Lejberget
Beskrivning
Lejberget ligger ca 10 km norr om Fredriksberg i Ludvika kommun, strax väster om sjön Lejen. Området består av två markerade höjder, Lejberget i väster och Kanraberget i öster, vilka båda når mer än 500 möh. Mellan höjderna ligger en sänka som sluttar åt sydost. Flera mindre sprickdalar orienterade i huvudsakligen nord-sydlig riktning finns i området. Några av dem fylls ut av mossar, medan andra hyser fuktiga granskogsmiljöer. Mitt på Lejberget ligger den vackra sjön Lejbergstjärn.
Något över 500 m-nivån bildar Lejberget en höjdplatå med branta sluttningar runtom. Toppen når 546 m. Uppe på platån ligger, förutom Lejbergstjärn, några större myrar, flera smala myrstråk och några höjdryggar med fina utsiktspunkter samt berg i dagen och blockanhopningar.
Skogen i området växlar mellan glesa äldre tallskogar och granbestånd till mer eller mindre öppna ljunghedar. Norr om Lejbergstjärn finns inslag av björk. Enstaka lärkträd förekommer. Skogen är lågvuxen. Några kolbottnar finns.
Naturen på Lejberget har fina kvalitéer för ett vildmarksbetonat friluftsliv. Naturskogsprägeln är biologiskt värdefull.
Vegetation: Skogen är generellt lågvuxen över hela platån. Södra Lejberget domineras av tallskog. Ett mäktigt tallbestånd, dock korta, vidkroniga träd, står i en svacka på Kanraberget. Bakgrunden till skogens utseende är brand och kulturpåverkan Kanske även den kortare växtperioden. Norr om Lejbergstjärn finns en björklövbränna. Enstaka lärkträd förekommer här och där. I nordsluttningarna står granen tät och lågvuxen av en ormbunksriktyp som typisk för västliga regioner, detsamma gäller även i dalbottnarnas försumpade mark. I dessa bestånd kan man även finna äldre rönnar, vilket är typiskt för nederbördsrika trakter. Mellan skog och myr, på hällmarkerna breder täta ljunghedar ut sig. Förekomsten av döda träd och lågor är begränsad till de äldsta granbestånden.
Flora: Eftersom humiditeten är hög gynnas mossor och lavar. En västlig typ av lavsamhällen påträffas på klippväggar och block i skog. De viktigaste lokalerna är öster om tjärnen och i Sliphodalen. Speciellt är förekomsten av brokig tagellav, skuggblåslav och norsk näverlav. Av vedsvamparna är ullticka, gränsticka, stjärntagging, doftskinn funna, men endast på två ställen i Sliphodalen
Ingrepp: Något modern skogsbruk har inte bedrivits på bergen, men en avverkning har berört nordostsluttningen vid Lejbergstjärn. Där förekom en av de få äldre granskogarna. Kvar blev dock de övre delarna av skogen vilket hade största betydelse som gräns till den höglänta platån.
Total artlista med rödlisatde arter signalarter, och regionalt hotade arter:
Tretåig hackspett, Norsk näverlav, Lunglav, Violettgrå tagellav, Skuggblåslav, Broktagel, Kortskaftad årgspik, Vågig sidenmossa, Mörk husmossa, Stjärntagging, Doftskinn, Tickmussling, Tallticka, Rävticka, Kötticka, Gränsticka, Blodticka, Aspgelélav, Gräddporing, Gräddticka, Ullticka, Brunpudrad nållav, Skrovellav, Skorpgelélav, Vulkanlav
Något över 500 m-nivån bildar Lejberget en höjdplatå med branta sluttningar runtom. Toppen når 546 m. Uppe på platån ligger, förutom Lejbergstjärn, några större myrar, flera smala myrstråk och några höjdryggar med fina utsiktspunkter samt berg i dagen och blockanhopningar.
Skogen i området växlar mellan glesa äldre tallskogar och granbestånd till mer eller mindre öppna ljunghedar. Norr om Lejbergstjärn finns inslag av björk. Enstaka lärkträd förekommer. Skogen är lågvuxen. Några kolbottnar finns.
Naturen på Lejberget har fina kvalitéer för ett vildmarksbetonat friluftsliv. Naturskogsprägeln är biologiskt värdefull.
Vegetation: Skogen är generellt lågvuxen över hela platån. Södra Lejberget domineras av tallskog. Ett mäktigt tallbestånd, dock korta, vidkroniga träd, står i en svacka på Kanraberget. Bakgrunden till skogens utseende är brand och kulturpåverkan Kanske även den kortare växtperioden. Norr om Lejbergstjärn finns en björklövbränna. Enstaka lärkträd förekommer här och där. I nordsluttningarna står granen tät och lågvuxen av en ormbunksriktyp som typisk för västliga regioner, detsamma gäller även i dalbottnarnas försumpade mark. I dessa bestånd kan man även finna äldre rönnar, vilket är typiskt för nederbördsrika trakter. Mellan skog och myr, på hällmarkerna breder täta ljunghedar ut sig. Förekomsten av döda träd och lågor är begränsad till de äldsta granbestånden.
Flora: Eftersom humiditeten är hög gynnas mossor och lavar. En västlig typ av lavsamhällen påträffas på klippväggar och block i skog. De viktigaste lokalerna är öster om tjärnen och i Sliphodalen. Speciellt är förekomsten av brokig tagellav, skuggblåslav och norsk näverlav. Av vedsvamparna är ullticka, gränsticka, stjärntagging, doftskinn funna, men endast på två ställen i Sliphodalen
Ingrepp: Något modern skogsbruk har inte bedrivits på bergen, men en avverkning har berört nordostsluttningen vid Lejbergstjärn. Där förekom en av de få äldre granskogarna. Kvar blev dock de övre delarna av skogen vilket hade största betydelse som gräns till den höglänta platån.
Total artlista med rödlisatde arter signalarter, och regionalt hotade arter:
Tretåig hackspett, Norsk näverlav, Lunglav, Violettgrå tagellav, Skuggblåslav, Broktagel, Kortskaftad årgspik, Vågig sidenmossa, Mörk husmossa, Stjärntagging, Doftskinn, Tickmussling, Tallticka, Rävticka, Kötticka, Gränsticka, Blodticka, Aspgelélav, Gräddporing, Gräddticka, Ullticka, Brunpudrad nållav, Skrovellav, Skorpgelélav, Vulkanlav
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)
Areal skog (ha)
473,39
Areal vatten (ha)
5,07
Areal land (ha)
630,62
Areal totalt (hektar)
635,63
(Logga in för att skriva en kommentar)
