Blocktjärnsåsen
Beskrivning
Gethammaren innefattar ett höjdområde väster Fulan med ett antal distinkt avsatta diabasskär och knoppar. Mest uttrycksfull är Falkhammarens nästan trädlösa topp som når mer än 750 möh. Kring diabasskären finns ofta granområden, gynnade av diabasens rikverkan och pH buffrande egenskaper, medan övriga delar domineras av upprepat brunnen tallskog, särskilt vackert utbildad i Blocktjärnsåsen i områdets västra delar.
Diabasskären har en ovanligt rik och värdefull kärlväxt- och kryptogamflora. I ett geologiskt tidsperspektiv har sådana rikområden spridits ut via moränen bildad från rikberget efter varje isavsmältning och fördelats ut över stora områden med bl.a. en rik kryptogam- och kärlväxtflora som följd. I slutet av en mellanisperiod, som den innevarande, har området med rikverkan från moränskrapet reducerats så kraftigt, att området närmast diabasknopparna och skären måste anses som reliktområden för denna krävande s.k. rikflora. Lavfloran och kärlväxtfloran, vilka är bäst undersökta visar idag entydigt detta. Flera arter ur Lobaria-samhället växer ibland direkt på klipporna, där också utpostlokaler för en krävande kärlväxtflora, inte minst med fjällarter förekommer, tex taggbräken, fjällarv, fjällbräcka m.fl. Sådana reliktområden har generellt högt bevarandevärde och denna aspekt har först nu börjat aktualiseras. En undersökning av marksvampfloran skulle visa samma sak. Reliktområde för en rikflora alltså, som innefattar såväl kryptogamer som fanerogamer och säkert ett antal djurgrupper med!
Skogen är endast dimensionshuggen. En stig går genom Blocktjärnsåsen västerut. Topografin är varierad med små, ofta rika myrar och tjärnar. Granskogarna är gamla och innehåller gott om död ved. Här återfinns rödlistearter som rosenticka, gränsticka, rynkskinn m.fl. I de areellt dominerande brandpåverkade tallskogarna finns ställvis tallticka, varglav, dvärgbägarlav och knottrig blåslav. Nyckelbiotopkvaliteten finns genomgående i områdets gamla skogar, både tall och gran. Höjdläget med branta kanter och diabasinslag ger stora skillnader i bonitet mellan olika delar.
Diabasskären har en ovanligt rik och värdefull kärlväxt- och kryptogamflora. I ett geologiskt tidsperspektiv har sådana rikområden spridits ut via moränen bildad från rikberget efter varje isavsmältning och fördelats ut över stora områden med bl.a. en rik kryptogam- och kärlväxtflora som följd. I slutet av en mellanisperiod, som den innevarande, har området med rikverkan från moränskrapet reducerats så kraftigt, att området närmast diabasknopparna och skären måste anses som reliktområden för denna krävande s.k. rikflora. Lavfloran och kärlväxtfloran, vilka är bäst undersökta visar idag entydigt detta. Flera arter ur Lobaria-samhället växer ibland direkt på klipporna, där också utpostlokaler för en krävande kärlväxtflora, inte minst med fjällarter förekommer, tex taggbräken, fjällarv, fjällbräcka m.fl. Sådana reliktområden har generellt högt bevarandevärde och denna aspekt har först nu börjat aktualiseras. En undersökning av marksvampfloran skulle visa samma sak. Reliktområde för en rikflora alltså, som innefattar såväl kryptogamer som fanerogamer och säkert ett antal djurgrupper med!
Skogen är endast dimensionshuggen. En stig går genom Blocktjärnsåsen västerut. Topografin är varierad med små, ofta rika myrar och tjärnar. Granskogarna är gamla och innehåller gott om död ved. Här återfinns rödlistearter som rosenticka, gränsticka, rynkskinn m.fl. I de areellt dominerande brandpåverkade tallskogarna finns ställvis tallticka, varglav, dvärgbägarlav och knottrig blåslav. Nyckelbiotopkvaliteten finns genomgående i områdets gamla skogar, både tall och gran. Höjdläget med branta kanter och diabasinslag ger stora skillnader i bonitet mellan olika delar.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
463,87
Areal vatten (ha)
9,61
Areal land (ha)
591,95
Areal totalt (hektar)
601,62
(Logga in för att skriva en kommentar)
