Hänghuvudet
Beskrivning
Naturreservatet Hänghuvudet är beläget i Råne älvdal, mellan byarna Åträsk och Övre Flåsjön. Naturreservatet utgörs av berget Hänghuvudets östra sluttning. Skogarna är präglade av brand och utgörs av barrnaturskogar som i vissa delar har stort inslag av lövträd. Berget har en mycket brant östsluttning och den karaktäristiska branten syns vida omkring i landskapet. Från Klinthuvudets topp i naturreservatets nordligaste del är utsikten milsvid. Delarna högst upp på berget ligger ovanför högsta kustlinjen och i övre delen av branten är berget hårt svallat. Längre ned i sluttningen blir moräntäcket mäktigare och flackar ut. Berggrunden består av sura till intermediära intrusiva bergarter. Nedanför branten finns några små bäckar och diken.
Naturreservatet utgörs till största del av barrblandskog av frisk blåbärstyp som har kommit upp efter brand och som är nästan helt opåverkad av skogsbruk. Skogen i sluttningen är högproduktiv och här finns riktigt storvuxna granar som är minst 30 meter höga. Det finns ett stort inslag av vårtbjörk och även av asp, sälg och rönn. Träden står tätt och har börjat självgallra och det finns rikligt med död ved i området. Granar med brandljud uppträder frekvent. På många av sälgarna växer rikligt med lunglav. I fuktstråk finns högörtsvegetation som ormbär, skogsnäva, tibast och trolldruva.
I sydost finns en tätstammig äldre urskogsartad barrblandskog utan några synliga spår av skogsbruk. Här växer bland annat svart- och röd trolldruva. Längs den södra kanten av stupet finns ett mindre område där en skogsbrand drog fram uppskattningsvis i början av 1990-talet. Mycket av skogen dog vid branden, men flera äldre tallar överlevde.
Reservatets nordligaste del, med Klinthuvudets branta ostsluttning som den mest framträdande delen, består av mycket produktiv och lövrik gammal brandpräglad barrblandskog som inte har påverkats av skogsbruk sedan dimensionsavverkningen i början av förra seklet. Lövinslaget utgörs av vårtbjörk och asp. Vegetationstypen är här frisk blåbärstyp med inslag av låg- och högörtstyp. I Klinthuvudbranten och i anslutning till denna finns det kvar rikligt med ännu äldre tallar och även allmänt med grov död tallved. Den senaste branden är här daterad till cirka 1840. En hel del av de allra äldsta tallöverståndarna och torrträden har dimensionsavverkats efter branden, men det finns gott om tallöverståndare i 250-årsåldern med enkla brandljud. Brandljud finns även i gran och vårtbjörk.
Skogen väster om Hänghuvudmyran är en mycket produktiv och lövrik bränna. Lövinslaget består av vårtbjörk, asp och sälg, samt ett stort rönnuppslag. Skogen är till stor del tät och självgallrande och delvis rik på död gran och lövved. Gamla överståndare av både vårtbjörk och sälg på vilka det växer lunglav finns spridda i denna del av reservatet. Riklig förekomst av kransmossa visar på rika markförhållanden.
I naturreservatet finns ett antal lövrika skogsbestånd som är klassade som utvecklingsmarker. Dessa bestånd har i dagsläget lägre naturvärden än omgivande skog men förväntas med tiden kunna utveckla höga naturvärden.
På Klinthuvudets övre del står en talldominerad ungskog som tagits med av arronderingsskäl. Mellan denna arronderingsmark och Hänghuvudmyran står äldre barrblandskog som delvis har restskogskaraktär. Tallöverståndare finns spridda i hela beståndet.
Intill skogsbilvägen som tangerar naturreservatets östligaste del finns ett område med ett flertal fornlämningar i form av boplatsgropar.
Naturreservatet utgörs till största del av barrblandskog av frisk blåbärstyp som har kommit upp efter brand och som är nästan helt opåverkad av skogsbruk. Skogen i sluttningen är högproduktiv och här finns riktigt storvuxna granar som är minst 30 meter höga. Det finns ett stort inslag av vårtbjörk och även av asp, sälg och rönn. Träden står tätt och har börjat självgallra och det finns rikligt med död ved i området. Granar med brandljud uppträder frekvent. På många av sälgarna växer rikligt med lunglav. I fuktstråk finns högörtsvegetation som ormbär, skogsnäva, tibast och trolldruva.
I sydost finns en tätstammig äldre urskogsartad barrblandskog utan några synliga spår av skogsbruk. Här växer bland annat svart- och röd trolldruva. Längs den södra kanten av stupet finns ett mindre område där en skogsbrand drog fram uppskattningsvis i början av 1990-talet. Mycket av skogen dog vid branden, men flera äldre tallar överlevde.
Reservatets nordligaste del, med Klinthuvudets branta ostsluttning som den mest framträdande delen, består av mycket produktiv och lövrik gammal brandpräglad barrblandskog som inte har påverkats av skogsbruk sedan dimensionsavverkningen i början av förra seklet. Lövinslaget utgörs av vårtbjörk och asp. Vegetationstypen är här frisk blåbärstyp med inslag av låg- och högörtstyp. I Klinthuvudbranten och i anslutning till denna finns det kvar rikligt med ännu äldre tallar och även allmänt med grov död tallved. Den senaste branden är här daterad till cirka 1840. En hel del av de allra äldsta tallöverståndarna och torrträden har dimensionsavverkats efter branden, men det finns gott om tallöverståndare i 250-årsåldern med enkla brandljud. Brandljud finns även i gran och vårtbjörk.
Skogen väster om Hänghuvudmyran är en mycket produktiv och lövrik bränna. Lövinslaget består av vårtbjörk, asp och sälg, samt ett stort rönnuppslag. Skogen är till stor del tät och självgallrande och delvis rik på död gran och lövved. Gamla överståndare av både vårtbjörk och sälg på vilka det växer lunglav finns spridda i denna del av reservatet. Riklig förekomst av kransmossa visar på rika markförhållanden.
I naturreservatet finns ett antal lövrika skogsbestånd som är klassade som utvecklingsmarker. Dessa bestånd har i dagsläget lägre naturvärden än omgivande skog men förväntas med tiden kunna utveckla höga naturvärden.
På Klinthuvudets övre del står en talldominerad ungskog som tagits med av arronderingsskäl. Mellan denna arronderingsmark och Hänghuvudmyran står äldre barrblandskog som delvis har restskogskaraktär. Tallöverståndare finns spridda i hela beståndet.
Intill skogsbilvägen som tangerar naturreservatets östligaste del finns ett område med ett flertal fornlämningar i form av boplatsgropar.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
122,62
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
134,69
Areal totalt (hektar)
134,64
(Logga in för att skriva en kommentar)