Mulldusen
Beskrivning
Mulldusen består av ett hyperitberg som kan uppvisa en mängd olika naturtyper på en förhållandevis liten yta.
Förutom naturvärden finns här även kulturhistoriska värden som är knutna till svedjefinnarna som invandrade till dessa trakter under 1600-1700tal. Strax söder om Mulldusen ligger finngården Purula som sommartid har öppet för allmänheten och där man bl.a. kan köpa motti med fläsk. Finnskogaleden som går från Morokulien i söder till Trysil i norr går även igenom området.
I sydvästra delen av gränsförslaget ligger en fin blomsteräng omgiven av gammal sälg och asp vilket det bl.a. växer aspgelelav på.
Lövbrynet övergår i en sydvästsluttande lövrik granskog där påverkan av hyperiten blir tydlig. Här växer tolta, kranrrams, trolldruva, strutbräken, dvärghäxört, påfallande mycket blåsippa m.m. Bördigheten samt närheten till Purula finngård har troligen inneburit att denna del nyttjats som svedjeodling en gång i tiden. En kulturlämning som hittades var en stenlagd källa.
Naturtypen i sluttningen består av näringsrik granskog med ett stort inslag av gammal grov asp. Det finns relativt gott om död ved. Viss påverkan återfinns inom delområdet där man bl.a. tagit ut vindfällen.
Högre upp i sluttningen ökar blockfrekvensen och naturtypen övergår mot västlig taiga, blandskog. Hänglavsfloran ökar, träden blir äldre vilket troligen beror på att dessa marker ej varit intressanta ur ett brukningsperspektiv. Här finns relativt gott om död ved samt löv såsom asp, rönn och sälg och här börjar arter som lunglav och skrovellav bli relativt vanliga.
Närmare toppen så blandas naturtyperna hällmarkstallskog och höghöjdsgranskog med nakna hällar vilket ger en mycket intressant miljö.
På båda sidor om själva Mulldusen återfinns bergsbranter och lodytor. Intill och på den västra branten finns gammal tall, asp, sälg och rönn. Just lövet finns här i alla åldrar då unglövet skyddas från bete då terrängen är för svår för älg och rådjur. Kärlväxtfloran är rik p.g.a. hyperiten och det stora lövinslaget. Lavfloran är även den fin med arter som kandelabersvamp, slanklav samt aspgelelav m.m.
Den östra branten är motsatsen, här är det fuktigt och granen dominerar. Dessa branter bjuder på en mycket fin kryptogamflora med långt broktagel som kronan på verket.
I norr sammanfaller området med en större nyckelbiotop på Berviks mark vilket förstärker skyddsvärdet.
Förutom naturvärden finns här även kulturhistoriska värden som är knutna till svedjefinnarna som invandrade till dessa trakter under 1600-1700tal. Strax söder om Mulldusen ligger finngården Purula som sommartid har öppet för allmänheten och där man bl.a. kan köpa motti med fläsk. Finnskogaleden som går från Morokulien i söder till Trysil i norr går även igenom området.
I sydvästra delen av gränsförslaget ligger en fin blomsteräng omgiven av gammal sälg och asp vilket det bl.a. växer aspgelelav på.
Lövbrynet övergår i en sydvästsluttande lövrik granskog där påverkan av hyperiten blir tydlig. Här växer tolta, kranrrams, trolldruva, strutbräken, dvärghäxört, påfallande mycket blåsippa m.m. Bördigheten samt närheten till Purula finngård har troligen inneburit att denna del nyttjats som svedjeodling en gång i tiden. En kulturlämning som hittades var en stenlagd källa.
Naturtypen i sluttningen består av näringsrik granskog med ett stort inslag av gammal grov asp. Det finns relativt gott om död ved. Viss påverkan återfinns inom delområdet där man bl.a. tagit ut vindfällen.
Högre upp i sluttningen ökar blockfrekvensen och naturtypen övergår mot västlig taiga, blandskog. Hänglavsfloran ökar, träden blir äldre vilket troligen beror på att dessa marker ej varit intressanta ur ett brukningsperspektiv. Här finns relativt gott om död ved samt löv såsom asp, rönn och sälg och här börjar arter som lunglav och skrovellav bli relativt vanliga.
Närmare toppen så blandas naturtyperna hällmarkstallskog och höghöjdsgranskog med nakna hällar vilket ger en mycket intressant miljö.
På båda sidor om själva Mulldusen återfinns bergsbranter och lodytor. Intill och på den västra branten finns gammal tall, asp, sälg och rönn. Just lövet finns här i alla åldrar då unglövet skyddas från bete då terrängen är för svår för älg och rådjur. Kärlväxtfloran är rik p.g.a. hyperiten och det stora lövinslaget. Lavfloran är även den fin med arter som kandelabersvamp, slanklav samt aspgelelav m.m.
Den östra branten är motsatsen, här är det fuktigt och granen dominerar. Dessa branter bjuder på en mycket fin kryptogamflora med långt broktagel som kronan på verket.
I norr sammanfaller området med en större nyckelbiotop på Berviks mark vilket förstärker skyddsvärdet.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Värmlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
42,36
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
48,82
Areal totalt (hektar)
48,84
(Logga in för att skriva en kommentar)
