Stor-Klockarträsk
Beskrivning
För komplettternade information se bifogat dokument samt bildspel!
Det föreslagna naturreservatet Stor-Klockarträsk ligger längst en delsträcka av Lillpiteälven, ca 35 km nordväst om Piteå. Områdets topologi är varierad med omväxlande sumpskogar, småmyrar, blockmarker, dråg, branter och tallskogsbevuxna åsar. Vid Lillpiteälven förekommer även en del smala, delvis blockiga men ändå örtrika strandraningar. Här finner man ofta en rik flora med arter som tibast, harsyra, strätta och majbräken. Vid älven finns även bestånd med svämskog samt stränder som bär tydliga spår av ishyvling. Älvsträckan är påverkad av äldre flottledsrensningar, men under 2007 har den aktuella sträckan restaurerats. I älven förekommer dock stammar av stationär öring och harr. I det föreslagna reservatet finns gott om bäver och även utter brukar uppehålla sig längst den aktuella älvsträckan. Några kilometer högre upp i systemet finns mycket rika lokaler med flodpärlmussla, men det är inte känt om flodpärlmussla även förekommer inom det föreslagna reservatet.
Skogarna i området är mycket varierande, ofta med tvära kast mellan högproduktiva örtrika barrblandskogar, torra tallbackar och blöta sumpskogsbestånd. Skogarna är alla ett resultat av den senaste skogsbranden som härjade i området år 1855. Överståndare av både gran, tall och vårtbjörk med enkla brandljud förekommer i varierande grad i hela objektet. Åldern på tallöverståndarna ligger i de flesta fall mellan 200-250 år och årtalet för den senaste branden har kunnat fastställas genom borrning i flera brandljud.
Skogarna domineras av mycket produktiv flerskiktad grandominerad barrblandskog, ofta med stort inslag av asp och vårtbjörk. Området är småkuperat med ganska branta åsar och mellanliggande dråg och sumpskogar. Ofta dominerar tall på åsarna, medan gran och löv tar över i drågen. Skogen har överlag en naturligt tät, ogallrad struktur och är oftast flerskiktad. Tillgången på död ved varierar mycket inom området, i vissa delar förekommer endast sparsamt med lågor medan det i andra bestånd finns stora mängder död ved. Branden har dock inneburit ett brott i lågakontinuiteten i området, som även om det är naturligt innebär att mer krävande naturskogsarter som är bundna till gamla granskogar inte har hunnit vandra in i området ännu.
Tallskogen i området är ofta inte speciellt grov, tvärtom är träden i många bestånd tämligen långa och slanka trots att boniteten är hög. Sannolikt beror detta på att de täta bestånd med stavaskog som etablerats efter branden medfört att träden inte vuxit sig grova utan istället vuxit på höjden. I anslutning till skogsbilvägen (strax öster om hygget) finns ett olikåldrigt, flerskiktat tallskogsbestånd på blockrik mark. Beståndet domineras av tallar med ålder omkring 200-250 år som ofta har brandljud, samt ett underbestånd som kommit upp efter den senaste branden. I beståndet finns inslag av grov gammal vårtbjörk samt enstaka tallöverståndare från den äldsta generationen med ålder omkring 300-350 år. Spridda torrakor och högstubbar förekommer, men endast enstaka lågor.
