Det närliggande landskapet är kuperat med många små och ofta branta berg, och Högalidsberget är ett av de mest iögonenfallande bergen i området Förutom mot nordost har berget mycket branta sidor som reser sig 30-50 meter över omgivande mark. Dessa branter markerar slutet av en dalgång som via ett pärlband av sjöar leder ner till havet vid Ljungskile. Trots avståndet till havet märks en tydlig oceanisk påverkan längs dalgången.

Jordarna på Högalidsberget är generellt tunna och näringsfattiga, och berget går i dagen på många ställen. Gammal och senvuxen ekskog dominerar stort på dessa marker. I den måttliga sluttningen mot nordost växer däremot mycket grov och högvuxen granskog på djupare och näringsrikare jordar. Nedanför bergsbranterna i väster och söder finns blockmarker tillsammans med ganska mullrika jordar. Här dominerar oftast asp, björk och sälg, men med inslag av hassel och ädellövträd som ask, lind och ek.

Den hedartade och ofta ljusöppna ekskogen är helt dominerande uppe på berget och i branterna mot söder och sydost. Bland ekarna växer gott om både tall och en och markvegetationen utgörs mest av ljung, blåbär och kruståtel. På mindre områden har granen etablerat sig, men i detta läge tycks den vara mycket känslig för störningar och kan troligen inte konkurrera med eken på några större ytor. Stora delar av granbestånden utgörs därför av döda eller döende träd. I området finns gott om mycket gamla och senvuxna ekar. Många av dessa träd bär filtar av fällmossa och andra mossor, ofta tillsammans med spridda lunglavsbålar. Den trädlevande lavfloran i området är mycket rik och ett stort antal rödlistade arter är funna. Spåren efter tidigare avverkningar är nästan obefintliga, men ändå finns ganska få eklågor. En stor del av den döda veden finns istället i form av stående döda ekar eller döda grenar eller stamdelar som fortfarande sitter kvar på de stående träden. Även många av tallarna är mycket gamla och krumma, ofta med starkt vriden ved, och spritt i ekskogen står enstaka silvergrå torrakor av tall.

Nedanför branterna i sydväst växer lundartad skog med stor trädslagsvariation och örtrik markflora. I området växer gott om ek blandat med ofta yngre lövträd som alm, lind, rönn, björk, asp sälg och ask. I väster finns ett litet område som tidigare brukats som åkermark. Här står en tät, 40-50-årig skog bestående av mest björk, gran och sälg. I buskskiktet växer tätt med hassel men även mycket ask, rönn och lönn. Beståndet har börjat självgallra och hyser nu ganska mycket död ved. Fältskiktet är örtrikt men dåligt utvecklat. Här växer hässlebrodd och blåsippa, två signalarter för rikare skogar som i övrigt inte hittats i området. I den blockiga branten upp mot berget, som här i det närmaste är nordvänd, står mest senvuxen hassel, asp, rönn och ek. På flera av dessa träd växer atlantisk vårtlav på sin enda växtplats i Sverige, tillsammans med många andra rödlistade, ofta oceaniska lavar. I branten växer även ett stort bestånd av skogssvingel. I nordväst avgränsas naturreservatet av en mycket brant bergvägg med ett skogshygge nedanför. I branten står främst mycket asp och rönn. Den naturliga föryngringen på hygget består nästan uteslutande av löv och den allra översta delen av hygget är medtagen i naturreservatet.

Västkuststiftelsen

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

11,61

0,00

11,95

11,91