Bockön
Beskrivning
Bockön är belägen mellan Rörbäck och Siksundsön i östligaste delen av Luleå skärgård, alldeles vid gränsen för Kalix kommun. Naturreservatet utgörs av den stora ön Bockön samt några mindre öar och skär norr och öster om huvudön. Berggrunden inom reservatsområdet består av granit till granodiorit. Berggrunden kan ses på hällar i den nordvästra delen.
Skogen på Bockön är helt opåverkad av modernt kalhyggesbruk. Ön kläs av äldre naturskog och består av två olika delar med avseende på topografi och markslag. Mycket av skogen på Bockön, framförallt i den östra, flacka delen, utgörs av primär landhöjningsskog. Plockhuggning i olika grad har förekommit och man har tagit hand om en hel del vindfällen från de stora stormarna 1982 och 1984. Generellt förekommer död ved sparsamt på ön och utgörs av främst granlågor. Trots påverkan har urskogsindikatorer som harticka, kötticka, rynkskinn och även ostticka påträffats på granlågorna på ön.
På västra delen av ön består jordarterna i huvudsak av morän där ytskiktet delvis är svallat. Detta innebär att marken har blivit stenig och blockig. Marktäcket är tunt och markvegetationen domineras av frisk lingonristyp och även blåbärstyp. Skogen är en barrblandskog med en lätt övervikt mot tall med inslag av enstaka gamla överståndare. I partier förekommer en hel del löv, främst björk. Åldersfördelningen är jämn och den övervägande åldern är cirka 170 år. I södra delen ligger ett mindre myrimpediment.
Den östra delen av ön är mera flack och låglänt och består huvudsakligen av sand med fåtal block. Även här är marktäcket tunt och markvegetationen domineras av frisk lingonristyp. Här finns också ett mindre sanddynsområde där vegetationen är av skarp lavtyp. Skogen består till övervägande del av gran och löv, främst björk, förutom i den nordöstra spetsen där tallen dominerar helt. Åldersfördelningen liknar den som är på västra sidan ön. Här finns också ett mindre bestånd som är lövrikt. Längst i öster finns flacka strandängar och en mindre höjd, Sikören, klädd med gles björk- och tallskog.
I naturreservatet ingår några mindre öar öster om Bockön. Lilla Sikören är en avlång ö som i söder består av ett glest trädbevuxet höjdparti och i norr av en blockig strandrevel. Sikörgrunden, i den sydöstra delen av reservatet, utgör ett uppgrundningsområde med låga blockiga skär och grynnor. Här finns också Storrevet, en låglänt avlång ö som domineras av blockiga strandängar. Norr om Bockön ligger Husön som också ingår i naturreservatet.
På Bockön finns rester av ett gammalt boställe innanför Bocköviken på öns norra del. Nybygget etablerades 1812 och man hade åker och ängar på ön. Nybygget var bebott året runt fram till på 1930-talet. Idag är bostadshuset förfallet. På Lilla Sikören och på Husön finns fritidsstugor. Spår efter äldre aktiviteter i området syns även på Sikören i form av husgrunder och på Lilla Sikören i form av gistgårdsrösen. Övriga öar inom reservatet är obebyggda.
Bockön angörs ofta av båtfolk och sandstränderna på ön utgör fina badstränder.
Skogen på Bockön är helt opåverkad av modernt kalhyggesbruk. Ön kläs av äldre naturskog och består av två olika delar med avseende på topografi och markslag. Mycket av skogen på Bockön, framförallt i den östra, flacka delen, utgörs av primär landhöjningsskog. Plockhuggning i olika grad har förekommit och man har tagit hand om en hel del vindfällen från de stora stormarna 1982 och 1984. Generellt förekommer död ved sparsamt på ön och utgörs av främst granlågor. Trots påverkan har urskogsindikatorer som harticka, kötticka, rynkskinn och även ostticka påträffats på granlågorna på ön.
På västra delen av ön består jordarterna i huvudsak av morän där ytskiktet delvis är svallat. Detta innebär att marken har blivit stenig och blockig. Marktäcket är tunt och markvegetationen domineras av frisk lingonristyp och även blåbärstyp. Skogen är en barrblandskog med en lätt övervikt mot tall med inslag av enstaka gamla överståndare. I partier förekommer en hel del löv, främst björk. Åldersfördelningen är jämn och den övervägande åldern är cirka 170 år. I södra delen ligger ett mindre myrimpediment.
Den östra delen av ön är mera flack och låglänt och består huvudsakligen av sand med fåtal block. Även här är marktäcket tunt och markvegetationen domineras av frisk lingonristyp. Här finns också ett mindre sanddynsområde där vegetationen är av skarp lavtyp. Skogen består till övervägande del av gran och löv, främst björk, förutom i den nordöstra spetsen där tallen dominerar helt. Åldersfördelningen liknar den som är på västra sidan ön. Här finns också ett mindre bestånd som är lövrikt. Längst i öster finns flacka strandängar och en mindre höjd, Sikören, klädd med gles björk- och tallskog.
I naturreservatet ingår några mindre öar öster om Bockön. Lilla Sikören är en avlång ö som i söder består av ett glest trädbevuxet höjdparti och i norr av en blockig strandrevel. Sikörgrunden, i den sydöstra delen av reservatet, utgör ett uppgrundningsområde med låga blockiga skär och grynnor. Här finns också Storrevet, en låglänt avlång ö som domineras av blockiga strandängar. Norr om Bockön ligger Husön som också ingår i naturreservatet.
På Bockön finns rester av ett gammalt boställe innanför Bocköviken på öns norra del. Nybygget etablerades 1812 och man hade åker och ängar på ön. Nybygget var bebott året runt fram till på 1930-talet. Idag är bostadshuset förfallet. På Lilla Sikören och på Husön finns fritidsstugor. Spår efter äldre aktiviteter i området syns även på Sikören i form av husgrunder och på Lilla Sikören i form av gistgårdsrösen. Övriga öar inom reservatet är obebyggda.
Bockön angörs ofta av båtfolk och sandstränderna på ön utgör fina badstränder.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
141,58
Areal vatten (ha)
434,10
Areal land (ha)
174,93
Areal totalt (hektar)
609,03
(Logga in för att skriva en kommentar)