Tallberget är beläget i östra delen av Överkalix kommun, ca 30 km ONO om Överkalix och ca 4 km söder om byn Marsjärv. Området består av två långsmala bergsknabbar som ligger parallellt med en liten, avlång myr emellan. Bergsryggarna är branta och i synnerhet deras östsidor har karaktären av tvära branter med inslag av stup och rasbranter med stora klippblock. De utdragna bergstopparna är flacka och lättvandrade med stort hällmarksinslag.

Skogen på bergen är oftast talldominerad och till stora delar urskogsartad. Inslaget av gran och lövträd varierar och bitvis övergår skogen i barrblandskog eller lövrik blandskog, också den urskogsartad. Vegetationstypen varierar med jordtäckets tjocklek men är övervägande av frisk blåbärstyp. Endast på bergskrön eller i anslutning till hällmarker är marken torrare och vegetationstypen övergår i lav-ristyp. Berggrunden inom reservatsområdet består av sura till intermediära intrusiva bergarter.

Det finns gott om gamla tallöverståndare i området, fläckvis även rikligt. De gamla tallarna är mestadels ca 250-350 år, men spridda träd är 400-500 år. Mängden död ved varierar mycket men är överlag god. Hela området är brandpräglat även om det nu är 150-250 år sedan det senast brann. De flackare områdena nedanför bergen utgörs ofta av asp- och björkrika lövbrännor med relativt stort inslag av gran och spridda gamla tallöverståndare. Här finns gott om grova lövträd, både av sälg och av asp.

Död ved förekommer rikligt i vissa partier. Fläckvis finns partier med örtrik vegetation i ristypen. Den lövrika skogen är i regel svagt påverkad av extensivt skogsbruk, men naturvärdena är fortfarande bibehållna. På det västra bergets västsluttning är skogen dock nästintill orörd. Det är en ca 200-250-årig, lövrik blandskog som vuxit upp efter en skogsbrand under andra hälften av 1700-talet. De kvarvarande aspar som fortfarande lever är nu mycket gamla och grovbarkiga med knotiga kronor. Den rödlistade dofttickan påträffas på gamla sälgar i denna del av området. Även skogen i eller i anslutning till branterna är i princip orörd med många mycket gamla träd som varit skyddade genom den svårframkomliga terrängen.

Överlag finns rikligt med spår efter äldre tiders skogsbränder såsom kolade stubbar, torrakor och rotvältor men också många gamla tallar med brandljud. Här och var ser man också gamla vårtbjörkar med brandljud. Björköverståndarna är lika gamla som tallöverståndarna, kring 300 år. På toppen av knabbarna finns hällmarkstallskog. Här och i branterna har många av tallöverståndarna dubbla brandljud vilket innebär att de har överlevt minst två skogsbränder. Det finns även allmänt med död ved i olika former, framförallt lågor av tall och gran men fläckvis även av grova lövträd. Fläckvis, framförallt på det östra berget, finns mindre partier med tät och senvuxen ca 100-150-årig tallskog, s.k. stavatallskog. Längst i nordost, finns en större myrholme med mycket produktiv grannaturskog. Ålder ligger kring 150-200 år och skogen är åtminstone delvis urskogsartad med gott om rötlågor av gran. Att se så högvuxen och sluten granskog, s.k. högbonitetsskog, ute på en myrholme är åtminstone i Norrbottens län en sällsynt företeelse.

Den bitvis storblockiga terrängen, de dramatiska rasbranterna och uppspruckna hällmarkerna ger Tallberget med dess urskogsartade skogar en vild karaktär. Mellan, under och bakom de stora blocken finns många större och mindre grottformationer mellan, under och bakom de stora blocken. Även de till synes släta hällmarkerna har spruckit upp med djupa sprickor och stora skivor av berget har förskjutits så att de ibland ger upphov till grottor i de avlånga, breda sprickorna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

111,93

0,00

186,10

186,06