Påverkasgraden i området inskränker sig i de flesta bestånd till äldre med yxa, troligtvis i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Sannolikt är det mest gamla, brandskadade tallar och torrfuror som avverkats, vilket också medfört att det bara finns få riktigt gamla tallöverståndare med flera brandljud. Detta uttag utgör tillsammans med variationer i brandens intensitet en förklaring till att även förekomsten av överståndare varierar inom objektet. Fläckvis förekommer så rikligt med överståndare att dessa blir beståndsbildande, medan de i andra fläckar förekommer mer sparsamt. Efter detta uttag i början av förra seklet har skogen fått stå orörd och spår av modernt skogsbruk saknas i princip helt i området. Skogen bedöms till stor del vara urskogsartad
Det föreslagna naturreservatet Stor-Klockarträsk ligger längst en delsträcka av Lillpiteälven, ca 35 km nordväst om Piteå. Områdets topologi är varierad med omväxlande sumpskogar, småmyrar, blockmarker, dråg, branter och tallskogsbevuxna åsar. Vid Lillpiteälven förekommer även en del smala, delvis blockiga men ändå örtrika strandraningar. Här finner man ofta en rik flora med arter som tibast, harsyra, strätta och majbräken. Vid älven finns även bestånd med svämskog samt stränder som bär tydliga spår av ishyvling. Älvsträckan är påverkad av äldre flottledsrensningar, men under 2007 har den aktuella sträckan restaurerats. I älven förekommer dock stammar av stationär öring och harr. I det föreslagna reservatet finns gott om bäver och även utter brukar uppehålla sig längst den aktuella älvsträckan. Några kilometer högre upp i systemet finns mycket rika lokaler med flodpärlmussla, men det är inte känt om flodpärlmussla även förekommer inom det föreslagna reservatet.
Skogarna i området är mycket varierande, ofta med tvära kast mellan högproduktiva örtrika barrblandskogar, torra tallbackar och blöta sumpskogsbestånd. Skogarna är alla ett resultat av den senaste skogsbranden som härjade i området år 1855. Överståndare av både gran, tall och vårtbjörk med enkla brandljud förekommer i varierande grad i hela objektet. Åldern på tallöverståndarna ligger i de flesta fall mellan 200-250 år och årtalet för den senaste branden har kunnat fastställas genom borrning i flera brandljud.
Skogarna domineras av mycket produktiv flerskiktad grandominerad barrblandskog, ofta med stort inslag av asp och vårtbjörk. Området är småkuperat med ganska branta åsar och mellanliggande dråg och sumpskogar. Ofta dominerar tall på åsarna, medan gran och löv tar över i drågen. Skogen har överlag en naturligt tät, ogallrad struktur och är oftast flerskiktad. Tillgången på död ved varierar mycket inom området, i vissa delar förekommer endast sparsamt med lågor medan det i andra bestånd finns stora mängder död ved. Branden har dock inneburit ett brott i lågakontinuiteten i området, som även om det är naturligt innebär att mer krävande naturskogsarter som är bundna till gamla granskogar inte har hunnit vandra in i området ännu.
Tallskogen i området är ofta inte speciellt grov, tvärtom är träden i många bestånd tämligen långa och slanka trots att boniteten är hög. Sannolikt beror detta på att de täta bestånd med stavaskog som etablerats efter branden medfört att träden inte vuxit sig grova utan istället vuxit på höjden. I anslutning till skogsbilvägen (strax öster om hygget) finns ett olikåldrigt, flerskiktat tallskogsbestånd på blockrik mark. Beståndet domineras av tallar med ålder omkring 200-250 år som ofta har brandljud, samt ett underbestånd som kommit upp efter den senaste branden. I beståndet finns inslag av grov gammal vårtbjörk samt enstaka tallöverståndare från den äldsta generationen med ålder omkring 300-350 år. Spridda torrakor och högstubbar förekommer, men endast enstaka lågor.
Påverkasgraden i området inskränker sig i de flesta bestånd till äldre med yxa, troligtvis i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Sannolikt är det mest gamla, brandskadade tallar och torrfuror som avverkats, vilket också medfört att det bara finns få riktigt gamla tallöverståndare med flera brandljud. Detta uttag utgör tillsammans med variationer i brandens intensitet en förklaring till att även förekomsten av överståndare varierar inom objektet. Fläckvis förekommer så rikligt med överståndare att dessa blir beståndsbildande, medan de i andra fläckar förekommer mer sparsamt. Efter detta uttag i början av förra seklet har skogen fått stå orörd och spår av modernt skogsbruk saknas i princip helt i området. Skogen bedöms till stor del vara urskogsartad
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
81,43
Areal vatten (ha)
21,55
Areal land (ha)
99,55
Areal totalt (hektar)
121,17
(Logga in för att skriva en kommentar)
