Reservatet, som utgör en del av Mittlandskogen, består till största delen av artrika ädel-lövskogar med lundflora av varierad karaktär. Slutna ädellövskogar är vanligt förekom-mande men här finns även luckig skog, varav delar betas, samt sumpskogar, trivial-lövskogar, mindre kärr, öppna betesmarker och brynmiljöer. Dessa miljöer bidrar till en mycket värdefull variation inom området. I reservatets blandädellövskogar finns bl.a. ek, ask, lönn, lind, björk, lundalm, skogsalm och vresalm. Här finns även mer hasseldomine-rade områden, vilket tillsammans med äldre spärrgreniga ekar, enstaka tidigare hamlade träd, stenmurar, rösen, brunnar och fägator indikerar tidigare hävd. I kantzonerna mellan öppen mark och sluten skog finns ofta välutvecklade brynmiljöer som utgör viktiga nek-tar- och pollenmiljöer, med bl.a. hagtorn, slån, nypon, vildapel, sälg samt ett rikt blom-mande fältskikt.

Stora delar av reservatets skogar påverkas av högt vattenstånd under delar av året. I mer permanent vattenhållande och blöta delar finns lövsumpskogar som karaktäriseras av att träden ofta växer på socklar. Trädskiktet i lövsumpskogarna är varierat med arter som ask, björk, asp, al, vresalm och ek. I den norra delen av reservatet återfinns lövsumpskogar som domineras av ädellövträd, där grövre spärrgreniga ekar utgör ett värdefullt inslag. I mer öppna delar och i delar som påverkats av tidigare avverkningar växer ofta mycket björk och salix-arter (sälg och videarter). Närvaron av salix-arter är värdefull då de bidrar till en stor mängd nektar och pollen under tidig vår vilket gynnar insektslivet. Lövsump-skogarna utgör även viktiga områden för långbensgrodan Rana dalmatina (VU), som förökar sig i de mer glesa och vattenhållande delarna av lövsumpskogarna.

Bete förekommer både i den norra och södra delen av reservatet. Totalt betas ca en fjärdedel av reservatets skogsareal i varierad utsträckning. En viktig förklaring till en stor del av den biologiska mångfalden i Mittlandets skogar är just hävden. Många av arterna gynnas här av det mosaikartade landskap som bete ger upphov till. Betet i reservatet är som mest påtagligt i den södra delen där större områden betas med nötkreatur. I de betade skogsområdena är träd- och buskskiktet glesare än i övriga obetade delar, dels på grund av att betesdjuren håller efter uppkom-mande sly och buskar men också på grund av att buskskiktet delvis är röjt. Som en följd av betet skapas och bibehålls flera och viktiga strukturer och funktioner som tramp, stigar, gläntor, glesa och varma lövskogar samt spärrgreniga lövträd. Flera organismgrupper gynnas av dessa strukturer och funktioner däribland många in-sekter, svampar, lavar, mossor och kärlväxter. Ett stort antal av de svampar som förekommer i området gynnas av att djuren betar i skogen, däribland slöjröksvamp Lycoperdon mammiforme (VU), rödfotad spindling Cortinarius bulliardii (VU), mjölmusseron Tricholoma ustaloides (NT) och luktvaxskivling Hygrocybe quieta (NT). Svampfloran är i övrigt mycket rik och representerar väl Mittlandskogarnas internationella betydelse.
I den östra delen strax söder om Hönstorp finns en öppen torr och utmagrad gam-mal åker som idag är betesmark. Här har gjorts ett flertal fynd av sällsynta spill-ningslevande skalbaggar som likgul dyngbagge Aphodius luridus (VU), mån-hornsbagge Copris lunaris (VU) och humlekortvinge Emus hirtus (EN). Vid en inventering av vedlevande skalbaggar i det Öländska Mittlandet sommaren 2006 hittades ett stort antal rödlistade arter i den norra delen av reservatet. Totalt hittades 29 rödlistade arter vid inventeringen, däribland arter som sumpskogslöpare Platynus krynickii (NT), ekträdlöpare Rhagium sycophanta (VU) samt de mycket sällsynta arterna rödbandad ristbagge Cyrtanaspis phalerata (EN) och sågtandad mycelbagge Liodopria serricornis (VU). Dessa arter och flertalet andra i reservatet förekommande skalbaggar gynnas av den bitvis rikliga förekomsten av död ved bl.a. i form av torra

Länsstyrelsen i Kalmar län

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

118,99

0,09

126,96

126,80