Pärmsjöskogen
Beskrivning
Området utgörs av tämligen flacka höjder och myrmarker på 305 till 350 möh, det vill säga ovan Högsta kustlinjen (HK). Höjderna utgörs av morän, och mellanliggande svackor av torv. Berggrunden utgörs av granit.
Skogen utgörs mestadels av tydligt brandpräglade talldominerade naturskogsbestånd eller barrblandsbestånd på frisk mark. I låglänta delar finns sumpskogsbestånd. Björk förekommer lite här och var, medan asp är mer sparsamt förekommande. Den centrala delen i och kring det äldre naturreservatet domineras av gammal, frisk till fuktig, barrnaturskog med trädåldrar över 300 år. Delar av detta skyddades på privat initiativ redan 1931, för att 1958 avsättas som naturminne.
I vissa delar, som på höjdryggen sydväst om det äldre reservatet, är tallskogen tämligen öppen och det finns förhållandevis gott om äldre tallågor i äldre nedbrytningsstadier, liksom inslag av överståndare och torrakor. Här finns bland annat fläckporing, en vedlevande svamp som anses indikera tallnaturskogar med höga värden.
Andra delar av området är mer av utvecklingskaraktär, såsom höjdryggen i norra delen av reservatet. Andelen gran är här högre, och beståndet strukturellt svagare även om exempelvis överståndartallar och äldre tallågor finns även här.
I södra delen av reservatet har SCA år 2003 gjort en naturvårdsbränning.
Området har påverkats tydligt av tidigare huggningar, och är till stor del av utvecklingskaraktär. Förutsättningarna för att stärka naturvärdena är goda, dels med en varierad diameterfördelning bland tallarna, och dels torde det fortfarande finnas kvar en del vedlevande arter som är i behov av att nytt substrat skapas på sikt.
Bland arter noterade i området kan exempelvis följande nämnas; dvärgbägarlav, ullticka, gränsticka, rosenticka, och rynkskinn, alla i rödlistekagori NT (2010), samt borsttagging, lappticka och fläckporing, rödlistekategori VU.
Så vitt känt finns inga särskilda kulturmiljölämningar i området.
Skogen utgörs mestadels av tydligt brandpräglade talldominerade naturskogsbestånd eller barrblandsbestånd på frisk mark. I låglänta delar finns sumpskogsbestånd. Björk förekommer lite här och var, medan asp är mer sparsamt förekommande. Den centrala delen i och kring det äldre naturreservatet domineras av gammal, frisk till fuktig, barrnaturskog med trädåldrar över 300 år. Delar av detta skyddades på privat initiativ redan 1931, för att 1958 avsättas som naturminne.
I vissa delar, som på höjdryggen sydväst om det äldre reservatet, är tallskogen tämligen öppen och det finns förhållandevis gott om äldre tallågor i äldre nedbrytningsstadier, liksom inslag av överståndare och torrakor. Här finns bland annat fläckporing, en vedlevande svamp som anses indikera tallnaturskogar med höga värden.
Andra delar av området är mer av utvecklingskaraktär, såsom höjdryggen i norra delen av reservatet. Andelen gran är här högre, och beståndet strukturellt svagare även om exempelvis överståndartallar och äldre tallågor finns även här.
I södra delen av reservatet har SCA år 2003 gjort en naturvårdsbränning.
Området har påverkats tydligt av tidigare huggningar, och är till stor del av utvecklingskaraktär. Förutsättningarna för att stärka naturvärdena är goda, dels med en varierad diameterfördelning bland tallarna, och dels torde det fortfarande finnas kvar en del vedlevande arter som är i behov av att nytt substrat skapas på sikt.
Bland arter noterade i området kan exempelvis följande nämnas; dvärgbägarlav, ullticka, gränsticka, rosenticka, och rynkskinn, alla i rödlistekagori NT (2010), samt borsttagging, lappticka och fläckporing, rödlistekategori VU.
Så vitt känt finns inga särskilda kulturmiljölämningar i området.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
171,33
Areal vatten (ha)
4,67
Areal land (ha)
274,33
Areal totalt (hektar)
278,93
(Logga in för att skriva en kommentar)
