Björn
Beskrivning
Naturreservatet Björn ligger allra längst österut i Kalix skärgård. Dominerar gör den skogsklädda ön Björn som ligger avlångt utsträckt i nord-sydlig riktning. Reservatet omfattar även småöarna i det forna fågelskyddsområdet Björnrevet liksom de två mindre öarna Björngrundet respektive Malgrundet. Reservatets enda bebyggelse finns i form av en obebodd och förfallen fiskestuga på Björns västsida.
Ön Björn är störst i reservatet med sina 25 ha. Dess centrala del har nått en höjd av ca 5 m ö h och ön började alltså resa sig ur havet för omkring 500 år sedan. Allt eftersom nytt land har blivit synligt har det påverkats av svallning. Detta är mest tydligt i den södra delen där det bland annat har utbildats ett par mindre klapperstensfält.
Björn är främst bevuxen med äldre granskog men har även inslag av torrare talldominerade partier. Granlågor i olika nedbrytningsstadier förekommer frekvent och bestånden bär tydlig naturskogskaraktär. Centralt på öns södra del finns ett större område som är avverkat efter de stora stormfällningarna 1981-82. Det stormfällda området som idag påminner om en lövbränna kan dock ses som ett värdefullt inslag i öns barrdominerade skog. Trots en del påverkan är därmed skogen på Björn mycket skyddsvärd.
På Björns västra sida finns i södra delen av ön ett övergivet fiskeläge där två husgrunder och en gistgård vittnar om fiske i äldre tider. Fornlämningar finns även öster om fiskeläget i form av en labyrint. Mitt på öns västsida står vid stranden en förfallen och obebodd fiskestuga.
Björnrevet omfattar tre mindre och delvis lövskogsklädda holmar som utgående från norr är av storlekarna 0,2, 0,5 respektive 0,8 ha. Området avsattes som fågelskyddsområde 1969 och utgör goda häckningslokaler för tärnor, änder och vadare. Bland annat förekommer här häckning av rödbena och roskarl.
Björngrundet på 0,9 ha har en rik kärlväxtflora och kläs av frisk lövskog.
Malgrundet är en vacker utflyktsholme på 0,8 ha längst västerut i reservatet. Ön domineras av enbuskar och trädbeståndet utgörs ännu så länge av några stora björkar och en grupp aspar.
Ön Björn är störst i reservatet med sina 25 ha. Dess centrala del har nått en höjd av ca 5 m ö h och ön började alltså resa sig ur havet för omkring 500 år sedan. Allt eftersom nytt land har blivit synligt har det påverkats av svallning. Detta är mest tydligt i den södra delen där det bland annat har utbildats ett par mindre klapperstensfält.
Björn är främst bevuxen med äldre granskog men har även inslag av torrare talldominerade partier. Granlågor i olika nedbrytningsstadier förekommer frekvent och bestånden bär tydlig naturskogskaraktär. Centralt på öns södra del finns ett större område som är avverkat efter de stora stormfällningarna 1981-82. Det stormfällda området som idag påminner om en lövbränna kan dock ses som ett värdefullt inslag i öns barrdominerade skog. Trots en del påverkan är därmed skogen på Björn mycket skyddsvärd.
På Björns västra sida finns i södra delen av ön ett övergivet fiskeläge där två husgrunder och en gistgård vittnar om fiske i äldre tider. Fornlämningar finns även öster om fiskeläget i form av en labyrint. Mitt på öns västsida står vid stranden en förfallen och obebodd fiskestuga.
Björnrevet omfattar tre mindre och delvis lövskogsklädda holmar som utgående från norr är av storlekarna 0,2, 0,5 respektive 0,8 ha. Området avsattes som fågelskyddsområde 1969 och utgör goda häckningslokaler för tärnor, änder och vadare. Bland annat förekommer här häckning av rödbena och roskarl.
Björngrundet på 0,9 ha har en rik kärlväxtflora och kläs av frisk lövskog.
Malgrundet är en vacker utflyktsholme på 0,8 ha längst västerut i reservatet. Ön domineras av enbuskar och trädbeståndet utgörs ännu så länge av några stora björkar och en grupp aspar.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
21,14
Areal vatten (ha)
309,75
Areal land (ha)
29,52
Areal totalt (hektar)
339,23
(Logga in för att skriva en kommentar)
