Granträsk
Beskrivning
Granträsk naturreservat är ett flackt område med en mosaik av skogar och myrmarker med hög grad av naturlighet. I södra delen av reservatet finns ett litet sjösystem och ett flertal små vattendrag rinner genom reservatet. Områdets centrala del korsas av en väg i väst-östlig riktning.
Skogsmarken i Granträsk är utspridd på ett stort antal fastmarksholmar, omgivna av myrmark. Skogarna är urskogsartade med en naturligt flerskiktad och luckig struktur. Det äldsta trädskiktet har en medelålder av ca 200 år, men många av tallarna är 250 år eller äldre. Tallskog dominerar på de mindre myrholmarna, men en stor andel av skogen i reservatet utgörs av barrblandskog där gran är det dominerande trädslaget. Även rena granbestånd förekommer på de större skogsholmarna. Barrskogen har ett visst lövinslag och gamla, grova glasbjörkar finns i de grandominerade delarna. Markvegetationen är huvudsakligen av frisk blåbärstyp som i magrare delar övergår i vegetation dominerad av lingon och kråkbär.
Skogarna hyser gott om död ved av olika slag, men framför allt dominerar torrakor och lågor av gran i alla nedbrytningsstadier. Skogarna har tidigare plockhuggits vilket kan ses i form av ett visst inslag av gamla avverkningsstubbar. Den flerskiktade naturskogsstrukturen har dock inte påverkats i någon betydande grad av huggningarna, och i reservatet finns ett flertal arter knutna till gamla skogar med kontinuitet i trädskikt och förekomst av död ved. Ostticka, gränsticka, rosenticka och kötticka är exempel på arter som växer på död granved, och knottrig blåslav förekommer tämligen rikligt på gamla björkar i delar av området. Spår av bränder såsom brandljud på tall och kolade högstubbar förekommer i reservatet. Längs med sydvästra reservatsgränsen söder om sjön Granträsklobblen finns ett litet område med ungskog som uppkommit efter kalhuggning och som ingår i reservatet av arronderingsskäl.
Våtmarkerna som omsluter skogsholmarna är överlag fattiga och vegetationen domineras av arter som tuvsäv och ängsull. Våtmarkerna uppvisar generellt liten eller ingen påverkan, och delarna norr om vägen har vid länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts hysa höga naturvärden. Dikningsingrepp har dock gjorts i samband med anläggning av vägen som korsar reservatet, främst i våtmark söder om vägen. Vägen medför en påverkan på våtmarkernas hydrologi, åtminstone lokalt.
Sjösystemet i södra delen av reservatet utgörs av två små sjöar som är förbundna med varandra, och som avrinner vidare i östlig riktning ut i sjön Granträsket utanför reservatet. Sjöarna utgör några av källsjöarna till Åbyälven. Vattendragen och sjöarna i reservatet är liksom våtmarkerna generellt näringsfattiga. Sjöarna samt vissa av de vattendrag som finns i reservatets södra del, är utpekade som särskilt värdefulla vatten och de ingår i nätverket Natura 2000 som del av Åbyälvens vattensystem. Sjöarna och vattendragen ingår därmed i EU:s nätverk av särskilt skyddsvärda naturmiljöer.
På den lilla udden som sträcker sig in i den västra sjön Granträsklobblen finns en fornlämning, en så kallad plats med tradition benämnd Skattekläppen. Platsen utgörs av en liten moränhöjd och enligt en sägen skall en samisk man en gång i tiden ha grävt ner en skatt på platsen bestående av guldringar, andra smycken och gamla mynt. Spår finns här av mera sentida grävningsaktiviteter bl. a i form av gropar, kanske efter hoppfulla lycksökare som letat efter den mytomspunna skatten på udden.
Skogsmarken i Granträsk är utspridd på ett stort antal fastmarksholmar, omgivna av myrmark. Skogarna är urskogsartade med en naturligt flerskiktad och luckig struktur. Det äldsta trädskiktet har en medelålder av ca 200 år, men många av tallarna är 250 år eller äldre. Tallskog dominerar på de mindre myrholmarna, men en stor andel av skogen i reservatet utgörs av barrblandskog där gran är det dominerande trädslaget. Även rena granbestånd förekommer på de större skogsholmarna. Barrskogen har ett visst lövinslag och gamla, grova glasbjörkar finns i de grandominerade delarna. Markvegetationen är huvudsakligen av frisk blåbärstyp som i magrare delar övergår i vegetation dominerad av lingon och kråkbär.
Skogarna hyser gott om död ved av olika slag, men framför allt dominerar torrakor och lågor av gran i alla nedbrytningsstadier. Skogarna har tidigare plockhuggits vilket kan ses i form av ett visst inslag av gamla avverkningsstubbar. Den flerskiktade naturskogsstrukturen har dock inte påverkats i någon betydande grad av huggningarna, och i reservatet finns ett flertal arter knutna till gamla skogar med kontinuitet i trädskikt och förekomst av död ved. Ostticka, gränsticka, rosenticka och kötticka är exempel på arter som växer på död granved, och knottrig blåslav förekommer tämligen rikligt på gamla björkar i delar av området. Spår av bränder såsom brandljud på tall och kolade högstubbar förekommer i reservatet. Längs med sydvästra reservatsgränsen söder om sjön Granträsklobblen finns ett litet område med ungskog som uppkommit efter kalhuggning och som ingår i reservatet av arronderingsskäl.
Våtmarkerna som omsluter skogsholmarna är överlag fattiga och vegetationen domineras av arter som tuvsäv och ängsull. Våtmarkerna uppvisar generellt liten eller ingen påverkan, och delarna norr om vägen har vid länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts hysa höga naturvärden. Dikningsingrepp har dock gjorts i samband med anläggning av vägen som korsar reservatet, främst i våtmark söder om vägen. Vägen medför en påverkan på våtmarkernas hydrologi, åtminstone lokalt.
Sjösystemet i södra delen av reservatet utgörs av två små sjöar som är förbundna med varandra, och som avrinner vidare i östlig riktning ut i sjön Granträsket utanför reservatet. Sjöarna utgör några av källsjöarna till Åbyälven. Vattendragen och sjöarna i reservatet är liksom våtmarkerna generellt näringsfattiga. Sjöarna samt vissa av de vattendrag som finns i reservatets södra del, är utpekade som särskilt värdefulla vatten och de ingår i nätverket Natura 2000 som del av Åbyälvens vattensystem. Sjöarna och vattendragen ingår därmed i EU:s nätverk av särskilt skyddsvärda naturmiljöer.
På den lilla udden som sträcker sig in i den västra sjön Granträsklobblen finns en fornlämning, en så kallad plats med tradition benämnd Skattekläppen. Platsen utgörs av en liten moränhöjd och enligt en sägen skall en samisk man en gång i tiden ha grävt ner en skatt på platsen bestående av guldringar, andra smycken och gamla mynt. Spår finns här av mera sentida grävningsaktiviteter bl. a i form av gropar, kanske efter hoppfulla lycksökare som letat efter den mytomspunna skatten på udden.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
40,30
Areal vatten (ha)
17,03
Areal land (ha)
228,54
Areal totalt (hektar)
245,53
(Logga in för att skriva en kommentar)