Stakamyran
Beskrivning
Det nära 200 hektar stora naturreservatet är beläget på 267-397 meters höjd över havet. De södra delarna utgörs av berget Hästens topp, samt dess bitvis branta nordostsluttning. I norr är terrängen mer flackt småskuren med en mosaik av våtmarker och skogsklädda fastmarkpartier. Centralt ligger den öppna myren Stakamyran, som fått namnge naturreservatet.
Bortsett från området runt Hästtjärnen, längst ner i söder, ligger hela naturreservatet ovanför högsta kustlinjen. Vid sidan om myrmarkernas torv är osvallad morän den dominerande jordarten. Bitvis är det rejält storblockigt. Uppe på Hästen är jordtäcket tunnare med inslag av kala berghällar. Berggrunden utgörs av granit och metagråvacka, två bergarter som båda bildar ganska magra jordar.
Granen är helt dominerande i naturreservatet, bitvis med inslag av björk, asp och enstaka överståndartallar. Beståndsåldrarna är uppåt 150 år, men det förekommer betydligt äldre träd. Skogen är välskiktad, luckig, bitvis relativt gles och lågvuxen, och boniteten varierar från medelgod till dålig. Överlag är tillgången på död ved god.
I stora delar är den epifytiska (trädlevande) lavfloran rik, med garnlav (NT*) och violettgrå tagellav (NT*) som några av de vanligaste arterna. Den ännu mer exklusiva hänglaven långskägg (VU*) har påträffats på ett 80-tal träd. Tillsammans med det närbelägna naturreservatet Västanåhöjden utgör Stakamyran ett av länets kärnområden för arten. Omkring 90 % av den svenska förekomsten av långskägg finns i Västernorrland och länet har således ett nationellt ansvar för långskäggets långsiktiga överlevnad.
Bland övriga fynd av rödlistade arter kan nämnas aspgelélav (NT*) på asp, samt doftskinn (NT*), gränsticka (NT*), harticka (NT*) och kötticka (NT*) som påträffas på döende eller döda granar.
Lågintensivt skogsbruk har bedrivits i området. Avverkningarna ligger dock långt tillbaka i tiden och bara enstaka träd höggs ned. Därför har skogarna behållit sin olikåldrighet och naturskogsprägel.
*) Kategorier enligt 2010 års rödlista: VU="sårbar", NT="nära hotad".
Bortsett från området runt Hästtjärnen, längst ner i söder, ligger hela naturreservatet ovanför högsta kustlinjen. Vid sidan om myrmarkernas torv är osvallad morän den dominerande jordarten. Bitvis är det rejält storblockigt. Uppe på Hästen är jordtäcket tunnare med inslag av kala berghällar. Berggrunden utgörs av granit och metagråvacka, två bergarter som båda bildar ganska magra jordar.
Granen är helt dominerande i naturreservatet, bitvis med inslag av björk, asp och enstaka överståndartallar. Beståndsåldrarna är uppåt 150 år, men det förekommer betydligt äldre träd. Skogen är välskiktad, luckig, bitvis relativt gles och lågvuxen, och boniteten varierar från medelgod till dålig. Överlag är tillgången på död ved god.
I stora delar är den epifytiska (trädlevande) lavfloran rik, med garnlav (NT*) och violettgrå tagellav (NT*) som några av de vanligaste arterna. Den ännu mer exklusiva hänglaven långskägg (VU*) har påträffats på ett 80-tal träd. Tillsammans med det närbelägna naturreservatet Västanåhöjden utgör Stakamyran ett av länets kärnområden för arten. Omkring 90 % av den svenska förekomsten av långskägg finns i Västernorrland och länet har således ett nationellt ansvar för långskäggets långsiktiga överlevnad.
Bland övriga fynd av rödlistade arter kan nämnas aspgelélav (NT*) på asp, samt doftskinn (NT*), gränsticka (NT*), harticka (NT*) och kötticka (NT*) som påträffas på döende eller döda granar.
Lågintensivt skogsbruk har bedrivits i området. Avverkningarna ligger dock långt tillbaka i tiden och bara enstaka träd höggs ned. Därför har skogarna behållit sin olikåldrighet och naturskogsprägel.
*) Kategorier enligt 2010 års rödlista: VU="sårbar", NT="nära hotad".
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
141,07
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
173,95
Areal totalt (hektar)
173,97
(Logga in för att skriva en kommentar)
