Vackermyren
Beskrivning
Vackermyren, belägen cirka 6,5 kilometer söder om Fyrås, cirka 13 kilometer söder om Hammerdal och cirka 46 kilometer nordöst om Östersund, är samlingsnamnet för fyra myrar, Håkansmyren, Rödflon, Surmyren och Vackermyren. Norr om myrarna ingår även en del av skogsområdet Vikbodkälen. Vackermyren är vida känt för sin orkidérikedom och har årligen många besökare. En skogsbilväg passerar genom området i väst - östlig riktning, vilken medför viss lokal hydrologisk störning. Samtidigt gör den området mycket lättillgängligt för besökare.
Totalt omfattar området 123,5 hektar. Marken är konstant sluttande mot sydsydost. Höjdskillnaden mellan högsta och lägsta punkt, 420 respektive 340 meter över havet, är 120 meter. Berggrunden består av kalksten och alunskiffer. Jordarterna är moiga moräner i norra och västra delarna och moränlera i södra och östra delarna.
I området finns cirka 45 hektar våtmark, ungefär till lika delar öppna eller trädklädda kärr av kalkkärrtyp. Dessa rikkärr är mycket artrika. Gemensamt för myrarna är också att de är hydrologiskt opåverkade och mycket goda representanter för jämtländska kalkkärr.
Cirka 73 hektar består av en mosaik av örtrik, näringsrik granskog och kalkbarrskog med kalkgynnade arter. Kalkbarrskogsstråken hyser riklig marksvampflora med ett flertal sällsynta arter. Resterande skog, cirka 4 hektar utgörs av en mera traditionell granskog med frisk ristyp, så kallad taiga. Den produktiva skogsmarken, inklusive sumpskog, domineras i trädskiktet av gran. Granbeståndens åldrar är i allmänhet cirka 110 - 130 år. Främst i södra hälften av området är skogen olikåldrig. Överallt finns ett visst inslag av senvuxen gran, i kantzoner mot våtmark och i sumpigare partier ganska rikligt. Tall förekommer rikligt i myrarna, i övrigt mest som enstaka gamla exemplar. Lövinslaget, i form av glasbjörk, gråal, asp och sälg, är i södra delen cirka 30 %, men i norra delen sällan överstigande 10 %.
Området är sedan lång tid tillbaka i varierande omfattning påverkat av människan. Det finns och har funnits flera fäbodar i närområdet, slåtter och bete har förekommit till mitten av 1900-talet. På främst Rödflon har myrslåtter återupptagits. Skogen i området har också brukats i stor omfattning genom tiderna. Gamla avverkningsstubbar sedan dimensionsavverkningar och på en del ställen sedan uppstädning efter brand finns inom hela området. Gallring av skogen har skett inom de norra och nordvästra delarna. I sumpigare partier runt myrarna är graden av påverkan från skogsbruk betydligt lägre och viss naturskogsstruktur finns här och var.
Vackermyren i områdets västra del är väl förberedd för besökare och försedd med handikappanpassad spångning i form av breda gångbanor av trä. Här finns även en rastplats med eldstad och toalett. I den östra delen, söder om Håkansmyren, finns en takförsedd rastplats med eldstad och toalett.
Totalt omfattar området 123,5 hektar. Marken är konstant sluttande mot sydsydost. Höjdskillnaden mellan högsta och lägsta punkt, 420 respektive 340 meter över havet, är 120 meter. Berggrunden består av kalksten och alunskiffer. Jordarterna är moiga moräner i norra och västra delarna och moränlera i södra och östra delarna.
I området finns cirka 45 hektar våtmark, ungefär till lika delar öppna eller trädklädda kärr av kalkkärrtyp. Dessa rikkärr är mycket artrika. Gemensamt för myrarna är också att de är hydrologiskt opåverkade och mycket goda representanter för jämtländska kalkkärr.
Cirka 73 hektar består av en mosaik av örtrik, näringsrik granskog och kalkbarrskog med kalkgynnade arter. Kalkbarrskogsstråken hyser riklig marksvampflora med ett flertal sällsynta arter. Resterande skog, cirka 4 hektar utgörs av en mera traditionell granskog med frisk ristyp, så kallad taiga. Den produktiva skogsmarken, inklusive sumpskog, domineras i trädskiktet av gran. Granbeståndens åldrar är i allmänhet cirka 110 - 130 år. Främst i södra hälften av området är skogen olikåldrig. Överallt finns ett visst inslag av senvuxen gran, i kantzoner mot våtmark och i sumpigare partier ganska rikligt. Tall förekommer rikligt i myrarna, i övrigt mest som enstaka gamla exemplar. Lövinslaget, i form av glasbjörk, gråal, asp och sälg, är i södra delen cirka 30 %, men i norra delen sällan överstigande 10 %.
Området är sedan lång tid tillbaka i varierande omfattning påverkat av människan. Det finns och har funnits flera fäbodar i närområdet, slåtter och bete har förekommit till mitten av 1900-talet. På främst Rödflon har myrslåtter återupptagits. Skogen i området har också brukats i stor omfattning genom tiderna. Gamla avverkningsstubbar sedan dimensionsavverkningar och på en del ställen sedan uppstädning efter brand finns inom hela området. Gallring av skogen har skett inom de norra och nordvästra delarna. I sumpigare partier runt myrarna är graden av påverkan från skogsbruk betydligt lägre och viss naturskogsstruktur finns här och var.
Vackermyren i områdets västra del är väl förberedd för besökare och försedd med handikappanpassad spångning i form av breda gångbanor av trä. Här finns även en rastplats med eldstad och toalett. I den östra delen, söder om Håkansmyren, finns en takförsedd rastplats med eldstad och toalett.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
IUCN-kategorisering
IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)
Areal skog (ha)
90,07
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
123,55
Areal totalt (hektar)
123,51
(Logga in för att skriva en kommentar)
