Dyverdalen
Beskrivning
Dyverdalens nordsluttning är ett stort barrskogsområde med till största delen gammal naturskog. Området ansluter i söder till Näcksjövardens naturreservat.
Skogen i nordsluttningen från Näcksjövardens naturreservatsgräns ner mot Dyverån domineras i östra delen av granskog. Ju längre västerut man kommer desto större inslag får tallen. Dock är här blandat hela vägen då torra åsar och myrar har tallskog och de bördigare sluttningarna blir grandominerade helt och hållet.
Här och var i sluttningen syns spår av historiskt skogsbruk i form av dimensionsavverkningar men även luckhuggningar som är gjorda för kanske omkring 60 år sen. Men dessa har inte påverkat naturskogselementen i sluttningen nämnvärt förutom just på den plats där luckan tagits upp.
I öster finns en fantastiskt fin bäck som även har ett större vattenfall. Om denna är framsprängd eller ej är svårt att säga men ibland känns den lite tillrättalagd. Dock finns det gott om gamla granar i området och arter som gammelgranskål och norsk näverlav hittas på många ställen. Gammelgranskålen skulle jag vilja säga är en karaktärsart i skogen.
Ställvis finns gott om hänglavar, fr a utmed den påtalade bäcken och allra helst nere i mynningen där hänglavarna draperar granar och tallar, enorma mängder, dock utanför tänkt reservatsutvidgning. Den östra halvan av området är också väldigt brant och påfrestande att kliva omkring i, men samtidigt får man uppleva de härliga gammelgranarna på resans gång.
I den västra delen där artletning utförts är skogen mer luckig och inslaget av tall och löv är större. Här finns ett flertal bäckar som rinner igenom myrområden i den inte så branta sluttningen. Här är karaktären på träden mer av senvuxenhet än i öster. Troligen på grund av den magrare marken men man hittar gammeltallar, grovbarkiga gammelbjörkar och äldre sälgar också. Granarna däremot är oftast av den klenare varianten med tjock skrovlig bark. Ställvis utmed bäckar kan dock även grövre gammelgranar hittas.
Skogen i nordsluttningen från Näcksjövardens naturreservatsgräns ner mot Dyverån domineras i östra delen av granskog. Ju längre västerut man kommer desto större inslag får tallen. Dock är här blandat hela vägen då torra åsar och myrar har tallskog och de bördigare sluttningarna blir grandominerade helt och hållet.
Här och var i sluttningen syns spår av historiskt skogsbruk i form av dimensionsavverkningar men även luckhuggningar som är gjorda för kanske omkring 60 år sen. Men dessa har inte påverkat naturskogselementen i sluttningen nämnvärt förutom just på den plats där luckan tagits upp.
I öster finns en fantastiskt fin bäck som även har ett större vattenfall. Om denna är framsprängd eller ej är svårt att säga men ibland känns den lite tillrättalagd. Dock finns det gott om gamla granar i området och arter som gammelgranskål och norsk näverlav hittas på många ställen. Gammelgranskålen skulle jag vilja säga är en karaktärsart i skogen.
Ställvis finns gott om hänglavar, fr a utmed den påtalade bäcken och allra helst nere i mynningen där hänglavarna draperar granar och tallar, enorma mängder, dock utanför tänkt reservatsutvidgning. Den östra halvan av området är också väldigt brant och påfrestande att kliva omkring i, men samtidigt får man uppleva de härliga gammelgranarna på resans gång.
I den västra delen där artletning utförts är skogen mer luckig och inslaget av tall och löv är större. Här finns ett flertal bäckar som rinner igenom myrområden i den inte så branta sluttningen. Här är karaktären på träden mer av senvuxenhet än i öster. Troligen på grund av den magrare marken men man hittar gammeltallar, grovbarkiga gammelbjörkar och äldre sälgar också. Granarna däremot är oftast av den klenare varianten med tjock skrovlig bark. Ställvis utmed bäckar kan dock även grövre gammelgranar hittas.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
458,97
Areal vatten (ha)
8,87
Areal land (ha)
553,11
Areal totalt (hektar)
561,88
(Logga in för att skriva en kommentar)
