Naturreservatet Jielkká-Rijmagåbbå är ett mycket stort, i stora delar väglöst landskap i fjällnära läge där urskogar och vidsträckta myrmarker bildar en mosaik med sjöar och vattendrag. Större delen av naturreservatet ligger ovanför gränsen för fjällnära skog. Naturreservatets sydliga och centrala delar karaktäriseras av skogklädda berg med våtmarker i dalarna. Den norra delen av naturreservatet består av stora myrmarker med mellanliggande mestadels lågproduktiva granskogar.

Ireservatet finns flera stora våtmarkskomplex, varav sju är klassade med högsta värdeklass i länsstyrelsens våtmarksinventering. Det största av dessa är Hálmáhpe, som ligger i ett småkuperat landskap mellan bergen Roavvoajvve, Doaresoajvve och Báktevárre i naturreservatets sydvästra del. Våtmarken karaktäriseras av strängflarkkärr och strängblandmyrar genomkorsade av bäckdråg och mader. Mellan bergen Stuor Dábmuk och Doaresoajvve breder det stora myrkomplexet Liejbáhpe ut sig med sina strängflarkkärr och sumpskogar. Malmmyran ligger i dalgångarna mellan de tre bergsmassiven Báhkkotjåhkkå, Jielkavárre och Roavvevárásj. Den stora myren består av plana strängblandmyrar och öppna strängflarkkärr.

Skogarna i Jielkká-Rijmagåbbå är till helt övervägande del urskogsartade, och i stor utsträckning rör det sig om helt orörda urskogar. Exempel på värdefulla skogstyper i Jielkká-Rijmagåbbå är orörda eller svagt påverkade successionsskogar efter brand med karaktär av allt från lövrika blandbestånd med gott om asp och sälg, till stamtäta tallbestånd av stavakaraktär, gammal granurskog och urskogsartad barrblandskog med gott om grova, plattkroniga gammeltallar. Bergen inne i centrala delen är granskogsklädda, liksom merparten av områdets norra del fram till cirka 5 km före Oalloluokta, där skogen övergår först i barrblandskog för att sen övergå i nästan ren tallskog. De högsta bergen kröns av fjällbjörkskog, och på toppen av reservatets högsta berg Stuor Dábmuk finns ett mindre område med fjällhed. I reservatets skogar förekommer rikligt med död ved, både liggande och stående.

I stora delar av naturreservatet saknas helt spår av skogsbruk och skogen uppvisar tydliga urskogskaraktärer.Det finns dock spår av äldre plockhuggning, då vanligen i tallskogarna. I naturreservatets sydöstra delar finns områden som avverkats och planterats i sen tid. Huvuddelen av våtmarkerna är helt orörda eller har mycket låg påverkansgrad, men det finns även våtmarker med högre grad av negativ påverkan.

I Jielkká-Rijmagåbbå finner man många av de sällsynta arter som är knutna till gamla barrurskogar. Flera av arterna förekommer också i ovanligt stora populationer. På talllågor växer bland annat de mycket sällsynta vedsvamparna kritporing, urskogsticka och tallstocksticka. Granurskogens typiska vedsvampar, såsom ostticka, rosenticka, rynkskinn, harticka och taigaskinn påträffas i hela området och verkar ha starka populationer i Jielkká-Rijmagåbbå. I området är också sju arter rödlistade knappnålslavar påträffade på gran, tall, björk och asp. Liten sotlav förekommer spridd i hela området på granar äldre än 300 år.Doftticka finns på vissa platser i reservatet i stora förekomster. På aspar har bland annat liten aspgelélav och stiftgelélav hittats. I Jielkká-Rijmagåbbå förekommer den sällsynta ringlaven, en ljus hänglav som växer i orörda granskogar invid bäckar, på flera platser. Längs Jelkabäcken, i nordöstra delen av området, finns Sveriges troligen största förekomst av ringlav. Även dess nära släkting grenlav är spridd längs myrar och vattendrag i naturreservatet.

Jielkká-Rijmagåbbå ger med sina stora sammanhängande urskogar och myrvidder ett intryck av vildmark - och är på samma gång ett urgammalt kulturlandskap. På många platser i området har arkeologerna bland annat funnit fångstgropsystem, kåtalämningar och härdar. Gammelskogarna och myrlanden i Jielkká-Rijmagåbbå har varit och är än idag viktiga marker för jakt, fiske och renskötsel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

20 407,86

589,44

36 692,42

37 281,24