande kärlväxter exempelvis gräsull, tvåblad, fjällruta, svarthö, och brudsporre. Andra exempel på spridda och kalkgynnade arter är sibirisk björnloka och bruntåg.
Modernt skogsbruk har ej bedrivits i området, men spåren efter gamla tiders dimensionshuggningar är förhållandevis stora. I områdets närhet finns det flera historiska kulturlämningar. Minst fyra olika kojlämningar kan ses. Strax sydväst om området finns en fäbodlämning, Nordervallen, där det ligger en husgrund. Inne i området finns rester av en gammal rastplats för Karolinerna bestående av rader av fyrkantiga gropar.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
167,89
Areal vatten (ha)
1,46
Areal land (ha)
201,55
Areal totalt (hektar)
203,01
(Logga in för att skriva en kommentar)
