Bastusjöklippen

Beskrivning
Bastusjöklippen är ett sydvänt berg där toppen ligger på 380 meter över havet. Högsta kustlinjen (HK) går igenom området, nedanför bergets sydbrant. Nedan HK finns inslag av sedimentjordar. Ovan HK dominerar frisk moränmark och kalt berg. Berggrunden består av gabbro och metagråvacka.

De bergbundna delarna är bevuxna av hällmarkstallskog med gamla senvuxna tallar och torrakor av tall. I övriga delar dominerar frisk granskog av blåbärstyp med inslag av lövträd, främst björk, men även enstaka aspar finns. I granskogen finns några fuktdråg och en liten myr. Beståndsåldrarna i granskogen ligger runt 100-130 år, med förekomst av en del äldre tallöverståndare, inte minst i norr, vissa med brandljud. Granskogen är skiktad och tillgången på död ved är i huvudsak god.

De centrala och brantaste delarna av berget klassas som sydväxtberg, en typ av skogsmiljö som karaktäriseras av att de är artrika, särskilt beträffande kärlväxter, typiskt med arter som normalt sett har en mer sydlig utbredning. Branten erbjuder ett skyddat läge mot kalla vindar samtidigt som den har förmåga att magasinera värme och minska antal nätter med frost. Näringstillgången är också god tack vare att det sipprar ner näringsrikt vatten längs branten. Här är också andel lövträd högre jämfört med övriga delar av området.

Kärlväxter som påträffats i området är bland annat blåsippa, fjällnejlika, getrams, grönkulla, hässleklocka, liten fetknopp, måbär, nattviol, rockentrav, skogsfru (NT*), stor blåklocka, tuvbräcka, tibast, torta, trolldruva, tvåblad, underviol, åsstarr och smällvedel (båda EN*). Smällvedel är en störningsberoende flerårig ärtväxt med buskigt växtsätt och en av de arter som ingår i "Åtgärdsprogram för hotade arter". I Västernorrland finns arten endast här vid Bastusjöklippen samt omkring Byberget i Ånge kommun. Från Bastusjöklippen noterades smällvedel för första gången på 1940-talet. Arten är störningsberoende och typiskt för många av de nuvarande förekomsterna är att gamla plantor tynar bort i stark konkurrens från vedväxter, gräs och örter.

Miljön där smällvedel växer inom reservatet är öppen och något stenig. Innan området blev naturreservat har åtgärder för att öppna upp trädskiktet genomförts av länsstyrelsen och SCA för att få mer solinstrålning. Bland annat har granar fällts och lövträd har lämnats kvar. Öster om smällvedellokalen finns en mindre yta, i kanten på reservatet, som utgörs av hygge.

Arter i området som är mer knutna till barrskogen är blackticka, lappticka, norsk näverlav, rynkskinn, långskägg, ulltickeporing (samtliga VU*), urskogsporing (EN*), granticka, rosenticka, gränsticka, kötticka, läderlappslav, rosenticka, stiftgelélav, ullticka, vedtrappmossa samt violettgrå tagellav (samtliga NT*).

I den sydöstra delen av området, i närheten av allmän väg 331, finns två fångstgropar som är registrerade som fornlämningar.

Sammantaget utgörs de prioriterade bevarandevärdena av en barrnaturskog med skyddsvärd kryptogamflora samt en värdefull sydväxtbergsmiljö.

*) NT=nära hotad, VU= sårbar och EN= starkt hotad , kategorier enligt 2015 års rödlista.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
47,05
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
51,30
Areal totalt (hektar)
51,33
(Logga in för att skriva en kommentar)

Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg