Bjurforsbäcken eller Salomonsån, som den kallas i sitt nedre lopp, är en större bäck/mindre å på gränsen mellan Avesta och Norbergs kommun. Vattendraget har sitt tillopp i Lillsjön (Norbergs kommun) och utlopp i Dalälven vid Holmen (Gamla Byn). Bäckens totala längd är ca 8 km. Bäcken har ett mycket högt biologiskt värde framförallt tack vare att den hyser en lokal och reproducerande öringstam, som sannolikt utgör en rest av den ursprungliga Dalälvsöringen.

Den bäcksträcka som ingår i naturreservatet är ca 1,5 km. På denna sträcka ingår både starkströmmande och lugnflytande delar. Här hittar öringen både lämpliga lekbottnar och ståndplatser. I reservatet ingår även en skogsbård av varierande bredd, som omger bäcken på båda sidor. En mindre areal öppen jordbruksmark ingår också. Reservatets totala areal är 15 ha. Reservatets avgränsning framgår av kartan i bilaga 2. Skogsbården som omger bäcken fyller en viktig funktion som skyddszon mot bäcken. Skogen är dessutom biologiskt värdefull i sig, då den är tämligen opåverkad av mänsklig aktivitet, har en mycket varierad trädslagssammansättning och relativt god tillgång på död ved. Särskilt de lövdominerade delarna hyser ett mycket rikt fågelliv. Längs bäcken finns även ett flertal intressanta fornlämningsområden med spår från äldre tiders industriverksamhet. Reservatets kulturhistoriska och biologiska värden beskrivs närmare i stycket Områdets bevarandevärden.

Bjurforsbäckens avrinningsområde är ca 39 km2 stort. Den klart största delen av avrinningsområdet ingår i Norbergs kommun, medan en mindre del återfinns inom Avestas kommungräns.

Avrinningsområdet domineras helt av skogsmark, mestadels barrskog. En relativt stor andel (ca 10 %) av arealen utgörs av myrmark. Vatten (sjöar och vattendrag) utgör mindre än 5 % av arealen. Endast ca 1 % av arealen utgörs av jordbruksmark. Mycket lite bebyggelse förekommer också inom större delen av området. Mer omfattande bebyggelse förekommer endast längs bäckens nedre lopp, från Bjurfors och ner till mynningen, där Avesta tätort ingår i avrinningsområdet. Ett fritidshusområde finns också intill Storsjöns nordöstra strand.

Berggrunden domineras av äldre granit, med inslag av gnejs. Morän är den dominerande jordarten i de övre delarna av avrinningsområdet. Från kommungränsen och ner till Bjurforsbäckens mynning i Dalälven dominerar finkorniga jordar (silt) i bäckens närområde.

Ett dussintal sjöar ingår i avrinningsområdet, varav Storsjön och Lillsjön (Andersbenning) är de klart största, med en sammanlagd areal på över 100 ha. En handfull biflöden har sina utlopp i Bjurforsbäcken. De är alla ganska små och står för en relativt liten del av vattenflödet i Bjurforsbäcken.

Området har både limniska och skogliga bevarandevärden. De limniska bevarandevärdena består framför allt i bäckens öringpopulation. Bjurforsbäcken/Salomonsån är idag det enda kända vattendraget i Avesta Kommun som med säkerhet hyser en naturlig, reproducerande öringstam. Öringstammen är sannolikt genetiskt värdefull, då den förmodas härstamma från Dalälvens ursprungliga öringstam, som fanns innan utplantering av främmande öringstammar påbörjades i älven. Öringstammen i Bjurforsbäcken har tidigare troligen kunnat vandra ut i Dalälven för tillväxt. Så småningom har dock beståndet troligen isolerats från älven genom förändringar i landformationer och/eller vattendragens storlek. Eftersom bäckens öringpopulation idag troligen är helt isolerad från Dalälvens öringar, p.g.a. naturliga vandringshinder, antas populationen ha bibehållit åtminstone en del av det ursprungliga genmaterialet.

Den övre delen av den bäcksträcka som ingår i reservatet utgör, tillsammans med en ca 500 meter lång sträcka direkt uppströms reservatsgränsen, öringstammens kärnområde i bäcken. Här finns såväl lämpliga lekbottnar som djuphålor och ståndplatser. Båda sträckorna är också ganska starkt strömmande samt tillhör de få sträckor där man inte tycks ha gjort så omfattande bortrensningar av sten och block.

Avesta kommun

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

11,90

0,00

15,14

15,14