Rammberget
Beskrivning
Rammberget är den sydligaste udden på Mjällomshalvön i Höga kusten. Rammbergets berggrund består av diabas och området skiljer sig därmed från övriga delar av Mjällomshalvön som huvudsakligen består av nordingrågranit.
Området består huvudsakligen av brandpräglad talldominerad skog i kuperad terräng med inslag av gran, björk och asp. Brandspår i form av kolade stubbar och brandljud i döda och levade tallar förekommer i hela området. Bitvis skär smala skrevor genom området, från havet och inåt land. Skogen är i genomsnitt cirka 150 år gammal men äldre tallar förekommer i hela området. Gran förekommer framförallt i de norra delarna. I fuktigare partier och vid vissa klapperfält förekommer asp och en del signalarter knutna till asp. Lågor och torrträd från tall, gran och asp förekommer sparsamt till måttligt inom området och det är gott om bohål. Inom området finns även gamla spår av skogsbruk i form av enstaka stubbar och yxhugg. Skogen längst i söder närmast kusten består huvudsakligen av hällmarkstallskog med sparsamt med död ved. Längst i norr finns en liten örtrik sumpskog och ett mindre rikkärr som är kalkpåverkat, möjligen på grund av skalgrusförekomst. I rikkärret finns bland annat guldspärrmossa.
Cirka 80 meter från strandlinjen i den sydöstra delen finns en så kallad tunnelgrotta eller lökgrotta som de ibland kallas. En tunnelgrotta bildas genom att vågorna och isen mejslar ut formen på grottans väggar samtidigt som den snabba landhöjningen pågår. Tunnelgrottor finns både nära vattnet och som här vid Rammberget en bit längre bort från stranden. Längre västerut längs stranden finns de så kallade Dansarhällorna, tidigare ett populärt utflyktsmål, som polerats av isens och vågornas rörelser.
Att Rammberget består av diabas kan vara en anledning till den förhållandevis rika floran på själva udden. Några vanliga kärlväxter i området är läkevänderot, kärleksört, backtimjan, gul fetknopp, stensöta, skogsvicker, hällebräken, svartbräken, nattviol och fläcknycklar. Även den kalkgynnade guckuskon finns inom området.
Rödlistade arter som noterats inom området är slåtterfibbla (VU*), smalfotad taggsvamp (VU*), motaggsvamp, aspgelélav, skrovellav, lunglav, stor aspticka, vitplätt, nordtagging, vaddporing, mörk kolflarnlav, vedflamlav, garnlav, tallticka (samtliga NT*), samt ett gammalt kläckhål av jättepraktbagge (EN*).
Sammantaget utgörs de prioriterade bevarandevärdena av brandpräglad äldre talldominerad skog med skyddsvärda arter.
*) Kategorier enligt 2015 års rödlista: NT=nära hotad, VU=sårbar, EN=starkt hotad.
Området består huvudsakligen av brandpräglad talldominerad skog i kuperad terräng med inslag av gran, björk och asp. Brandspår i form av kolade stubbar och brandljud i döda och levade tallar förekommer i hela området. Bitvis skär smala skrevor genom området, från havet och inåt land. Skogen är i genomsnitt cirka 150 år gammal men äldre tallar förekommer i hela området. Gran förekommer framförallt i de norra delarna. I fuktigare partier och vid vissa klapperfält förekommer asp och en del signalarter knutna till asp. Lågor och torrträd från tall, gran och asp förekommer sparsamt till måttligt inom området och det är gott om bohål. Inom området finns även gamla spår av skogsbruk i form av enstaka stubbar och yxhugg. Skogen längst i söder närmast kusten består huvudsakligen av hällmarkstallskog med sparsamt med död ved. Längst i norr finns en liten örtrik sumpskog och ett mindre rikkärr som är kalkpåverkat, möjligen på grund av skalgrusförekomst. I rikkärret finns bland annat guldspärrmossa.
Cirka 80 meter från strandlinjen i den sydöstra delen finns en så kallad tunnelgrotta eller lökgrotta som de ibland kallas. En tunnelgrotta bildas genom att vågorna och isen mejslar ut formen på grottans väggar samtidigt som den snabba landhöjningen pågår. Tunnelgrottor finns både nära vattnet och som här vid Rammberget en bit längre bort från stranden. Längre västerut längs stranden finns de så kallade Dansarhällorna, tidigare ett populärt utflyktsmål, som polerats av isens och vågornas rörelser.
Att Rammberget består av diabas kan vara en anledning till den förhållandevis rika floran på själva udden. Några vanliga kärlväxter i området är läkevänderot, kärleksört, backtimjan, gul fetknopp, stensöta, skogsvicker, hällebräken, svartbräken, nattviol och fläcknycklar. Även den kalkgynnade guckuskon finns inom området.
Rödlistade arter som noterats inom området är slåtterfibbla (VU*), smalfotad taggsvamp (VU*), motaggsvamp, aspgelélav, skrovellav, lunglav, stor aspticka, vitplätt, nordtagging, vaddporing, mörk kolflarnlav, vedflamlav, garnlav, tallticka (samtliga NT*), samt ett gammalt kläckhål av jättepraktbagge (EN*).
Sammantaget utgörs de prioriterade bevarandevärdena av brandpräglad äldre talldominerad skog med skyddsvärda arter.
*) Kategorier enligt 2015 års rödlista: NT=nära hotad, VU=sårbar, EN=starkt hotad.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
26,17
Areal vatten (ha)
0,21
Areal land (ha)
50,27
Areal totalt (hektar)
50,47
(Logga in för att skriva en kommentar)
